Dessutom har de anställda arbetat på salladsbaren givet de villkor de har fått. Ja, man skall ha rätt att betala vilken lön som helst. Om det är någon som vill jobba för 10 kronor i timmen är det deras ensak.
När vi var där och pratade med maffian så var det väldigt uppenbart att de ansåg att om man inte kunde driva ett företag enligt deras modell, då skulle man fanimej inte driva något företag alls.
Detta sa de äcklen rakt ut, helt ogenerat. Enligt dem är det bättre att folk går på a-kassa eller dör av svält än att de jobbar på ett företag som inte betalat beskyddaravgiften.
Jag är medveten om att det kan vara så att Sofias verksamhet vore lönsam i frånvaro av kollektivavtal, men klarar hon inte av att bedriva verksamheten lönsamt med kollektivavtal eller lycka driva verksamheten utan kollektivavtal är hennes verksamhet inte marknadsmässig.
Har arbetstagarna bildat en effektiv kartell och denna kartell gör verksamheter som eljest varit lönsamma olönsamma är detta ett av de villkor som råder på marknaden och efter vilka aktörerna - i faktisk mening - måste rätta sig efter.
Om Sofias verksamhet finns kvar om ett år utan kollektivavtal menar jag att hon klarat sig igenom marknadsprovet. Time will tell.
Angående de arbetsgivare vars personal sympatistrejkar menade någon att ifrågavarande arbetsgivare borde ha rätt att säga upp dessa arbetstagare.
Min uppfattning är att en arbetsgivare i princip skall ha rätt att säga upp en arbetstagare av vilka skäl som helst. Vill en arbetsgivare säga upp någon för att denne någon bär röda strumpor på arbetsplatsen skall detta stå honom i legal mening fritt.
Däremot kan det tänkas att det kan finnas avtal enligt vilka vissa uppsägningsgrunder är ogiltiga. Det kan exempelvis vara så att det finns ett avtal enligt vilket fackligt engagemang inte får anges som grund för uppsägning och att uppsägning av detta skäl är att betrakta som avtalsbrott från arbetsgivarens sida.
Avtalsbrott kan exempelvis medföra att fredsplikten upphör.
Allt kan och skall regleras genom avtal, men det är - enligt min mening - uttryck för en antiliberal inställning att vilja inskränka konflikträtten.
Några ord till flavian bergström: Påtvingade, kollektiva avtal är knappast kännetecknande för liberalism. Varför ska hon klara sig ett år för att du ska anse att hon klarat marknadsprovet? Varför inte en vecka? Eller 7 år? En marknad kan upphöra att vara en marknad om den regleras på ett allt för tvingande sätt, t ex om friheten att teckna avtal och att slippa teckna avtal inskränks. Därför är den nuvarande arbetstagarkartellen att likna vid maffiafasoner (få tycker att maffian skapar det vi kallar marknad, fler menar att de begränsar marknaden). Jag antar att du också vill att arbetsgivaren ska få statens tillåtelse att teckna de avtal de vill så att dagens ojämlika rättigheter på arbetsmarknaden upphör.
Simon Petrus, så du vill skicka polisen efter folk som i enlighet med de avtal de ingått med sina arbetsgivare inte utför arbete som du tycker de borde utföra? Vad ger dig den rätten?
Till flavian bergström igen: Om tvång uppstår på en fri marknad är inte marknaden längre fri. Krig är inte fred. Tvång kan inte bara uppstå, någon måste ta sig rättigheten att påföra andra skyldigheter vilket bör ske med större försiktighet än att bara hänvisa till att det slumpmässigt och godtyckligt uppstår eller är gjort av en majoritet. Uppstår tvång har staten misslyckats med sin centrala uppgift, att värna vår frihet. Vår mest grundläggande rättighet måste vara att slippa att andra tar sig friheter på vår bekostnad. Den rättigheten bryter facket mot.
Jag tycker att Sofia redan visat att hon klarar sig bra i kampen mot de som vill förhindra den fria marknaden. Hon har tillräckligt länge stått upp för sina rättigheter mot ett jättemonster som med egenkonstruerade rättigheter vill ta ifrån Sofia en del av hennes liv.
Att två organisationer bestämmer vad som ska gälla för de som inte är med i organisationerna är lika fel som om jag och Sofia kommer överens om hur det ska se ut i våra hem och sen bestämmer att även ditt hem ska se ut på det viset. Det är en rätt vi inte har oavsett vad staten och majoriteten säger.
Jag påstår att det kan uppstå faktiska tvång på en fri marknad, men ar inga invändningar mot att någon lyckas bevisa att det inte föreligger ett faktiskt tvång att teckna kollektivavtal.
Min syn på friheten bygger på att staten skall skydda vissa grundläggande principer och oavsett vad som blir det faktiska resultatet av denna frihet kan man inte godtyckligt rucka på en fri- eller rättighet när man ogillar följderna av vad människor gör i frivillig samverkan.
Fackföreningar är karteller avsedda att sätta vissa marknadslagar delvis ur spel, men en konsekvent anhängare av laissez-faire kan omöjligen anse att man exempelvis skall sätta konflikträtten ur spel därför att man med hjälp av en väl genomförd organisation kan sätta vissa marknadsmekanismer delvis ur spel.
Jag anser till och med att kollektivavtal, fackföreningar och arbetsgivarkarteller är finurliga exempel på spontan ordning.
