Det så kallade SWIFT-avtalet innebär att EU kommer att överföra data om europeiska banköverföringar, i bulk, till USA om deras terroristjägare så önskar.
En av "säkerhetsgarantierna" i avtalet är att EU skall ha en man på plats i USA, för att granska hanteringen av dessa bankdata.
Nu visar det sig att EU tänker hemlighålla vem det är som skall sköta denna granskning. EU hänvisar säkerhetsskäl. Och vi kritiker får inte veta om det är fråga om en vettig människa eller bara en nickedocka...
Tänk så mycket säkrare, enklare och bättre allt hade varit om man gjort som vanligt: Att USA begär utredningshjälp av europeisk polis om det föreligger en konkret misstanke om ett brott.
Samtidigt fortsätter utvecklingen snabbt åt fel håll. USA har nu meddelat att man, utöver vad som sägs i SWIFT-avtalet, kommer att granska alla transatlantiska banktransaktioner. Plus att EU tänker starta ett eget "bank-FRA" – som kommer att granska alla våra bankaffärer, utan USA:s inblandning.
Om du er lei av bankar, SWIFT og FRA: http://www.bitcoin.org/
SvaraRaderaEin anonym P2P-basert kryptovaluta til betaling på nett. Når EU og USA går for langt, finn internett-samfunnet ein veg utanom. Alltid. Når skal dei lære?
Tre stora mål
SvaraRaderaEUs e-förvaltningsministrar har kommit överens om tre övergripande mål för e-förvaltningspolitiken fram till 2015:
1. Medborgarnas och företagens engagemang ska ökas på två sätt. Det första är offentliga e-tjänster, som skapats efter användarnas behov tillsammans med tredje part. Det andra är ökad tillgång till offentlig information, stärkt transparens och effektivare sätt för intressenter att delta i beslutsprocessen.
------------
Tycker man inte direkt lyckats speciellt bra.
Den som ska utföra denna kontroll bör vara smått paranoid och ha ett ofantligt mått av civilkurage. Det är dock inte särskilt sannolikt att det är en person av dessa kvaliteter som utsetts. Sådana besvärliga människor brukar tvärtom vara portförbjudna i dylika kontrollorgan.
SvaraRaderaMan kan också undra hur en enskild kontrollant överhuvudtaget ska kunna mäkta med att granska dessa gigantiska datamängder. Bortsett från att namnet inte avslöjas påminner konceptet om den kosmetiska FRA-kontrollen, där en kvarts miljon söksträngar ska förhandsprövas av Runar Vikstens låtsasdomstol.