Orden mobb och pöbel utgöres av de element som musikanterna äro så starkt beroende af för sin omedelbara utkomst. Dessa individers ringa status af unga delinkventer och marginaliserade existenser och små barn som fortfarande försörjes af vuxna voro den enklaste förklaringen till att kretsen av dessa konsumenters spenderande i den mediala industrins produkter ringaktas så starkt. Betänker man vidare att musicerandet som daglig sysselsättning och yrkestitualtur voro en direkt afläggare till de enorma rikedomar som kapitalismen genererar så göres de hatiska (ton)gångarna mot pöbeln och mobben sig till yttermera visso ännu mer svårligen förståeliga.
För att undvika ytterligare missförstånd så får jag väl förtydliga då.
Jag riktar mig till mediaindustrin och vill med mitt ålderdomliga språkbruk (för övrigt nonsensinnehåll) visa, påstå att det är DOM som är ålderdomliga och förändringsobenägna så till den grad att de framstår som gamla stofiler från 1800-talet, med därtill hörande språkbruk.
Kärlek
SvaraRaderaDe där gubbarna är ju yngre och modernare än de flesta!
SvaraRaderaSkönt att se att äldre människor inte automatiskt är rädda och gaggiga (som de gamla störarna vi har här i Sverige).
SvaraRaderaVad är det för galopp de har fattat?
SvaraRaderaDe har ju valt hur de vill göra med sitt eget material. Något som snyltarmobben vill förhindra andra att göra (om de fattar "fel" beslut).
Anonym: Har du ens sett på klippet?
SvaraRaderaDom har fattat hur man når ut till folk och får dom att vilja spendera pengar på ens verk.
Något som du själv tydligen inte förstått med tanke på det du skrev.
Att sedan kalla en stor heterogen grupp för "mobb" eller "pöbel" är ett väldigt tråkigt och ohyffsat sätt att diskutera på.
Orden mobb och pöbel utgöres av de element som musikanterna äro så starkt beroende af för sin omedelbara utkomst. Dessa individers ringa status af unga delinkventer och marginaliserade existenser och små barn som fortfarande försörjes af vuxna voro den enklaste förklaringen till att kretsen av dessa konsumenters spenderande i den mediala industrins produkter ringaktas så starkt. Betänker man vidare att musicerandet som daglig sysselsättning och yrkestitualtur voro en direkt afläggare till de enorma rikedomar som kapitalismen genererar så göres de hatiska (ton)gångarna mot pöbeln och mobben sig till yttermera visso ännu mer svårligen förståeliga.
SvaraRadera/LD
Anonym LD: Det låter som du är kvar på 1800talet. Det kan nog underlätta för dig om du uppdaterar ditt språkbruk ifall du vill diskutera.
SvaraRaderaKonservativt språkbruk är precis lika trist och tråkigt som de flesta andra typer utav konservatism...
LD:Bravo!
SvaraRaderaAtt Ssargon gjorde sitt bästa för att förvandla ditt inlägg till ren lyteskomik gjorde det inte sämre.
Ja fan asså Ssargon måste ha nåt som stör kommunikationen mellan hjärnhalvorna.
SvaraRaderaFörlåt Ssargon men, trodde ironin skulle framgå där, men se icke...
Snälla nån!
/LD
För att undvika ytterligare missförstånd så får jag väl förtydliga då.
SvaraRaderaJag riktar mig till mediaindustrin och vill med mitt ålderdomliga språkbruk (för övrigt nonsensinnehåll) visa, påstå att det är DOM som är ålderdomliga och förändringsobenägna så till den grad att de framstår som gamla stofiler från 1800-talet, med därtill hörande språkbruk.
/LD
På rätt väg... absolut! :)
SvaraRadera