I brittisk politik byter man nu för tiden politiker och regeringar helt enkelt därför att folk... tröttnar på dem.
Tony Blair går till historien som killen som tog Labour in i 1900-talet. Marknadsekonomi, företagande, tillväxt, relativt öppna gränser är några ord som kan poppar upp.
Borta är det bakåtsträvande parti av strejkande fackfolk som han en gång tog över.
Även om den trolige efterträdaren, Gordon Brown, kan sägas vara mer vänster än Blair kommer det aldrig att gå att göra en "återställare" i partiet.
Däremot går det att tappa moment och fokus. Och att få EU-frågorna att gå i baklås helt och hållet. Vi får väl se vad som händer...
En sak är dock helt klar – med en partiledare från förra generationen kommer Labour att få svårt att hålla Tories och dess nya, unga ledarskap stången. Vilket nog är en bra sak.
Det finns dock ett något paradoxalt förhållande mellan Brown och Blair (förutom vad som alltid traglas i media):
SvaraRaderaBrown må vara "vänstermannen", men han är även den som håller hårt i penningpungen. Nästan varje större utökning av statens utgifter under de senaste 10 åren har varit på Blairs initiativ, ofta mot Browns vilja. Så det tycks som om Blair pratar marknad, men utökar stat, medan Brown pratar vänstertugg, men ogärna spenderar skattepengar.
Jag hörde precis Blair på nyheterna. Han berättade om alla framgångar hans regering haft. Dock nämnde han inte hur många nya övervakningskameror som har satts upp under de år han haft makten.
SvaraRaderaInnan Blair avgår tänker han hinna skriva under Frau Merkel's EU-constitution-lite. En sista hånfull gest mot det brittiska folk han påtvingat massinvandring och multikultur.
SvaraRadera"Tony Blair går till historien som killen som tog Labour in i 1900-talet. Marknadsekonomi, företagande, tillväxt, relativt öppna gränser är några ord som kan poppar upp."
SvaraRaderaCCTV övervakning, fartkameror, vapenförbud och diverse sådana saker i samma anda. Under Blairs förmyndarskap har britannien förvandlats till en av dom mest oppressiva regimerna i europa. Vårt eget lilla europeiska Singapore. Fast skitigt och äckligt istället för rent och städat.