Om man skall lansera något nytt, så skulle detta kunna vara en modell:
Alla som vill att deras verk (musik, film, böcker, bilder m.m.) skall ha skydd (och kunna åberopa rättsligt skydd) bör registrera det samma. En första registrering skulle kunna vara giltig i t.ex. fem år och sedan kan det finnas möjlighet till förlängning med fem år i taget.
Det skulle innebära att den som vill skydda ett verk, får det skydd som efterfrågas; att problemet med "orphant works" försvinner och att den som skapar för public domain inte behöver vidta några speciella åtgärder för att släppa sitt verk fritt.
(En detalj när det gäller dagens system / debatt, som påpekas i kommentarerna och som man lätt glömmer bort, är att det inte är artisterna utan skivbolagen som tjänar på en förlängd upphovsrätt. Det kan vara värt att hålla i minnet, när musikindustrin nu kommer att sända ut artister för att lobba för en förlängning. Ett annat sidospår är tanken: Måste distribution alltid hänga samman med upphovsrätt?)
Detta stämmer exakt överrens med mitt förslag från 3:e december!
SvaraRadera"Även om fem år kan vara den allmänna normen för upphovsrätt, borde det vara möjligt att ansöka om förlängd upphovsrättstid! Piratpartiet borde fundera över huruvida det är rimligt att samma gräns gäller för datorspel, skönlitteratur, musik och uppslagsverk (facklitteratur)."
Från:
http://infallsvinkel.wordpress.com/2008/12/03/ibland-ar-fem-ar-for-kort-tid/
"Måste distribution alltid hänga samman med upphovsrätt?"
SvaraRaderaFråga grabbarna på The Pirate Bay. ;)
"Måste distribution alltid hänga samman med upphovsrätt?" frågar HAX.
SvaraRaderaBra fråga. Själv undrar jag vad upphovsmän och fonogramframställare gör i samma artikel i 2001/29/EG. Copyriot tycker jag har en bra historisk förklaring.
Är det samma fråga?
Det låter precis som det amerikanska systemet innan man adopterade den "europeiska" modellen med automatisk copyright. Tidigare var amerikanska "skapare" tvungna att registrera sina verk för att få dem skyddade.
SvaraRaderaAtt det är skivbolagen som håvar in pengarna och inte artisterna har ingen betydelse. De skrev på ett kontrakt - ingen tvingade artisterna att representeras av skivbolag. Om inte de tyckter att det är en bra deal behöver de inte acceptera den. Vanlig handel alltså i likhet med att det är en bank som ger ut lån som tjänar mest på att bygga en fastighet - inte arkitekten eller byggarbetarna. Helt legitim och frivillig handel.
SvaraRaderaNär man kommer till copyright blir det mycket knepegare. Man kan säga att den som köper en CD eller DVD ingår i kontrakt med utgivaren som går ut på att köparen inte får göra kopior. Inget konstigt där. Men den som i andra hand gör en kopia har inte på något sätt ingått någon form av kontrakt med utgivaren.
Kan man hävda att man gjort en kopia i god tro från den som köpt den? Njeaj, svårt att säga, men tror knappast det. Samtidigt så är kontraktsbrott en civilrättslig fråga så om person A drar nytta av att person B har brutit mot ett kontrakt har det vad jag förstår inga särskilda legala konsekvenser (till skillnad om det handlar om brott).
Sedan tillkommer frågan på vilken grund (förutom som direkt kontrakt) kan man motivera upphovsrätt. Om jag gör en trevlig T-shirt och går omkring på stan med den kan jag knappast kräva att alla som ser den ska betala royalties. När man sätter ut en produkt till allmänheten kan man knappast hävda att man har fullkomlig rätt att diktera hur den kommer att användas.
När man kommer till patent blir det ännu knepigare..
Nu har jag inte läst igenom alla kommentarer och så ifrån de andra inläggen m.m.
SvaraRaderaUpphovsrätt är svårt. Kan inte komma på någon riktigt bra lösning..
Men om vi nu bygger vidare på din lösning HAX. Nu är detta väldigt mycket administration bakom det hela, men vad sägs om prövad upphovsrätt.
Ifall man vill få sitt verk skyddat så kan man få det under en viss tid, tex 5 år. Ifall man vill få det förlängt så får man söka det. Tex om man har uppföljare och vill få första boken ytterligare skyddad. Alltså man ger det inte till alla de som vill ha verket skyddat bara för att de ska.
Jag tror nämligen kan man välja att förlänga sitt verk så kommer skivbolag förlänga i all evighet..
En verkligt bra lösning behövs dock tänkas på.
