Belgien kan vara på väg att spricka

För några månader sedan blev det ett väldigt hallå, efter att en belgisk tv-station hade fejkade nyhetsinslag om att landet delats upp i en flamländsk och en vallonsk del.

(Regionerna har redan rätt långtgående självstyre. I de flamländska och mer borgerliga delarna av landet bor 6,5 miljoner människor. Och de något rödare, franskspråkiga vallonerna är 4 miljoner. Bryssel är officiellt en tvåspråkig region. Det finns även en officellt erkänd tysk språkminoritet i landet.)

Just nu ser det ut som om verkligheten, om inte överträffar, så i vart fall kan komma att tangera dikten i tv. För efter valet den 10 juni är läget i regeringsförhandlingarna som bekant låst. Den stora konfliktlinjen går mellan de flamländska (mer välmående och något mer välordnade) delarna av landet och de franskspråkiga vallonska delarna. Flamländarna har helt enkelt tröttnat på att pumpa in pengar i de delar av landet som är oorganiserade, där arbetslösheten är hög och bidragsberoendet stort.

I en aktuell opinionsundersökning visar det sig att nästan hälften av flamländarna vill dela landet.

Och ju mer missnöjet växer, ju större blir stödet för Vlaams Belang, som inte bara är separatister på allvar – utan tyvärr också rätt så brunspräckliga. Och som, därmed, ingen vill ha med att göra. För att hålla detta parti stången kan de flamländska liberalerna och kristdemokraterna inte annat än ge sitt stöd till ett ökat regionalt självstyre. Vilket deras vallonska systerpartier och socialisterna i båda landets delar inte gillar...

Prognosen är alltså att läget bara kommer att bli allt mer komplicerat med tiden.

I media och i samhällsdebatten sägs det nu allt oftare och helt öppet att en delning av Belgien är den enda hållbara lösningen. Med den fria rörligheten inom EU skulle det inte bli några större praktiska problem.

Det är tur att belgare till sin natur förefaller vara rätt fredliga och stillsamma. Både germanerna och latinosarna.

[Länk]