En central del av klimatomställningen är att satsa på vätgas. Tanken är att man skall använda elektrolys för att utvinna gasen ur vatten, med det överskott av el som vindkraft och solel genererar när väderläget är gynnsamt.
Vätgasen är sedan tänkt att användas till exempel i industrin och för att producera el när det inte blåser och solen inte skiner, som ett batteri. Vid förbränning återgår gasen till vatten.
Det är dock en plan med brister. Brister som de politiker som satsar miljarder av skattebetalarnas pengar blundar för. Eller inte förstår.
I princip all vätgas som produceras idag används redan i olika industriprocesser. Och nästan all vätgas som produceras framställs av metan (naturgas) som är ett fossilt bränsle, vilket släpper ut CO2 i processen. (Man kan även använda kol eller olja.)
Här uppstår dessutom en energiförlust jämfört med om man använt metangasen direkt för till exempel uppvärmning eller elproduktion. Detsamma gäller el till vätgas. Man kan räkna med 30-75% förlust.
Metangas-processen är betydligt billigare än grön vindkraftsel med elektrolys. Det är till och med billigare att producera vätgas med kärnkrafts-el.
Ett problem med vätgas är att atomen är så liten att den tenderar att tränga genom väggarna i tankar och rör, som dessutom blir sköra i processen. Läckaget ökar i proportion till trycket.
Skall vätgasen transporteras i befintliga naturgasledningar krävs först betydande tekniska anpassningar. Och befintliga gaskraftverk lämpar sig som regel inte för att eldas med vätgas. Det samma gäller LNG-terminaler. Här krävs en i vart fall delvis ny infrastruktur.
EU-länderna producerar idag 11,5 miljoner ton vätgas per år. Av denna kommer endast 20 tusen ton från elektrolys med grön el (grön vätgas).
EU-målet är tio miljoner ton från grön el plus import av ytterligare tio miljoner ton dito. Den samlade världsproduktionen av grön vätgas är idag mindre än en miljon ton.
För att uppnå produktionsmålen behövs 600 gånger så många anläggningar för elektrolys som vi har idag. Vilka i sin tur kommer att kräva våldsamt mycket el. Det känns en smula orealistiskt.
Tyskland går ändå all in för vätgas med med samma beslutsamhet som inför Operation Barbarossa. Man satar allt på ett kort. Även om konsekvenserna vid ett misslyckande kan bli katastrofala.
Så sent som i april anslog den tyska regeringen 20 miljarder euro till ett stamgasnät för vätgas. Det är tänkt att bli 9.700 kilometer långt år 2032.
Vätgasekonomin lär driva upp elpriserna, vilket knappast gynnar den redan sargade tyska industrin. Tyskland kan bli fattigt. Och det är inte bra...
Ungefär samtidigt antog Europaparlamentet ett lagstiftningspaket för att ställa om den europeiska gasmarknaden och dess infrastruktur till vätgas. En speciell EU-myndighet för detta tycks vara på väg.
I Bryssel uppträder vätgaslobbyn öppet sida vid sida med EU-kommissionens ordförande - i sin jakt på gynnsam lagstiftning, bidrag och kreditgarantier. På EU:s lista över prioriterade projekt handlar 66 av 166 om vätgas.
Av EU:s registrerade lobbyorganisationer kan en av fyra kopplas till vätgasindustrin. I sammanhanget är det värt att notera att paraplyorganisationen Hydrogen Europe har medlemmar som Shell, BP och Total.
Det vill säga företag som främst är inriktade på fossila bränslen. Vilket tyder på att sådana kommer att få en framträdande roll i produktionen av vätgas. Till priset av att man lik förbannat släpper ut CO2...
Vätgasbubblan känns som ännu en sak som politikerna inte tänkt igenom. Eller inte begriper. Samhällets energiförsörjning är en knepig sak som inte går ihop med fixa utopiska mål.
Allt detta till stor kostnad för skattebetalarna.
Credit: Nej, jag har inte researchat allt själv, mer än dubbelkollat några saker. Istället är detta ett koncentrat av några intressanta videos jag sett på senare tid. De listas nedan, för den som vill fördjupa sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.