Jag kan köpa ett förlängningsförfarande, så länge det finns en bortre gräns som inte är helt orimlig.
SvaraRaderaAmerikansk upphovsrätt var till relativt nyligen 14 år automatiskt plus potentiellt 14 år till om man förnyade. Men sedan var det stopp. Det innebär alltså att ett verk som är upp till 14 år gammalt automatiskt är skyddat, ett som är äldre än 28 år automatiskt är allmängods, och ett däremellan [b]kan[/b] vara skyddat. De exakta siffrorna kan diskuteras, men principen tycker jag är god.
En bra lösning på upphovsrätt är att avskaffa den.
SvaraRaderaUpphovsrätt är:
1. Fullständigt godtycklig (längd, grad av originalitet, informationsmängd).
2. Konfliktskapande (att jämföra med äganderätt för fysiska föremål vilken är konfliktlösande).
Jag håller dock med om ovanstående skribent om att argumentet att skivbolagen lägger beslag på pengarna är bara trams. Artisterna har ju frivillit ingått avtalet.
Rent allmänt har "piraterna" ganska värdelösa argument.
Men att IP är skräp råder det som sagt inget tvivel om.
Men diskussionen är akademisk.
Om några år är begreppet historia.
Ditt förslag påminner mycket om den linje som Larry Lessig drivit (och som fortfarande drivs av många på den här sidan Atlanten... dvs USA). Lessig modellen går ut på att du får första perioden "gratis", dvs utan registrering, men att du därefter måste registrera OCH betala en mycket liten summa (men tillräckligt för att man skall tänka sig för). Det hela löser Orphan Works problemet.
SvaraRaderaDen andra, kanske viktigare frågan, är varför vi har upphovsrätt (och immaterialrätt i största allmänhet). Syftet är att ge ett tillräckligt incitament att skapa men att detta monopol är så litet som möjligt. Socialt optimum är ju att verket är gratis tillgängligt för alla efter det att det skapats, så en lösning skall sträva åt det hållet, inte åt det motsatta hållet.
Jag har ALDRIG sett ett enda bra argument att förlänga upphovsrätten. Dock måste jag ju erkänna att det är omöjligt att observera om det är värdefulla verk som inte skapades för att incitamenten var för låga. Man kan dock snabbt konstatera att det inte finns några skäl att förlänga upphovsrätten på befintliga verk... de är ju redan skapade.
Det tråkigaste är att den här debatten har drivits mycket mycket väl här i USA ... helt utan resultat. Så vitt jag kan se är EU ännu "värre" vad gäller viljan att utöka immaterialrätt än vad USA är så jag har inte mycket hopp.
Som tidigare påpekats, så handlar detta inte om upphovsrätt i egentlig mening, utan om ensamrätt till inspelningar (en närstående rättighet som också står i upphovsrättslagen). Därför är ingen fysisk person nödvändigtvis involverad som upphovsman, och någon ideell rätt (som måste vara personlig) existerar inte till inspelningen. Rätten är helt och hållet ekonomisk.
SvaraRaderaSedan måste man fråga sig vad syftet med lagen är. Syftet brukar anges vara att uppmuntra till kreativ verksamhet. Precis som upphovsrätten anses uppmuntra författare till att skriva böcker, så skall den nu aktuella rätten uppmuntra skivbolagen att spela in skivor (eller hur de nu väljer att lagra inspelningarna). Därför gäller skyddet en viss tid från inspelningsdatumet.
Konsekvensen av detta argument borde vara att hur lång vi än beslutar att skyddstiden skall vara, så skall denna skyddstid gälla för de inspelningar som görs från och med dagen då den nya skyddstiden träder i kraft. De inspelningar som redan gjorts och givits ut behöver ingen ytterligare uppmuntran för att förbli utgivna; den som förespråkar sagda ensamrätt kan hävda att den redan gällande skyddstiden var tillräcklig för att inspelningarna alls skulle göras. Skyddet hade med andra ord avsedd effekt.
Likafullt är det praxis inom stora delar av den immaterialrättsliga lagstiftningen att via olika övergångsregler också låta äldre skyddsobjekt omfattas av de nya bestämmelserna, när detta inte uppenbart kränker någon annans rättigheter (till exempel vad gäller ett redan träffat avtal).
Jag menar att dessa övergångsregler generellt sett kränker någons rättigheter, även om det inte alltid är uppenbart vem. Dessutom snedvrider de konkurrensen. Det handlar om en mycket påtaglig överföring av rättigheter, pengar, "immateriellt kapital" eller vad man skall kalla det, från konsumentledet till valda delar av näringslivet.
