Det är demokratin, dumbom!

Häromdagen "avslöjades" det att en sverigedemokrat praktiserat på en svensk ambassad. Folk blev upprörda. Han fick sluta.

I dag är nyheten att en sverigedemokrat arbetat som ombudsman i sitt parti, med lönen betald av AMS. Folk är upprörda.

Detta tyder på bristande demokratiska insikter – hos de upprörda kritikerna, snarare än hos sverigedemokraterna.

I en demokrati skall alla ha lika rättigheter. Det gäller även de som har åsikter som vi inte tycker om.

Om människor som sympatiserar med olika partier kan få praktikplatser på våra ambassader, då skall staten stå neutral och inte ge pekpinnar om vilka politiska åsikter som är tillåtna respektive förbjudna i sammanhanget.

Om vi har ett system där staten smygfinansierar de politiska partierna genom att AMS betalar lön för kanslipersonal, då måste detta naturligtvis vara något som alla politiska partier kan få del av. (Tills denna finansiering helt avskaffas, vill säga.)

Det finns många fler exempel, där folk till exempel anser att kommunala möteslokaler inte skall få hyras ut till vissa politiska partier eller att yttrandefriheten inte skall gälla vissa åsikter.

Allas lika rättigheter är det som ger demokratin ryggrad. Principen är en grundpelare för ett öppet samhälle.

Det är när staten släpper denna princip som vi får problem. Dels hamnar vi då i den orimliga situationen att vissa behandlas bättre och andra sämre, beroende på den politiska dagstemperaturen. Dels sänder vi då signalen till alla som ogillar judar, färgade, bögar, katoliker och dragspelare att det är OK att vara taskig mot dem man inte gillar. Och då kan det snabbt gå utför.

Det är endast genom att hålla fast vid det öppna och demokratiska samhällets principer som vi kan försvara det mot dem som hotar det. Detta gäller även när dessa människor redan finns och verkar inom det demokratiska systemet.

Jag ogillar sverigedemokraterna. Jag tänker bemöta och bekämpa deras grumliga idéer. Men jag tänker samtidigt försvara deras rättigheter.

Ställer man inte upp på principen om allas lika rättigheter – då befinner man sig de facto på samma sida som de som motarbetar denna princip av ideologiska skäl. Och då har man låtit dem vinna på walk-over.

Att skrika efter förbud så fort man stöter på idéer som man inte gillar tyder på dåligt politiskt självförtroende och på bristande ideologisk trovärdighet. Detta gäller speciellt när de som vill censurera, bannlysa och ge pekpinnar är samma människor som, i andra sammanhang, använder ordet "demokrati" som tillhygge så ofta att det håller på att förlora sin verkliga betydelse.