Den ständiga jakten på lycka

Redan de griniga gamla grekerna...

Jag är utvecklingsoptimist, mer för en fri marknad än de flesta andra och jag trivs utmärkt i vårt konsumtionssamhälle - som ger mig möjlighet att välja fritt ur ett stort och varierat utbud av varor och tjänster.

Men om vi försöker hålla flera tankar i huvudet samtidigt - så är jag även lite fundersam över svenska folkets ständiga jakt på ytliga nöjen, behov av omedelbar tillfredsställelse och forcerade livshållning. De flesta av oss har det bättre än någonsin, men lider samtidigt av något slags livsstress.

Jag är inte ensam om min observation. Till exempel hittar jag en text hos Consector om att vi aldrig tycks känna oss riktigt nöjda. Bland annat spekulerar skribenten om huruvida sociala media gör att vi ständigt jämför oss med andra. Vilket säkert kan diskuteras. Det är en intressant tanke, även om vissa andra drar ut den längre än nödvändigt....

Låt mig presentera en lite mer basal tes: Man kan inte vara lycklig om man inte är nöjd med det man har.

Det kan låta som en plattityd, men har en rätt stark inre logik. Om man inte är nöjd, då är man helt enkelt inte lycklig.

Det senaste året har jag haft tid att läsa en del av de gamla grekiska och romerska stoikerna. Deras grundtes är, enkelt uttryckt: Det är inte händelser, människor, deras ord eller handlingar i sig som gör oss olyckliga - utan våra egna tolkningar av allt detta. Vill vi, då kan vi vara herrar över våra egna känslor.

Flera av stoikerna påpekar att en av de företeelser som har störst negativ inverkan på vår sinnliga harmoni är åtrå. Viljan att ha sådant vi inte har. (Och om man åtrår sådant som man aldrig någonsin kan få, då kan man helt enkelt aldrig vara lycklig.) Därför bör man släppa sådana tankar.

Här förgrenar sig stoicismen. Från surmulna asketer till glada festprissar, som trots sin grundsyn inte förnekade de nöjen och njutningar som trots allt råkade komma deras väg. Vilket faktiskt visade sig vara en hel del tjosan.

Nu tycker jag att vi närmar oss något intressant: Att vara nöjd med det man har, kanske rent av tacksam. Och att se sådant som ändå kommer ens väg, sådant man plötsligt har råd med som glada överraskningar.

Sedan får man naturligtvis ha ett praktiskt förhållningssätt. Som bloggposten jag refererar till konstaterar är det viktigt att lära sig att prioritera inom givna ramar. Vilket också kan vara karaktärsdanande. Vi kan helt enkelt inte få allt vi pekar på.

Om man väljer ett lite mer avslappnat, mindre forcerat förhållningssätt - då tror jag att man helt enkelt får ut lite mer av livet.