Som konsument har jag köpt skivor givet förutsättningen att de varit skyddade i 50 år från det att de gjordes; det kan vara fråga om begagnade exemplar där skyddet endast varar i några få år till och där jag själv planerar att sprida inspelningen. En förlängning av skyddet minskar det värde som den köpta skivan har för mig, och ökar värdet på den ensamrätt som skivbolaget redan har, detta utan att jag kompenseras i motsvarande mån med återbäring på mitt skivköp.
Skivbolaget behöver inte prestera någonting för att öka sitt kapital, medan jag förlorar kapital som jag räknat med att få ha kvar. Att det kapitalet är litet för just mig som enskild konsument hindrar inte att det har stor betydelse för ett fåtal skivbolag. Många bäckar små blir en stor å, och den som tjänar 60 miljoner kronor på att stjäla ett öre från varje människa på jorden är en lika stor skurk som den som rånar en bank på samma belopp.
Kan denna tillfälliga immateriella kapitalöverföring till utgivare av gamla inspelningar ändå tolereras, om huvudsyftet med förlängningen är att ge dagens och framtidens skivbolag större incentiv att göra inspelningar från och med nästa år? Ja, kanske. Har någon frågat de företag som ligger i startgroparna för nästa års konsertinspelningar vad de tycker om den konkurrens de hjälper på traven när de föreslår att de rättigheter de själva kommer att ha nytta av också skall komma de äldre kollegorna till del? Är det inte risk att de föder upp gökungar, som sedan kastar deras egna ungar ur boet?
Oops. Det visar sig, när man granskar varifrån lagförslaget kommer, att det är de äldre kollegorna som framför det. De talar väl om dagens inspelningsmakare (till vilka de själva ibland också hör) för att de skall komma i åtnjutan av lagändringens övergångsregel för äldre inspelningar. Det är gökmamman som matar sin egen unge i det främmande boet, med mat hon tagit från de ungar hon tänker kasta ut!
När en övergångsregel som skrivits för att hjälpligt överbrygga skillnaden mellan en gammal lag och en ny har blivit själva drivkraften för att genomföra lagändringen, då har något gått snett. Huruvida skyddet idag är 25, 50, 70, 95 eller 200 år spelar ingen roll, inte heller vad den föreslagna skyddstiden är. Ingen av dessa tider ingår i någon som helst ekonomisk kalkyl. Den tid det handlar om är 45 år, alltså skillnaden mellan den nu gällande tiden och den föreslagna. Valet står inte mellan 95 eller 50 års skyddstid; valet står mellan 45 års bonus för lång och trogen tjänst eller ingen bonus alls. Syftet med lagändringen är inte att hitta en idealisk skyddstid; syftet är att förlänga den.
Därför menar jag att man bör dela upp frågan i två:
1. Vilken skyddstid bör gälla för inspelningar gjorda från och med den dag då ändringen träder i kraft?
2. Vilken skyddstid bör gälla för inspelningar gjorda innan ändringen träder i kraft?
Svaren på båda frågorna måste motiveras oberoende av varandra. Argumentet om att uppmuntra till nya inspelningar fungerar givetvis inte för fråga 2, utan där får man hitta andra argument, till exempel att man vill hålla en gammal industri under armarna när den inte längre förmår bära sig själv.
Givetvis inser jag att det är för sent att föra in ett sådant förslag i den nu pågående processen, men om någon parlamentariker till äventyrs skulle förstå mitt resonemang, så bör den bästa strategin vara att skjuta det egentliga beslutet på framtiden så länge som det behövs. Jag är inte hoppfull om att det går, men jag vill lämna öppet för andra att försöka.
Finns det bevis för att det endast är skivbolagen som tjänar pengar på upphovsrätten?
SvaraRaderaJaf vill dom bevisen.
Det räcker inte med ATT dom tjänar pengar.Jag vill se bevis på att inga av dom pengar dom gör på upphosvrätten ligger till grund för dom nya kontrakt dom skriver och upprätthåller med artister.
Jag trodde att skivbolagens överenskommelser med artisterna byggde på deras totala ekonomi och att den OCKSÅ är avhängig dom inkomster som upphovsrätten genererar men där kanske jag har fel?
Vilka yttreligare delar av den fria markandens ska regleras på det här sättet?
Ska Saab dela ut ritningarna till sina nya bilmodeller till folket också?
Luka har ju en poäng. Artister och bolag ingår i fullt frivilliga avtal. Ur ett liberalt perspektiv är det komplett nonsens att komma med förmyndande åsikter om att det ju "bara är bolagen som tjänar pengar". Det är konstigt det där. Å ena sidan har vi liberaler som Mattias Svensson som med all kraft bekämpar förmynderi. Å andra sidan en hel hop populist-liberaler som säger att "ajabaja - ni artister får inte avtala vad ni vill med skivbolag. Då kommer vi och tar filerna ifrån er!".
