Valångest

Fredag – det vill säga flygdag, postdag, bankdag och tvättdag. Pust! Åter online framåt eftermiddagen eller kvällen. Men, medan jag är ute och flänger över Europa och i Stockholm tänkte jag kasta ut ett köttben, som jag tror kan engagera en del av mina läsare...


På söndag skall jag, efter moget övervägande, gå och rösta.

Jag röstar inte så mycket för som emot.

Jag har inga större förhoppningar på en borgerlig regering. Borgarna är lite för mycket reservsossar, för att jag skall våga tro att de kan eller vågar ta i så ordentligt som de borde.

Men – Göran Persson och sossarna skall ut ur Rosenbad, så enkelt är det!

Egypten-affären; Flatheten inför folkmordet i Darfur; Lögnerna och trixandet i tsunami-utredningen; Alla dessa skandaler och affärer; Bodströmstaten; Politiseringen av rättsväsendet; Utnämningspolitiken; Ringholms idéer om internetcensur; Raseringen av gränsen mellan partiet och statsapparaten; Maktmissbruket – och så vidare. Sossarna måste bort!

Regeringar bör, liksom kalsonger, bytas lite då och då. Och av ungefär samma skäl.

Dessutom bör vänsterpartiet och miljöpartiet placeras där de hör hemma – i kylen.

Då är frågan, vad skall jag rösta på..?


En del saker är jag rätt klar över. Jag kommer att rösta nej till biltullarna. I landsting och kommunalvalen finns det en hel del begåvade och ideologiskt sympatiska moderater att kryssa. I vart fall i Stockholm. Och valvakan tänker jag avnjuta i Magasinet Neos regi.


Men – i riksdagsvalet..?

Folkpartiet är opålitliga och fiskar för mycket i grumliga vatten.

Kristdemokraterna är inte att tänka på.

Och att rösta på moderaterna i riksdagsvalet – det vore att uppmuntra de där nya vänstermoderaterna, som jag inte alls gillar.

Möjligen skulle jag kunna kryssa någon arg ung "gammal moderat" – en sådan som skulle kunna ta ideologisk strid med Reinfeldt. Men det är tveksamt om mina favoriter alls går att få inkryssade i riksdagen för Stockholms stad. (Ni vet vilka ni är. Jag gillar er verkligen. Men... förlåt!)

Och i så fall skulle ju min röst lik förbaskat bli en röst på och för de nya moderaterna... Nej, så kan vi verkligen inte ha det!

Då återstår centern... Maud Olofsson är den partiledare som på senare år har drivit sitt parti mest i liberal riktning. Sådant bör uppmuntras.

Och CUF-ordföranden, Fredrick Federley, är väldigt liberal i många frågor. Dessutom är han modig, trevlig och begåvad. Sitt ungdomsförbund har han förvandlat från post Åsa-Nisse-marxister till en rätt frihetlig organisation.

Federley står dessutom tvåa på riksdagslistan i Stockholms stad. Han har en någorlunda god chans att bli inkryssad.

(Å andra sidan är listettan en avdankad gammal operettstjärna, vars meriter tycks bestå i att ha sjungit Vita Hästen för pensionärer på bussresa sisådär tolvtusen gånger. Så om Federley får för få kryss eller centern för få röster i Stockholm – då riskerar jag att ha röstat på en godtycklig tant som jag aldrig skulle ha valt annars. Men... tja... det är ju ändå en röst på den borgerliga alliansen.)

Det här är knivigt. Men jag tror att det blir Federley som får mitt kryss. Jag kommer säkert att ha ågren ända fram till valbåset. Jag kan inte riktigt se mig själv som... centerpartist! Men, vafan!


Och så ett par ord till er som inte alls kan tänka er att rösta på något av de etablerade partierna...

Ni har min sympati. Verkligen! Om det hade funnits ett riktigt liberalt parti – med någorlunda chanser i valet – då hade jag kampanjat för och röstat på det.

Men tro nu inte att ni kan stanna hemma på sofflocket!

Det finns ett riktigt bra, men tyvärr chanslöst, frihetligt parti att rösta på – Klassiskt Liberala Partiet. Gör det, om alternativet vore att inte rösta alls.

[Till Klassiskt Liberala Partiets hemsida]


Så – nu skall jag strax flyga maskin, på vilken man får gratis, varm frukost. Jag flyger alltså inte med SAS...