Om alla arbetsgivare skulle förhandla enbart med sina arbetstagare istället för att göra detta genom cebtrala förhandlingar skull detta leda till stor tidsspilan. Kollektivavtal är ett smart sätt rationalisera och institutionalisera förhandlingsspelet på en fri marknad.
I LEGAL mening råder fullständig frihet att driva företag utan kollektivavtal i detta land.
Eventuellt tvång att teckna kollektivavtal är på sin höjd FAKTISKT.
Rätten att vägra utföra ett arbete borde anses vara oförytterlig för en sann liberal. Därmed inte sagt att vägra att utföra ett visst arbete inte kan vara exempel på AVTALSBROTT.
Samtidigt kan man tänka sig att anställningsantal kan innehålla bestämmelser om att arbetsvägran inte är exempel på avtalsbrott givet att vissa förutsättningar är uppfyllda.
Att inskränka konflikträtten genom lagstiftning är ingenting annat än att inskränka den negativa friheten och givetvis helt oacceptabelt.
Problemet är att somliga här inte riktigt gillar vad som blir utfallet av en spontan process på marknaden.
Sedan är jag medveten om att svensk lagstiftning ger fackföreningarna och arbetstagarna ett visst försprång och jag är helt överens med dem som vill slopa detta försprång.
Observera dock att den svenska arbetsmarkanden i legal mening var helt oreglerad fram till 1970-talet och att på denna oreglerade marknad en komplex väv av avtalsmässiga förpliktelser skapade en ganska omfattande arbetsrätt.
Ok, åtminstone en till flavian: Förmodligen kan jag inte bevisa något eftersom det hela bygger på värderingar. Enligt mina värderingar så är Sofia utsatt för fackets tvång. Visst kan hon slippa teckna kollektivavtal. Och du kan slippa att Sofia och jag tvingar dig att göra om ditt hem, du behöver bara göra dig av med hemmet. Det är således i praktiken och realiteten tvång vi talar om.
Det handlar om mer än att sätta marknadsregler ur spel, det handlar om att ta ifrån individer rätten att göra affärer utan att betala till beskyddarverksamheten. Sen kan ju maffian stå utanför Sofias restaurang och hävda att ingen tvingar henne till något. Lite så där naivt "luften är fri-aktigt".
Trakasserier är inte tvång men det är en kränkning av individers rätt att få vara ifred. "Everyone leaves everyone else alone", bra grundregel.
Ja, olika typer av sammanslutningar och organisationer är ofta exempel på spontana ordningar men det ger dem inte de rättigheter som de ofta tar sig.
Men det är ju en fråga om olika uppfattningar. Jag anser att den sammanslutning som hindrar mig att utföra mitt högst vanliga arbete har gått för långt. Gör de det dessutom systematiskt och omfattande så känns det än mer uppenbart att de har tagit sig friheter på min bekostnad.
Det är helt enkelt så att den socialistiska/fackliga modellen inte duger i konkurrensen så istället för att konkurrera tar de till andra metoder. Som om jag skulle stå utanför mina konkurrenters kontor och försöka jaga bort kunder istället för att göra ett bra arbete och leva på egna meriter. Man har inte rätten att på det sättet hindra köpare och säljare att frivilligt mötas.
Ang tidsspillan, de flesta företag idag har individuella lönesamtal och utvecklingssamtal så visst skulle man där kunna komma överens om alla villkor. Det är fel att det skulle bli ineffektivt. Och även om det vore så berättigar inte ineffektivt skötta företag att man blockerar, trakasserar och tvingar andra.
Har absolut inget emot att vissa organiserar sig för att sköta sina affärer. Ogillar bara när de också tar sig rätten att sköta andras affärer.
I ditt senaste inlägg antyder du att det vore en icke-liberal inställning att vilja begränsa konflikrätten. Det är ju inte sant. Jag är hyfsat liberal och vill begränsa dagens konflikrätt eftersom den tar sig rättigheter på andras bekostnad, den går något eller några steg för långt och kränker andras frihet. Konflikträtten kan inte vara obegränsad och samtidigt liberal. Gränsen går där konflikträtten möter andras rättigheter. Dessutom upprätthålls konflikrätten av lagar som gör det olagligt för mig att skriva vilka avtal jag vill med mina anställda. Således är konflikrätten för omfattande, mäktig och orättvis.
Sofias verksamhet har väl redan funnits ett år. Anledning till att det har kommit upp på tapeten just nu är att facket har nån jävla kampanj som ska tvinga alla arbetsgivare att skriva på avtal.
Det kan hända att Sofias verksamhet pågått i ett år och att nu facket börjat driva någon typ av kampanj mot henne i syfte att få henne att teckna kollektivavtal.
I ett fritt samhälle måste givetvis facket ha full rätt att driva sådana kampanjer liksom att arbetsgivarna skall ha full rätt att vägra teckna sådana avtal.
Visar det sig sedan att facket är så välorganiserat att de lyckats skapa ett FAKTISKT tvång att teckna kollektivavtal betyder detta emellertid INTE att det finns något LEGALT tvång att teckna kollektivavtal.
Konflikträtten kan utan vidare härledas till den negativa friheten, vilket alltså betyder att jag är stenhård motståndare till fackföreningar som exempelvis kastar sten mot misshagliga arbetsgivare.
Däremot bör fackföreningar ha en självklar legal rätt att sätta en misshaglig arbetsgivare i blockad.
Det borde vara olagligt att demonstrera utanför en affär om det uppenbara syftet är att sabotera för affären. Att hänvisa till demonstrations- och mötesfrihet för detta är ett larvigt "luften är fri"-argument. Ungefär som att det skulle vara tillåtet att stå och flaxa med armarna 5cm framför ansiktet på folk så länge man inte nuddar dem.
