I vårt land byter vi, trots allt, regering emellanåt.
Men, byter vi politik?
När arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) i helgen försvarade fackets blockad mot salladsbaren Wild´n Fresh i Göteborg – då passerades slutligen något slags gräns.
De "nya moderaterna" var inte bara något smart taktiskt grepp. Konceptet var inte något tillfälligt, nödvändigt ont för att få bort sosseriet från makten.
De nya moderaterna handlar om att kasta alla idéer, alla principer och all heder över bord. För gott. Utan att bry sig.
Resultatet blir att svenska folket förvisso kan välja vilken regering den vill. Men på vissa områden blir politiken ändå den samma. Även när denna politik är uppåt väggarna. Och även när denna politik strider mot allt som kan kallas borgerliga idéer.
Detta kan – och kommer – att straffa sig.
Jag håller med om att det kan straffa sig, men kommer det att straffa sig? Jag är lite skeptisk. Själv funderar jag iofsg på att lägga min röst på ett mer extremt liberalt parti, som KLP nästa val. Iallfall om Alliansen fortsätter så här.
SvaraRaderaJag skulle snarast tro att åtgärder som retar upp somliga fackföreningsmotståndare ökar moderaternas röstetal, eftersom väljarkåren då uppfattar att moderaterna då rör sig mot mitten.
SvaraRaderaOm Klassiskt Liberala Partiet får ytterligare 100 väljare och socialdemokraterna tappar 200 till moderaterna går ju räkningen ihop för herrar Littorin och Reinfeldt.
Dessutom är det faktiskt klassiskt liberalt att hylla laissez-faire på arbetsmarknaden.
"Dessutom är det faktiskt klassiskt liberalt att hylla laissez-faire på arbetsmarknaden."
SvaraRaderaVisst, men vad har det med saken att göra. Den svenska arbetsmarknaden är inte laissez-faire.
Man kan givetvis ha olika meningar om den rätta innebörden av laissez-faire, men jag konstaterar följande.
SvaraRaderaKollektivavtal fanns innan kollektivavtalslagen.
Företag och fack bör fritt få organisera sig och teckna i stort sett vilka avtal som helst.
Eftersom det inte råder någon arbetsplikt så länge det inte finns något avtal som säger annorlunda måste man faktiskt hylla principen att konflikträtten kan härledas från den grundläggande principen att ingen i legal mening är skyldig att arbeta.
Är man mot rätten till blockader är man för arbetstvång.
Det är helt uppenbart att det inte finns någonting som säger att en blockad måste innebära avtalsbrott.
Att de som inte vill vara med i facket tvingas in under kollektivavtalet kan sägas följa av det faktum att de accepterar anställning hos en arbetsgivare som tecknat kollektivavtal. Detta kallas inom juridiken för konkludent avtal och jag är tveksam till om lagstiftaren gjort något annat än "formaliserat" praxisen på marknaden.
SvaraRaderaDet är sant att arbetsgivare inte får avskeda på vilka grunder som helst, men på den tiden då de fick det fanns det kollektivavtal som reglerade under vilka omständigheter arbetsgivare hade rätt att avskeda.
Så var det avtalsbrott att avskeda fackligt verksamma därför att de var fackligt verksamma. Frågan är därför om denn iofs. olyckliga lagbestämmelse gör någon faktisk skillnad.
Visst var det dumt att införa LAS och MBL och kanske onödigt att införa kollektivavtalslagen, men hade dessa lagar ej funnits är det inte säkert att fackets makt varit så värst mycket mindre.
Danmark saknar motsvarigheter till MBL och LAS och också där finns starka fackföreningar utan vilkas samtycke det är svårt att bedriva näringsverksamhet.
Fackföreningar är helt enkelt ett svar på det vakuum som uppstår i en situation där det saknas lagar och svensk arbetsmarknadslagstiftning anses av arbetsrättsjurister vara Europas näst mest liberala och Danmarks den mest liberala.