Folkpartiet byter namn för att dölja att de inte är liberaler

Folkpartiets namnbyte till Liberalerna är det senaste exemplet på begreppsupplösningen i det svenska samhället. Eller på politiskt nyspråk, om man så vill.

Att vara liberal är att tro på individen, hennes förmåga och att betro henne med ansvar och så stor frihet som möjligt. Det är också att stå fast vid principen om alla människors lika grundläggande rättigheter.

Detta har, som du snabbt inser, väldigt lite med Folkpartiet att göra. För att ta ett exempel från partiets landsmöte, så fortsätter man lägga sig i hur föräldrar skall fördela den statligt betalda föräldraledigheten sig emellan. Verktyget man använder är tvång. Det är inte att tro på individen och hennes förmåga. Det är inte att låta människor ta ansvar för sina egna liv. Det är inte frihet. Snarare är detta ett uttryck för att vilja ändra på människor för att få dem att passa in i ett politiskt projekt.

Det kan inte på något sätt anses vara liberalt.

På Twitter antydde någon att Folkpartiet byter namn till Liberalerna av samma anledning som DDR en gång i tiden hade ordet "demokratisk" i sitt namn. Man försöker blanda bort korten.

Det vore en sak om detta bara är Folkpartiet som fjantar sig. Men namnbytet till Liberalerna sker vid en tid när det finns ett stort tomrum i svensk politik. Det finns inget politiskt parti i riksdagen som står upp för liberala principer. För att komma till rätta med detta borde man skapa ett verkligt liberalt parti. Eller stöpa om ett existerande parti till att bli verkligt liberalt. Inget av detta tycks dock ske. Istället målar man läppstift på grisen – och döper om Folkpartiet till Liberalerna i förhoppning om att kunna lura liberala väljare att rösta på dem. Det är ohederligt.

Frågan är vad äkta svenska liberaler nu skall kalla sig – för att inte riskera att blandas ihop med de nymoralistiska paternalisterna i "Liberalerna".