2006-12-18

Maffiametoder allt vanligare

Enligt Medlingsinstitutet har antalet fackliga blockader, som används för att tvinga företag att skriva på kollektivavtal, mer än fördubblats.

Läs mer...

10 kommentarer:

  1. Oavsett vad man anser om dessa så kallade maffiametoder anser jag att det är ett självklart ställningstagande för en liberal att anse att de enda acceptabala begränsningarna av konflikträtten är de som följer av avtal.

    SvaraRadera
  2. Om folk har ingått avtal, ja.

    Att utsätta ett företag för blockad för att de har andra avtal med sin personal än de som landets största särintresse kräver - det skall omöjligt resultera i att man blir belägrad, blockerad och hotad tills man gör som de vill.

    Företag skall naturligtvis ha rätt att anställa folk på egna avtal / villkor, så länge dessa inte är oskäliga i lagens ögon.

    SvaraRadera
  3. Jo, men det följer av principen om laissez-faire att det skall vara tillåtet att försätta en arbetsplats i blockad. En blockad kan understundom innebära ett faktiskt hinder för fortsatt verksamhet, men den är aldrig något legalt hinder.

    Om inte den här typen av blockader vore tillåtna kunde detta faktiskt liknas vid ett tvång att utföra arbete. Ingen skall tvingas utföra ett arbete som han/hon inte genom avtal har förpliktigat sig att utföra.

    En blockad går ut på att skära av en viss arbetsgivare från vissa typer av leveranser och externa tjänster i syfte att framtvinga att arbetsgivaren i fråga exempelvis tecknar kollektivavtal.

    Så länge inte arbetstagare som deltar i blockaden förpliktigat sig att utföra en viss typ av arbete skall ingen kunna tinga dem. Det borde vara självklart. Därav följer i sin tur att arbetstagare mycket väl skall ha rätten att vägra leverera varor till en arbetsplats av vilket skäl som helst och i normalfallet av det skälet att arbetsgivaren vägrar teckna kollektivavtal.

    Så enkelt är det. Att hävda något annat är oförenligt med tanken på laissez-faire.

    SvaraRadera
  4. rättelse:

    ".......att ingen skall kunna tvinga dem."

    SvaraRadera
  5. Givetvis har en arbetstagare arbetsplikt i förhållande till sin arbetsgivare, men denna plikt är ett resultat av någon typ av avtal/överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsivaren.

    Därav följer att det inte finns någon egentlig arbetsplikt alls i ett liberalt samhälle. Däremot kan det givetvis finnas en arbetsplikt till följd av avtal/överenskommelse.

    Beordrar en arbetsgivare att en anställd exempelvis skall leverera varor till en viss restaurang har arbetstagaren att finna sig i detta och finner han sig inte i detta kan avtalsbrottet visserligen inte medföra straffrättsliga följder, men utan tvekan medföra att saklig grund för uppsägning föreligger.

    Är det emellertid så att det finns ett avtal enligt vilket arbetstagaren ej är skyldig att utföra vissa typer av arbetsuppgifter under vissa omständigheter som anges i avtal kan arbetstagaren peka på dessa förbehåll då han exempelvis vägrar att leverera varor till en arbetsplats som försatts i blockad genom en facklig åtgärd. Visar det sig att avtalet skall förstås så att arbetstagaren ej hade någon arbetsplikt på grund av avtalet kan arbetsgivaren inte påstå att arbetstagaren gjort sig skyldig till något avtalsbrott.

    Från dessa enkla principer kan man bygga upp ett komplext system av avtal som reglerar allehanda typer av konflikter/problem i förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare.

    Detta är uttryck för laissez-faire.

    SvaraRadera
  6. Jag är fortfarande oklar över hur blockader och laissez-faire kan tänkas gå ihop.

    En arbetstagare som vägrar leverera saker till en viss arbetsplats, bara för att den tillämpar negativa rättigheter, vems rätt tillämpar han?

    Vägrar han utföra sitt arbete, då är det snarare fråga om arbtsvägran.

    Däremot kan naturligtvis företag vägra att leverera till kunder de inte gillar.

    Och konsumenter kan bojkotta företag om de vill.

    Men att en anställd i företaget X kan vägra att utföra leveranser till företaget Y, trots att företaget X vill leverera till Y - det har jag svårt att se det liberala i.

    Det är illojalt mot X och borde vara skadeståndsgrundande för Y.

    SvaraRadera
  7. Vad jag menar är att arbetsplikten följer av avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Grundprincipen är att en arbetstagare genom sitt anställningskontrakt har arbetsplikt. Denna plikt kan emellertid vara försedd med förbehåll. Har anställningskontrakten ett förbehåll som innebär att arbetstagaren har rätt att delta i blockader under vissa omständigheter och att dessa omständigheter helt eller delvis befriar honom från arbetsplikten föreligger inget avtalsbrott då arbetstagaren vägrar att utföra vissa typer av arbete.

    Exempel på avtalstext som reglerar förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare:

    Arbetstagare ansluten Transportarbetarförbundet har rätt att vägra leverera varor till företag som försatts i blockad av Restaurangarbetarförbundet och sådan vägran är ej att anse som avtalsbrott.

    Om NN är chaufför och arbetar för ett transportföretag kan NN peka på detta förbehåll i avtal då han vägrar leverera varor till ett visst företag och därav följer att vägran att utföra en viss typ av arbete inte nödvändigtvis är att anse som avtalsbrott och saklig grund för uppsägning.

    SvaraRadera
  8. Naturligtvis kan ingen förbjuda företag att skriva på korkade avtal.

    Men det borde de (företagen) inte göra.

    De bör lika lite låta sina anställda vara del av fackliga lynchmobbar som förintelseförnekelse, knarkligor eller Jehovas Vittnen - på betald arbetstid.

    SvaraRadera
  9. Ett litet problem med det hela är att kommunen (och därmed kommunal) har ensamrätt på vissa skapligt viktiga saker (som sophämtning) och att en blockad därmed utgår från en särlagstiftat gynnsam position.

    De spelar helt enkelt inte efter samma regler som vanligt folk.

    SvaraRadera
  10. Sophämtning är myndighetsutövning och blockaden kan döärför aldrig omfatta dem som hämta soporna.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.