SvaraRaderaJag har ju varit verksam i musiksvängen en hel del (bl.a. som rockbandsmanager på hobbynivå), och visst är affärsmodellerna inom musiken ofta rätt konstiga. Men en sak är helt säker - om man inför system som generellt sätt gör det svårare att tjäna pengar på musik då är det inte de stora drakarna som drabbas utan de små artisterna som får stryka på foten. Till slut är det bara Ulf Lundell och schlagerartister som kan nå ut och alternativa, mindre artister får allt mindre chanser.
Det är precis som det brukar vara med förmyndande vänsterpolitik - man tror att man sätter dit "storbolagen", men det slutar bara med utarmad kultur och fattigdom.
Jag har en CD som gick i två delar igår med musik av Frank Zappa.Jag har köpt och betalat den.
SvaraRaderaNu är min fråga. Om jag laddar ned den musik som finns på den CD:en, ingen annan utan bara den, begår jag då ett brott? Jag anser mig ha rätt till den musiken eftersom jag redan har betalat den, faktiskt inte bara en gång, utan två gånger då jag har musiken på vinyl också.
Detta leder mig till att tycka att jag borde ha rätt att lämna in min trasiga CD och få en ny till kostnaden av vad det kostar att pressa en ny CD. Eller anser Johan Hedin att jag skall brinna i fildelarnas helvete nu? ;=)
Till Micke: Det förslag som nu ligger gäller som sagt en förlängning specifikt av skivbolagens rättigheter från 50 till 95 år efter inspelningsdatumet.
SvaraRaderaOavsett vem som tjänar mest på alla de olika delarna av upphovsrätssystemet så gäller detta förslag enbart skivbolagens rättigheter, som alltså har en annan tidsgräns än upphovsmännens rättigheter.
Flera personer talar i kommentarerna ovan om artisterna och att de ingått frivilliga avtal etc. Men detta hör inte till saken i denna diskussion. Skivbolagen har sin 50-årsrätt oavsett om upphovsmannen sålt sina livstid-plus-70-rättigheter till någon.
Notera också att artisterna inte är inblandade i detta. Man måste skilja på tre sorters aktörer här: upphovsmännen, skivbolagen och artisterna. De har alla olika grad av skydd och att den ena har rättigheter i lagen betyder inte att den andra måste ha det.
Om jag laddar ned den musik som finns på den CD:en, ingen annan utan bara den, begår jag då ett brott?
SvaraRaderaVad händer om du krockar bilen och inte har en vagnsskadeförsäkring?
Kan du hämta en ny då?
Varför ska just kultur vara undantaget från dom principer som tillämpas ?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaNotera också att artisterna inte är inblandade i detta
SvaraRaderaSom jag ser det är dom inblandade på samma sätt som du och jag är inblandade i bankens affärer när vi går dit och ber att få låna pengar.
För att få pengar att låna ut skaffar banken på olika sätt pengar.
För att skriva nya kontrakt skaffar skivbolagen på olika sätt pengar.
Min fråga är varför det är så viktigt att ändra detta just när det gäller kultur men inte när det gäller något annat.
Vad är det som gör att kultur är det enda undantag som vissa liberaler gör där man vill begränsa marknadens möjligheter att genom avtal samla pengar på hög?
Varför inte bankerna?
Micke: Du missförstår. Detta handlar nämligen inte om upphovsrätt. Upphovsrätten rör naturligtvis artisterna/upphovsrättsinnehavarna. Men inte detta. För detta är inte om upphovsrätt.
SvaraRaderaMicke: Du missförstår, som sagt.
SvaraRaderaVad är det som gör att kultur är det enda undantag som vissa liberaler gör där man vill begränsa marknadens möjligheter att genom avtal samla pengar på hög?
Nu handlar det alltså inte om de intäkter som skivbolagen kan få genom avtal utan vilka intäkter som skivbolagen kan få genom lagstiftning.
Vad händer om du krockar bilen och inte har en vagnsskadeförsäkring? Kan du hämta en ny då? Varför ska just kultur vara undantaget från dom principer som tillämpas?
Det är genom att upphovsrättslagen finns som kulturen är undantaget från dom principer som tillämpas annars. Har jag köpt en bil får jag ta isär den och använda delarna till att bygga något annat. Det får jag inte om jag köper en CD. När jag köper en CD är jag inte fri att göra vad jag vill med den; skivbolaget äger fortfarande innehållet på CD:n. Och då är det inte helt orimligt att få en ny till kostnaden av CD-press och hantering.