Vidare är systemet korrupt redan iom de de s k "allmänna platserna" (vägar och trottoarer) som används för demonstrationer. Dessa platser skall vara privat ägda om allting skall gå rätt till, och demonstrationer skulle således behöva tillstånd från ägaren, vilket de inte skulle få. Demonstrationer kan få hållas på mark där ägarna ger till sitt tillstånd eller på oägd mark.
"Det borde vara olagligt att demonstrera utanför en affär om det uppenbara syftet är att sabotera för affären."
Nej! Staten ska inte få rätten att hindra någon från att uttrycka sin åsikt baserat på (sin egen bedömning om) "det uppenbara syftet" med åsiktsyttringen.
Tycker du det borde vara olagligt att klaga på att Yahoo lämnar ut kritiker av den kinesiska regimen till kinesiska myndigheter på yhaoo.com också?
Ja, jag menar att en fackförening skall ha rätt att genomföra en fredlig blockad så länge inte någon är bunden av avtal.
Att genomföra en fredlig blockad innebär att inte utföra vissa typer av arbeten och grundprincipen är faktiskt att man inte är skyldig att arbeta, men att arbetsplikt kan följa av avtal. Finns det inget avtal enligt vilka de som deltar i blockaden har arbetsplikt kan de i blockaden deltagande ej klandras för något även om blockaden är till förtret för ett företag där ingen; varken anställd eller arbetsgivare, vill ha med facket att göra.
På grund av denna princip skall det vara tillåtet att genomföra en blockad av en arbetsplats och man kan anta att det vanligaste skälet till blockad är att en fackförening anser att det arbetas för billigt på arbetsplatsen som försatts i blockad. Eftersom blockaden är en i grunden passiv och fredlig handling skall den vara tillåten. Dessutom ber jag alla dem som vill begränsa konflikträtten förklara hur detta skall göras utan att man inför någon typ av arbetsplikt som går utöver den som i enskilda fall kan följa av avtal!
Man kan givetvis också tänka sig att en fackförening försätter en arbetsplats i blockad därför att löneläget på arbetsplatsen bedöms vara för högt. En viktig anledning för arbetsgivarkartellerna att teckna kollektivavtal är ju att hålla ned lönenivån vid företag med högre lönebetalningsförmåga än genomsnittet och av det skälet kan fackföreningar tänkas vidta åtgärder riktade mot företag utan kollektivavtal och alltför hög lönenivå i syfte att förbli en intressant avtalspartner för företag med hög lönebetalningsförmåga.
En fredlig blockad är ingenting annat än en form av bojkott och självklart skall alla typer av bojkotter vara tillåtna.
Samtidigt tar jag naturligtvis avstånd från fackföreningar som tillgriper våld. Hade Byggnadsarbetarförbundet stått utanför byggarbetsplatsen i Vaxholm och med våld hindrat de lettiska arbetarna att ta sig till arbetsplatsen borde givetvis polis ha ingripit, men så var ej fallet.
Om någon exempelvis anser att McDonald's är ett företag med undermåliga villkor för sina anställda bör han/hon givetvis ha rätten att ställa sig utanför en McD.-restaurang och genom fredlig övertalning försöka förmå folk att inte köpa något på deras restaurang och på grundval av samma princip bör fredliga blockader vara tillåtna.
Jag håller med om att LAS och MBL bör slopas och att de statliga subventionerna till a-kassorna bör upphöra.
Men det är omöjligt att inskränka konflikträtten utan att detta medför en begränsning av den negativa friheten.
Så enkelt är det.
En sak Carl Svanberg glömmer är att det mycket väl kan finnas avtal som innebär att arbetsgivarens principiella rätt att avskeda på vilka grunder som helst begränsas.
Sedan håller jag med om att de LEGALA begränsningarna för en arbetsgivares rätt avskeda på vilka grunder som helst borde slopas. Kom dock ihåg att stora delar av LAS och MBL är dispositiva.
Därutöver menar jag att det är mycket svårt att tala om en jämviktspunkt för lönenivån av det skälet att vi inte lever under en guldmyntfot.
Om lönenivån faller i ett land och stiger i ett annat och båda ländernas valutasystem är baserat på guldkonvertibilitet kommer detta att medföra att landet med fallande lönenivå får en konkurrensfördel och högre sysselsättning.
I ett system med ren pappersvaluta kan det emellertid bli så att att landet med fallande prisnivå ser sin valuta stiga i värde gentemot landet där priserna stiger, vilket får den påföljden att fallande löner inte ger några positiva följder rörande sysselsättningen. I vad mån det finns en jämviktspunkt vid vilken full sysselsättning råder är det i alla fall svårt att identifiera denna punkt om man inte lever under guldkonvertibilitet.
Jag skall dessutom dra till med ett något lösryckt citat från Mises:
"Real collective bargaining would not differ catallactily from the individual bargaining."
Jag är medveten om att Mises var mycket kritisk mot fackföreningar, men samtidigt skall man ha i minnet att Mises huvudsakligen talar om våldsamma fackföreningar som exempelvis genom fysiskt våld stoppade strejkbrytare från att ta sig till sina arbetsplaser.
"Men det är omöjligt att inskränka konflikträtten utan att detta medför en begränsning av den negativa friheten. Så enkelt är det."
