2009-06-23

Dagens I-landsproblem

Att gå till domstol för att det luktar skit – när man bosatt sig granne med en ladugård.

Doftgranar till 08:orna!

10 kommentarer:

  1. Vi kan väl gå 80-tals så(s)sarna och Ingvar Carlsson till mötes, dom ville ju lägga ner svenskt jordbruk helt och hållet. ;-)


    /LD

    SvaraRadera
  2. Det är svårt att säga bu eller bä när man inte känner till vilka förhållanden det är. Men på förhand har jag svårt att tro att man går till domstol med det här om det inte rör sig om mer än vanlig gödselstank, och om det inte fanns något som man kan att göra åt det.

    En del bönder tycker ju att det ska lukta just-for-the-hell-of-it...

    SvaraRadera
  3. Förutom att de som anmält det här är gnälliga idioter så beror det på att översittarna i parlamentet har skapat helt absurda miljölagar. Är något en olägenhet så är det, det spelar liksom ingen roll att flygplatsen eller bondgården legat där i alla tider. Stör den måste den anpassa sig.

    SvaraRadera
  4. För ett par år sedan var det någon som anmälde fågelkvitter som bullerstörning...

    SvaraRadera
  5. Det kan ju vara så att bonden har utökat sin verksamhet efter att anmälaren flyttat dit.

    SvaraRadera
  6. Det var en sommargäst från Stockholm som plågade motorklubben i Anderstorp nere i Småland i många år, sommargästen lyckades nästan få stopp på banverksamheten helt och hållet för att tokan tyckte det bullrade så mycket. Saken är att sommargästen köpt sin stuga långt efter det att motorbanan som då var Skandinaviens största anlagts.

    //erik

    Banan tjänar dessutom som lokalt flygfält för byggden.

    SvaraRadera
  7. Jag bor mitt i Stockholm och har inga särskilda problem med trafiken, klart den stör ibland men lika ofta får den mig att känna mig urban och levande. MEN jag har ett enormt problem med alla med "trimmat" motorljud. Man kan inte prata med balkongen öppen när de drar förbi och det är helt onödigt för syftet med en bil/MC (dvs att ta sig från A till B). Raggarna har förstås hållit på mycket längre än jag bott här så får jag klaga?


    Men för att kommentera blogginlägget verkar det överkänsligt av grannen. Men bonden kunde tydligen lösa problemet med en investering på 150 000:- så det kanske handlar om löpande underhåll och förbättringar som borde gjorts i alla fall..?

    SvaraRadera
  8. Det är ju barockt för fan. Jordbruket har ju med största sannolikhet funnits där hela tiden, det dök ju inte plötsligt upp över en natt liksom. Där jag bor, ett litet industrisamhälle på ca 2500 invånare, ligger det en åker precis i kanten av samhället. Bonden gödslar med svingödsel (som luktar skit nåt så förbannat kan jag meddela, för den som aldrig känt lukten av gris) varje höst och vår. Hela samhället luktar skit i en vecka efteråt - men inte klagar vi inte! Vi får nämligen lokalodlade, ekologiska potäter varje år. Ni steriltvättade storstadsbor har inget på landet och göra om ni inte tål lite skit!

    SvaraRadera
  9. Det låter som ett fall som var uppe i grannfejden på TV3. Där var det en svinbonde som grannarna tyckte störde. De ville att han skulle bygga en skorsten för 150.000kr men när medlarna frågade om de skulle vara villiga att bidra med en del av kostnaden för att bli av med lukten ville de inte bidra med en krona.

    SvaraRadera
  10. Som Murray Rothbard konstaterade handlar det om vem som fanns på platsen först. Om lantbruket var där från början kan grannen omöjligen klaga.

    Men det är väl ingen i Sveriges Riksdag som ens hört talas om Murray Rothbard (eller sunt förnuft, för den delen).

    Ett ännu värre exempel är ju kvinnan i Åkarp som förbjöds att röka på sin egen tomt, då dennes granne klagade och följaktligen stämde kvinnan.

    (Beslutet har förvisso överklagats i omgångar, och skall tydligen till och med upp i HD så småningom, men just att det överhuvudtaget ledde till fällande dom i första instans är talande för hur illa det är ställt med äganderätten i vårt land)

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.