Widar Andersson skriver i Borås Tidning, med glimten i ögat...
Sven-Erik är något av min favoritpolitiker. Han är rejäl, han kan prata i gåtor, vilket är en ovärderlig och skamligt underskattad egenskap för en ledande politiker, han har varit kommunalråd och fackombudsman och han är ingen stockholmare.
Det som brukar anföras mot honom är - förutom den försvårande omständigheten att han är man - att han är för grå, för trist, för osexig och att han är en person av det slag som bara syns mot mycket färg - och mönsterglada tapeter.
Självklart spelar personligheten roll i politiken. Men alltför färgstarka politiker tar i längden alldeles för stor plats och tenderar att torka ut växtvillkoren för sin omgivning?
Den gråe herr Österberg..? Tja, det tyder i vart fall på att loppet än så länge är helt öppet.
Läs mer...
Jag vill att Thomas Östros lyfts fram. Han är väl den enda som gjort något bra, nämligen att argumentera för frihandel i EU.
SvaraRadera