Jag är inte säker på om jag förstår vad du säger (för det låter som om du slår in öppna dörrar). Men om jag har förstått dig (i vilket fall du faktiskt slår in öppna dörrar), så är det ju faktiskt så att jag inte har argumenterat för att inskränka "konflikträtten".
"En sak Carl Svanberg glömmer är att det mycket väl kan finnas avtal som innebär att arbetsgivarens principiella rätt att avskeda på vilka grunder som helst begränsas."
Det där har jag inte heller glömt. Kan du inte läsa vad folk skriver? Jag skrev: "Arbetsköparen har likaså, om kontraktet etablerat under frihet inte säger annorlunda, all rätt i världen att sparka dessa människor och istället anställa andra som inte har några problem med lönerna eller arbetsvillkoren".
"Därutöver menar jag att det är mycket svårt att tala om en jämviktspunkt för lönenivån av det skälet att vi inte lever under en guldmyntfot. Om lönenivån faller i ett land och stiger i ett annat och båda ländernas valutasystem är baserat på guldkonvertibilitet kommer detta att medföra att landet med fallande lönenivå får en konkurrensfördel och högre sysselsättning. I ett system med ren pappersvaluta kan det emellertid bli så att att landet med fallande prisnivå ser sin valuta stiga i värde gentemot landet där priserna stiger, vilket får den påföljden att fallande löner inte ger några positiva följder rörande sysselsättningen. I vad mån det finns en jämviktspunkt vid vilken full sysselsättning råder är det i alla fall svårt att identifiera denna punkt om man inte lever under guldkonvertibilitet."
Det där stämmer iofs inte riktigt. Precis som det finns ett jämviktspris på bananer, datorer och allt annat i Sverige, finns det ett på arbete. Jämviktspriset är inte beroende av hurvida våra pengar består av guld eller av papper. Det tycks ju inte slå dig att den process som du talar om även förekommer under guldmyntfot och att det har absolut ingen inverkan på sysselsättningen. Om Sverige får en konkurrensfördel, eftersom våra priser är lägre, då kommer efterfrågan på svenska varor att stiga, vilket lär göra Sverige till en guldimportör, vilket, allt annat lika, kommer driva upp våra priser, vilket sakta men säkert gör att vi inte längre får någon konkurrensfördel. Men det betyder inte att vi får en sämre sysselsättning. Inte så länge lönerna är marknadsmässiga. Det vill säga: inte så länge fackföreningarna inte har den politiska makten att med våld och tvång pressa fram löner som är högre än vad de skulle ha varit på en fri marknad.
"Jag är medveten om att Mises var mycket kritisk mot fackföreningar, men samtidigt skall man ha i minnet att Mises huvudsakligen talar om våldsamma fackföreningar som exempelvis genom fysiskt våld stoppade strejkbrytare från att ta sig till sina arbetsplaser."
Ja, fortsätt slå in öppna dörrar. Det var ju det som var en del av min poäng: fackföreningar har en historia av att åstadkomma sina mål genom våld och tvång. Antingen statligt eller statligt sanktionerat våld och tvång. Du läser uppenbarligen inte vad folk skriver...
"Dessutom glömmer Carl Svanberg att den nuvarande ordningen på svensk arbetsmarknad var etablerad innan LAS och MBL blev en del av svensk rätt. Så länge detta var fallet kan man utan vidare påstå att systemet var ett uttryck för spontan ordning."
Och då glömmer du bort att lagar som tjänade ungefär samma syfte fanns även innan MBL, nämligen kollektivavtalslagen, även om MBL var mycket värre. Du glömmer också bort att en anledning till varför den "spontana ordningen" du talar om uppstod, berodde just precis på att staten hotade med mer lagstiftning på arbetsmarknaden, om inte parterna "frivilligen" kunde samarbeta (läs: arbetsköparna gick med att seriöst förhandla med fackföreningarna).
Det fanns kollektivavtal till och med innan kollektivavtalslagen. Jag skall fördjupa mig i denna lag innan jag fortsätter diskussionen, men det är sant att det tecknades kollektivavtal redan innan kollektivavtalslagens tillkomst.
Den intressanta frågan är om denna lag verkligen innebar något ingrepp i avtalsfriheten.
Jag kan exempelvis inte se att köplagen innebär något ingrepp i avtalsfriheten.
Om Sofia inte har möjligheter att driva restaurangen lönsamt under de villkor som råder på marknaden får hon lägga ned verksamheten.
SvaraRaderaStryk under marknaden och diskutera det med närmsta maffioso.
SvaraRaderaDessutom har de anställda arbetat på salladsbaren givet de villkor de har fått. Ja, man skall ha rätt att betala vilken lön som helst. Om det är någon som vill jobba för 10 kronor i timmen är det deras ensak.
SvaraRaderaHittills har det inte förekommit något som jag anser fel, eftersom de bara har stått utanför och demonstrerat.
SvaraRaderaAtt några sedan sympatistrejkar har jag inte heller något problem med.
Men den arbetsgivare vars personal sympatistrejkar borde ju givetvis få säga upp den.
När vi var där och pratade med maffian så var det väldigt uppenbart att de ansåg att om man inte kunde driva ett företag enligt deras modell, då skulle man fanimej inte driva något företag alls.
SvaraRaderaDetta sa de äcklen rakt ut, helt ogenerat. Enligt dem är det bättre att folk går på a-kassa eller dör av svält än att de jobbar på ett företag som inte betalat beskyddaravgiften.
