I dag publicerar Timbro Lisa Bjurwalds rapport Den ömtåliga plantan – En granskning av Sveriges Television.
I den granskar hon ett antal myter om public service-tv. Hon finner flera tecken på att SVT:s påstådda ekonomiska och politiska oberoende är tvivelsaktigt.
Läs mer, hämta hem rapporten och se tv-inslag här »
det är jävligt kul att Timbro alltid kallar alla sina lite längre texter för "rapporter".
SvaraRaderaDet är möjligt att jag är trögare än normalt, men varför är det kul?
SvaraRaderahar inte läst rapporten, men en underrubrik heter "SVT har fått konkurrens i kvalitets-tv-nischen"....
SvaraRaderaSVT som kvalitets-TV? vem bestämmer vad som är kvalite? är det någon centraliserad myndighet som tex kulturnämden?
Mina egna preferensser har dock aldrig upplevt någonting som kan kallas för kvalite hos SVT... endast vänster-propganda...
Tja... det är faktiskt litet kul. En "rapport" känns på något sätt som någonting förväntat som kommer från en person med officiellt uppdrag att avlämna rapporten. En rapport ska väl egentligen inte heller innehålla åsikter, kritik och argument utan helt enkelt rapportera hur saker förhåller sig.
SvaraRaderaDet är bra att du hittar glädjeämnen, ClaesW.
SvaraRaderaJJ, man åsyftar troligtvis hur SvT själva vill se sig och motivera sin existens. Det finns faktiskt enstaka inslag hos dem som har kvalitet.
Problemet är snarare att denna gnutta 'kvalitet' kostar så ohemult mycket (som går till regelrätt rappakalja) så att ingen skulle frivilligt vilja betala vad de förbrukar.
Classe är, som alltid, lättroad.
SvaraRaderaHans uppfattning om Public service är annars att SVT skall (fortsätta)krypa för Islam och kommunistiska diktaturer.
Personligen ser jag på TV 4 nyheterna och Rapport dagligen för att få en uppfattning om var vänstern står i inrikes och utrikes frågor.
Sedan är det slut med tittandet på SVT och TV 4 för min del.
Mmmm, från ett visst politiskt perspektiv kanske det är kul.
SvaraRaderaMen det är också ett vanligt fenomen i den typ politiska spörsmål som avhandlas här hos HAX att börja titta på form istället för innehåll när fakta blir alltför besvärande.