Jag är medveten om att det kan vara så att Sofias verksamhet vore lönsam i frånvaro av kollektivavtal, men klarar hon inte av att bedriva verksamheten lönsamt med kollektivavtal eller lycka driva verksamheten utan kollektivavtal är hennes verksamhet inte marknadsmässig.
SvaraRaderaHar arbetstagarna bildat en effektiv kartell och denna kartell gör verksamheter som eljest varit lönsamma olönsamma är detta ett av de villkor som råder på marknaden och efter vilka aktörerna - i faktisk mening - måste rätta sig efter.
Om Sofias verksamhet finns kvar om ett år utan kollektivavtal menar jag att hon klarat sig igenom marknadsprovet. Time will tell.
Angående de arbetsgivare vars personal sympatistrejkar menade någon att ifrågavarande arbetsgivare borde ha rätt att säga upp dessa arbetstagare.
SvaraRaderaMin uppfattning är att en arbetsgivare i princip skall ha rätt att säga upp en arbetstagare av vilka skäl som helst. Vill en arbetsgivare säga upp någon för att denne någon bär röda strumpor på arbetsplatsen skall detta stå honom i legal mening fritt.
Däremot kan det tänkas att det kan finnas avtal enligt vilka vissa uppsägningsgrunder är ogiltiga. Det kan exempelvis vara så att det finns ett avtal enligt vilket fackligt engagemang inte får anges som grund för uppsägning och att uppsägning av detta skäl är att betrakta som avtalsbrott från arbetsgivarens sida.
Avtalsbrott kan exempelvis medföra att fredsplikten upphör.
Allt kan och skall regleras genom avtal, men det är - enligt min mening - uttryck för en antiliberal inställning att vilja inskränka konflikträtten.
Några ord till flavian bergström:
SvaraRaderaPåtvingade, kollektiva avtal är knappast kännetecknande för liberalism.
Varför ska hon klara sig ett år för att du ska anse att hon klarat marknadsprovet? Varför inte en vecka? Eller 7 år?
En marknad kan upphöra att vara en marknad om den regleras på ett allt för tvingande sätt, t ex om friheten att teckna avtal och att slippa teckna avtal inskränks. Därför är den nuvarande arbetstagarkartellen att likna vid maffiafasoner (få tycker att maffian skapar det vi kallar marknad, fler menar att de begränsar marknaden).
Jag antar att du också vill att arbetsgivaren ska få statens tillåtelse att teckna de avtal de vill så att dagens ojämlika rättigheter på arbetsmarknaden upphör.
Jag är för avtalsfrihet och mot inskänkningar i konflikträtten.
SvaraRaderaJag påstår vidare att det kan uppstå faktiska tvång på en fri marknad. Ett sådant faktiskt tvång kan vara tvånget att teckna kollektivavtal.
Jag angav ett år som en uppskattning av när man kan avgöra huruvida Sofia Appelgrens verksamhet är livskraftig.
En vecka är för kort tid för att kunna avgöra det, men mer än ett år är inte nödvändigt för att kunna avgöra detta.
Simon Petrus, så du vill skicka polisen efter folk som i enlighet med de avtal de ingått med sina arbetsgivare inte utför arbete som du tycker de borde utföra? Vad ger dig den rätten?
SvaraRaderaTill flavian bergström igen:
SvaraRaderaOm tvång uppstår på en fri marknad är inte marknaden längre fri.
Krig är inte fred.
Tvång kan inte bara uppstå, någon måste ta sig rättigheten att påföra andra skyldigheter vilket bör ske med större försiktighet än att bara hänvisa till att det slumpmässigt och godtyckligt uppstår eller är gjort av en majoritet.
Uppstår tvång har staten misslyckats med sin centrala uppgift, att värna vår frihet. Vår mest grundläggande rättighet måste vara att slippa att andra tar sig friheter på vår bekostnad. Den rättigheten bryter facket mot.
Jag tycker att Sofia redan visat att hon klarar sig bra i kampen mot de som vill förhindra den fria marknaden. Hon har tillräckligt länge stått upp för sina rättigheter mot ett jättemonster som med egenkonstruerade rättigheter vill ta ifrån Sofia en del av hennes liv.
Att två organisationer bestämmer vad som ska gälla för de som inte är med i organisationerna är lika fel som om jag och Sofia kommer överens om hur det ska se ut i våra hem och sen bestämmer att även ditt hem ska se ut på det viset. Det är en rätt vi inte har oavsett vad staten och majoriteten säger.
Jag påstår att det kan uppstå faktiska tvång på en fri marknad, men ar inga invändningar mot att någon lyckas bevisa att det inte föreligger ett faktiskt tvång att teckna kollektivavtal.
SvaraRaderaMin syn på friheten bygger på att staten skall skydda vissa grundläggande principer och oavsett vad som blir det faktiska resultatet av denna frihet kan man inte godtyckligt rucka på en fri- eller rättighet när man ogillar följderna av vad människor gör i frivillig samverkan.
Fackföreningar är karteller avsedda att sätta vissa marknadslagar delvis ur spel, men en konsekvent anhängare av laissez-faire kan omöjligen anse att man exempelvis skall sätta konflikträtten ur spel därför att man med hjälp av en väl genomförd organisation kan sätta vissa marknadsmekanismer delvis ur spel.
Jag anser till och med att kollektivavtal, fackföreningar och arbetsgivarkarteller är finurliga exempel på spontan ordning.
Om alla arbetsgivare skulle förhandla enbart med sina arbetstagare istället för att göra detta genom cebtrala förhandlingar skull detta leda till stor tidsspilan. Kollektivavtal är ett smart sätt rationalisera och institutionalisera förhandlingsspelet på en fri marknad.
Dessutom:
SvaraRaderaI LEGAL mening råder fullständig frihet att driva företag utan kollektivavtal i detta land.
Eventuellt tvång att teckna kollektivavtal är på sin höjd FAKTISKT.
Rätten att vägra utföra ett arbete borde anses vara oförytterlig för en sann liberal. Därmed inte sagt att vägra att utföra ett visst arbete inte kan vara exempel på AVTALSBROTT.
Samtidigt kan man tänka sig att anställningsantal kan innehålla bestämmelser om att arbetsvägran inte är exempel på avtalsbrott givet att vissa förutsättningar är uppfyllda.
Att inskränka konflikträtten genom lagstiftning är ingenting annat än att inskränka den negativa friheten och givetvis helt oacceptabelt.
Problemet är att somliga här inte riktigt gillar vad som blir utfallet av en spontan process på marknaden.
Sedan är jag medveten om att svensk lagstiftning ger fackföreningarna och arbetstagarna ett visst försprång och jag är helt överens med dem som vill slopa detta försprång.
Observera dock att den svenska arbetsmarkanden i legal mening var helt oreglerad fram till 1970-talet och att på denna oreglerade marknad en komplex väv av avtalsmässiga förpliktelser skapade en ganska omfattande arbetsrätt.
Laissez-faire är inte kaos!
Ok, åtminstone en till flavian:
SvaraRaderaFörmodligen kan jag inte bevisa något eftersom det hela bygger på värderingar.
Enligt mina värderingar så är Sofia utsatt för fackets tvång. Visst kan hon slippa teckna kollektivavtal. Och du kan slippa att Sofia och jag tvingar dig att göra om ditt hem, du behöver bara göra dig av med hemmet.
Det är således i praktiken och realiteten tvång vi talar om.
Det handlar om mer än att sätta marknadsregler ur spel, det handlar om att ta ifrån individer rätten att göra affärer utan att betala till beskyddarverksamheten. Sen kan ju maffian stå utanför Sofias restaurang och hävda att ingen tvingar henne till något. Lite så där naivt "luften är fri-aktigt".
Trakasserier är inte tvång men det är en kränkning av individers rätt att få vara ifred.
"Everyone leaves everyone else alone", bra grundregel.
Ja, olika typer av sammanslutningar och organisationer är ofta exempel på spontana ordningar men det ger dem inte de rättigheter som de ofta tar sig.
Men det är ju en fråga om olika uppfattningar.
Jag anser att den sammanslutning som hindrar mig att utföra mitt högst vanliga arbete har gått för långt. Gör de det dessutom systematiskt och omfattande så känns det än mer uppenbart att de har tagit sig friheter på min bekostnad.
Det är helt enkelt så att den socialistiska/fackliga modellen inte duger i konkurrensen så istället för att konkurrera tar de till andra metoder.
Som om jag skulle stå utanför mina konkurrenters kontor och försöka jaga bort kunder istället för att göra ett bra arbete och leva på egna meriter. Man har inte rätten att på det sättet hindra köpare och säljare att frivilligt mötas.
Ang tidsspillan, de flesta företag idag har individuella lönesamtal och utvecklingssamtal så visst skulle man där kunna komma överens om alla villkor. Det är fel att det skulle bli ineffektivt. Och även om det vore så berättigar inte ineffektivt skötta företag att man blockerar, trakasserar och tvingar andra.
Har absolut inget emot att vissa organiserar sig för att sköta sina affärer. Ogillar bara när de också tar sig rätten att sköta andras affärer.
I ditt senaste inlägg antyder du att det vore en icke-liberal inställning att vilja begränsa konflikrätten. Det är ju inte sant. Jag är hyfsat liberal och vill begränsa dagens konflikrätt eftersom den tar sig rättigheter på andras bekostnad, den går något eller några steg för långt och kränker andras frihet. Konflikträtten kan inte vara obegränsad och samtidigt liberal. Gränsen går där konflikträtten möter andras rättigheter.
Dessutom upprätthålls konflikrätten av lagar som gör det olagligt för mig att skriva vilka avtal jag vill med mina anställda. Således är konflikrätten för omfattande, mäktig och orättvis.
Ja, det är omöjligt att begränsa konflikträtten - utöver de begränsningar som följer av avtal - utan att inkräkta på den negativa friheten.
SvaraRaderaOch tvånget att teckna kollektivavtal är inte legalt. Det är möjligen faktiskt och faktiska tvång finns det talrika exempel på.
Jag anser inte att det är förenligt med tanken på laissez-faire att begränsa den negativa friheten för att upphäva ett faktiskt tvång.
Jag tror inte att vi kommer längre än så här.
Sofias verksamhet har väl redan funnits ett år. Anledning till att det har kommit upp på tapeten just nu är att facket har nån jävla kampanj som ska tvinga alla arbetsgivare att skriva på avtal.
SvaraRaderaDet kan hända att Sofias verksamhet pågått i ett år och att nu facket börjat driva någon typ av kampanj mot henne i syfte att få henne att teckna kollektivavtal.
SvaraRaderaI ett fritt samhälle måste givetvis facket ha full rätt att driva sådana kampanjer liksom att arbetsgivarna skall ha full rätt att vägra teckna sådana avtal.
Visar det sig sedan att facket är så välorganiserat att de lyckats skapa ett FAKTISKT tvång att teckna kollektivavtal betyder detta emellertid INTE att det finns något LEGALT tvång att teckna kollektivavtal.
Konflikträtten kan utan vidare härledas till den negativa friheten, vilket alltså betyder att jag är stenhård motståndare till fackföreningar som exempelvis kastar sten mot misshagliga arbetsgivare.
Däremot bör fackföreningar ha en självklar legal rätt att sätta en misshaglig arbetsgivare i blockad.
I slutet av föregående meddelande menar jag förstås fredlig blockad utan inslag av våld.
SvaraRaderaDet borde vara olagligt att demonstrera utanför en affär om det uppenbara syftet är att sabotera för affären. Att hänvisa till demonstrations- och mötesfrihet för detta är ett larvigt "luften är fri"-argument. Ungefär som att det skulle vara tillåtet att stå och flaxa med armarna 5cm framför ansiktet på folk så länge man inte nuddar dem.
SvaraRaderaVidare är systemet korrupt redan iom de de s k "allmänna platserna" (vägar och trottoarer) som används för demonstrationer. Dessa platser skall vara privat ägda om allting skall gå rätt till, och demonstrationer skulle således behöva tillstånd från ägaren, vilket de inte skulle få. Demonstrationer kan få hållas på mark där ägarna ger till sitt tillstånd eller på oägd mark.
"Det borde vara olagligt att demonstrera utanför en affär om det uppenbara syftet är att sabotera för affären."
SvaraRaderaNej! Staten ska inte få rätten att hindra någon från att uttrycka sin åsikt baserat på (sin egen bedömning om) "det uppenbara syftet" med åsiktsyttringen.
Tycker du det borde vara olagligt att klaga på att Yahoo lämnar ut kritiker av den kinesiska regimen till kinesiska myndigheter på yhaoo.com också?
Ja, jag menar att en fackförening skall ha rätt att genomföra en fredlig blockad så länge inte någon är bunden av avtal.
SvaraRaderaAtt genomföra en fredlig blockad innebär att inte utföra vissa typer av arbeten och grundprincipen är faktiskt att man inte är skyldig att arbeta, men att arbetsplikt kan följa av avtal. Finns det inget avtal enligt vilka de som deltar i blockaden har arbetsplikt kan de i blockaden deltagande ej klandras för något även om blockaden är till förtret för ett företag där ingen; varken anställd eller arbetsgivare, vill ha med facket att göra.
På grund av denna princip skall det vara tillåtet att genomföra en blockad av en arbetsplats och man kan anta att det vanligaste skälet till blockad är att en fackförening anser att det arbetas för billigt på arbetsplatsen som försatts i blockad. Eftersom blockaden är en i grunden passiv och fredlig handling skall den vara tillåten. Dessutom ber jag alla dem som vill begränsa konflikträtten förklara hur detta skall göras utan att man inför någon typ av arbetsplikt som går utöver den som i enskilda fall kan följa av avtal!
Man kan givetvis också tänka sig att en fackförening försätter en arbetsplats i blockad därför att löneläget på arbetsplatsen bedöms vara för högt. En viktig anledning för arbetsgivarkartellerna att teckna kollektivavtal är ju att hålla ned lönenivån vid företag med högre lönebetalningsförmåga än genomsnittet och av det skälet kan fackföreningar tänkas vidta åtgärder riktade mot företag utan kollektivavtal och alltför hög lönenivå i syfte att förbli en intressant avtalspartner för företag med hög lönebetalningsförmåga.
En fredlig blockad är ingenting annat än en form av bojkott och självklart skall alla typer av bojkotter vara tillåtna.
Samtidigt tar jag naturligtvis avstånd från fackföreningar som tillgriper våld. Hade Byggnadsarbetarförbundet stått utanför byggarbetsplatsen i Vaxholm och med våld hindrat de lettiska arbetarna att ta sig till arbetsplatsen borde givetvis polis ha ingripit, men så var ej fallet.
Om någon exempelvis anser att McDonald's är ett företag med undermåliga villkor för sina anställda bör han/hon givetvis ha rätten att ställa sig utanför en McD.-restaurang och genom fredlig övertalning försöka förmå folk att inte köpa något på deras restaurang och på grundval av samma princip bör fredliga blockader vara tillåtna.
Jag skall inom de närmsta dagarna försöka skriva en text till försvar för konflikträtten på min blogg och hör av mig så snart jag är färdig.
SvaraRaderaJag håller med om att LAS och MBL bör slopas och att de statliga subventionerna till a-kassorna bör upphöra.
SvaraRaderaMen det är omöjligt att inskränka konflikträtten utan att detta medför en begränsning av den negativa friheten.
Så enkelt är det.
En sak Carl Svanberg glömmer är att det mycket väl kan finnas avtal som innebär att arbetsgivarens principiella rätt att avskeda på vilka grunder som helst begränsas.
Sedan håller jag med om att de LEGALA begränsningarna för en arbetsgivares rätt avskeda på vilka grunder som helst borde slopas. Kom dock ihåg att stora delar av LAS och MBL är dispositiva.
Därutöver menar jag att det är mycket svårt att tala om en jämviktspunkt för lönenivån av det skälet att vi inte lever under en guldmyntfot.
SvaraRaderaOm lönenivån faller i ett land och stiger i ett annat och båda ländernas valutasystem är baserat på guldkonvertibilitet kommer detta att medföra att landet med fallande lönenivå får en konkurrensfördel och högre sysselsättning.
I ett system med ren pappersvaluta kan det emellertid bli så att att landet med fallande prisnivå ser sin valuta stiga i värde gentemot landet där priserna stiger, vilket får den påföljden att fallande löner inte ger några positiva följder rörande sysselsättningen. I vad mån det finns en jämviktspunkt vid vilken full sysselsättning råder är det i alla fall svårt att identifiera denna punkt om man inte lever under guldkonvertibilitet.
Jag skall dessutom dra till med ett något lösryckt citat från Mises:
"Real collective bargaining would not differ catallactily from the individual bargaining."
Jag är medveten om att Mises var mycket kritisk mot fackföreningar, men samtidigt skall man ha i minnet att Mises huvudsakligen talar om våldsamma fackföreningar som exempelvis genom fysiskt våld stoppade strejkbrytare från att ta sig till sina arbetsplaser.
Dessutom glömmer Carl Svanberg att den nuvarande ordningen på svensk arbetsmarknad var etablerad innan LAS och MBL blev en del av svensk rätt.
SvaraRaderaSå länge detta var fallet kan man utan vidare påstå att systemet var ett uttryck för spontan ordning.
"Men det är omöjligt att inskränka konflikträtten utan att detta medför en begränsning av den negativa friheten. Så enkelt är det."
SvaraRaderaJag är inte säker på om jag förstår vad du säger (för det låter som om du slår in öppna dörrar). Men om jag har förstått dig (i vilket fall du faktiskt slår in öppna dörrar), så är det ju faktiskt så att jag inte har argumenterat för att inskränka "konflikträtten".
"En sak Carl Svanberg glömmer är att det mycket väl kan finnas avtal som innebär att arbetsgivarens principiella rätt att avskeda på vilka grunder som helst begränsas."
Det där har jag inte heller glömt. Kan du inte läsa vad folk skriver? Jag skrev: "Arbetsköparen har likaså, om kontraktet etablerat under frihet inte säger annorlunda, all rätt i världen att sparka dessa människor och istället anställa andra som inte har några problem med lönerna eller arbetsvillkoren".
"Därutöver menar jag att det är mycket svårt att tala om en jämviktspunkt för lönenivån av det skälet att vi inte lever under en guldmyntfot. Om lönenivån faller i ett land och stiger i ett annat och båda ländernas valutasystem är baserat på guldkonvertibilitet kommer detta att medföra att landet med fallande lönenivå får en konkurrensfördel och högre sysselsättning. I ett system med ren pappersvaluta kan det emellertid bli så att att landet med fallande prisnivå ser sin valuta stiga i värde gentemot landet där priserna stiger, vilket får den påföljden att fallande löner inte ger några positiva följder rörande sysselsättningen. I vad mån det finns en jämviktspunkt vid vilken full sysselsättning råder är det i alla fall svårt att identifiera denna punkt om man inte lever under guldkonvertibilitet."
Det där stämmer iofs inte riktigt. Precis som det finns ett jämviktspris på bananer, datorer och allt annat i Sverige, finns det ett på arbete. Jämviktspriset är inte beroende av hurvida våra pengar består av guld eller av papper. Det tycks ju inte slå dig att den process som du talar om även förekommer under guldmyntfot och att det har absolut ingen inverkan på sysselsättningen. Om Sverige får en konkurrensfördel, eftersom våra priser är lägre, då kommer efterfrågan på svenska varor att stiga, vilket lär göra Sverige till en guldimportör, vilket, allt annat lika, kommer driva upp våra priser, vilket sakta men säkert gör att vi inte längre får någon konkurrensfördel. Men det betyder inte att vi får en sämre sysselsättning. Inte så länge lönerna är marknadsmässiga. Det vill säga: inte så länge fackföreningarna inte har den politiska makten att med våld och tvång pressa fram löner som är högre än vad de skulle ha varit på en fri marknad.
"Jag är medveten om att Mises var mycket kritisk mot fackföreningar, men samtidigt skall man ha i minnet att Mises huvudsakligen talar om våldsamma fackföreningar som exempelvis genom fysiskt våld stoppade strejkbrytare från att ta sig till sina arbetsplaser."
Ja, fortsätt slå in öppna dörrar. Det var ju det som var en del av min poäng: fackföreningar har en historia av att åstadkomma sina mål genom våld och tvång. Antingen statligt eller statligt sanktionerat våld och tvång. Du läser uppenbarligen inte vad folk skriver...
"Dessutom glömmer Carl Svanberg att den nuvarande ordningen på svensk arbetsmarknad var etablerad innan LAS och MBL blev en del av svensk rätt. Så länge detta var fallet kan man utan vidare påstå att systemet var ett uttryck för spontan ordning."
Och då glömmer du bort att lagar som tjänade ungefär samma syfte fanns även innan MBL, nämligen kollektivavtalslagen, även om MBL var mycket värre. Du glömmer också bort att en anledning till varför den "spontana ordningen" du talar om uppstod, berodde just precis på att staten hotade med mer lagstiftning på arbetsmarknaden, om inte parterna "frivilligen" kunde samarbeta (läs: arbetsköparna gick med att seriöst förhandla med fackföreningarna).
Det fanns kollektivavtal till och med innan kollektivavtalslagen. Jag skall fördjupa mig i denna lag innan jag fortsätter diskussionen, men det är sant att det tecknades kollektivavtal redan innan kollektivavtalslagens tillkomst.
SvaraRaderaDen intressanta frågan är om denna lag verkligen innebar något ingrepp i avtalsfriheten.
Jag kan exempelvis inte se att köplagen innebär något ingrepp i avtalsfriheten.