Klimatomställning, centralstyrning, kommandoekonomi och utopiska idéer leder till fattigdom och social oro.
Henrik Alexandersson
Twitter: @HAX • Kandiderar för Medborgerlig Samling i EU-valet den 9 juni
2024-03-18
I de rödgrönas spår kommer magrare år
Klimatomställning, centralstyrning, kommandoekonomi och utopiska idéer leder till fattigdom och social oro.
2024-03-17
2024-03-10
Sossarna har tappat koncepten
Förklaringen till att Arga Andersson är så arg kan bero på långt framskriden kognitiv dissonans, orsakad av att partiets maktbegär gått ut över dess kontakt med verkligheten.
2024-03-04
Det fria samhällets fiender
Fredlig mänsklig samexistens bygger rimligen på respekt för andras frihet, rättigheter och värdighet. Om jag skall formulera en modell för detta är den - med risk för att upprepa mig - följande:
• Människor bör ha så stor frihet att leva sina liv efter eget huvud som möjligt.
• Gränsen för denna frihet går där man kränker någon annans frihet, säkerhet eller egendom.
• Alla skall ha lika rättigheter inför det offentliga och vara lika inför lagen.
Vilket är lätt att säga, men en annan sak att omsätta i verkligheten. Dock är vi en god bit på vägen.
De mänskliga rättigheterna är resultatet av årtusenden av västerländsk idé- och kulturutveckling och deras funktion är att skydda individen mot överheten.
Statens uppgift är i sammanhanget att skydda medborgarna mot yttre och inre fientliga aktörer inom ramen för en demokratisk rättsstat.
Detta är vad som skiljer oss från auktoritära regimer och teokratier. Men även mot makthungriga politiker, demagoger och våldsverkare.
Ibland blir det knepigt.
Goda intentioner kan få politiker utan tillräckligt beslutsunderlag och med bristande förmåga till analys att göra dumma och farliga saker.
Missriktad välvilja, känsloreaktioner och naivitet kan få förödande konsekvenser. När folk utan att tänka accepterar något bara för att det vid första påseende låter bra kan det sluta illa.
I sammanhanget är det värt att påminna om Nietzsches varning till dem som bekämpar monster för att själv bli ett.
Utopiska ideologiska projekt slutar som regel i tvång, kontroll och förtryck. De är raka motsatsen till en evolutionär samhällsutveckling som bygger på erfarenhet utan förutbestämt slutmål.
Politiska och religiösa dogmer blockerar ofta människors varseblivningsförmåga - och därmed även deras förmåga att ta till sig andra perspektiv och fakta.
Allt för många betraktar verkligheten utifrån hur de tycker att den borde vara - inte hur den verkligen är. Vilket minskar möjligheten att fatta korrekta, rationella och funktionella beslut.
Kulturella och religiösa grupper kan hamna på kant med våra grundläggande värden och principer. Folk får tro vad de vill, men samhällets regelverk skall vara fria från tro och metafysik.
Demokratins dilemma är att den kan avskaffa sig själv, i god demokratisk ordning. Vi ser ständigt hur mänskliga rättigheter och rättsstatens grundpelare undergrävs i namn av än det ena, än det andra.
Det gemensamma bästa är en vanlig förevändning för dem som kränker de mänskliga rättigheterna - oavsett det verkliga syftet. När individen offras för kollektivet underordnas medborgarna till verktyg för andras intressen.
Det krävs mod, kraft och uthållighet för att stå upp för principerna bakom fredlig mänsklig samexistens. Dess fiender är många, deras förevändningar är otaliga - och de ger aldrig upp.
Det är inte nödvändigtvis så att det fria samhällets fiender är onda. Men ibland har de otur när de tänker. Om de tänker. Och vissa kan förvisso antas ha onda avsikter på riktigt.
Dock bör man inte tillskriva till illvilja det som kan förklaras med okunskap, dumhet, känsloreaktioner, haltande logik eller bristande verklighetskontakt.
Samtidigt kan konsekvenserna av sådana brister bli minst lika allvarliga som om de vore uppsåtliga, ondsinta eller fientliga. Många av våra problem är resultatet av oväntade eller oönskade konsekvenser.
Min käpphäst är att vårt samhälle behöver mer av ett sokratiskt samtal - där man granskar alla påståenden, utreder aktörernas motiv och gör en verklighetsförankrad, logisk analys.
Att utifrån faktiska förhållanden och med intellektuell hederlighet svara på frågan: Hur?
Och att göra det innan man börjar ändra på saker och ting.
- o -
Du kan få mina längre texter direkt i din e-post genom att prenumerera här »
2024-03-02
2024-02-26
Låt oss röra om i Europaparlamentet
Jag kandiderar till Europaparlamentet, för Medborgerlig Samling i EU-valet den 9 juni.
Europaparlamentet är en vansinnig plats. Den demokratiska processen bedrivs ofta under tveksamma former.
Hela stället är fyllt med uppblåsta egon fyllda av agendor men ofta med bristande verklighetskontakt.
»Bort med tassarna, EU!« är Medborgerlig Samlings stridsrop i valrörelsen. Alla fattar i stort sett vad det handlar om. Men hur gör man det?
Vill man försöka stoppa de värsta galenskaperna, då är fler rimliga människor i Europaparlamentet en bra början. Att späda ut vansinnet.
Blir jag vald skall jag predika kritiskt tänkande. Ifrågasätta allt som verkar idiotiskt eller farligt. Ställa jobbiga frågor. Käfta emot.
För hur skulle det annars gå till? Väljer man samma gamla ledamöter kommer de bara att glida med EU:s ständigt expanderande maktapparat.
Rösta på kandidater som vill minska EU:s makt istället!
Man behöver vara på plats. Man behöver få en röst vid bordet. Man behöver tillföra kritiskt tänkande till en miljö som allt för ofta drabbas av grupptänk. Och man måste få tidig tillgång till dokumenten. I can do this.
En av mina hjärtefrågor är yttrandefriheten. Under den kommande mandatperioden tänker EU utöka lagstiftningen mot hat och hot.
Med sin nya Digital Services Act har man fått det verktyg som behövs för att censurera innehåll på nätet. Och nu skall det alltså bestämmas vad som skall censureras.
Detta har potential att gå helt galet och att landa i kränkningar av yttrandefriheten.
EU har en enastående förmåga att ständigt utmana de mänskliga rättigheterna. Och det saknas inte krafter som vill begränsa det fria ordet.
Med risk för att vara tjatig. Jag går till val på att försvara vad Europakonventionen och EU-stadgan har att säga om yttrandefriheten.
»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«
Nyligen var det Chat Control 2 som utmanade de mänskliga rättigheterna; kommissionär Ylva Johanssons förslag om att låta AI granska innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden.
Där var jag en av dem som skrek sig hesa för att Europaparlamentet och regeringen skulle få upp ögonen för att förslaget strider mot rätten till privatliv. Vilket till slut lyckades.
Det vore kul att få bekämpa Chat Control 3 från insidan, när den dagen kommer. Övervaka dem som misstänks för brott - inte alla andra, hela tiden.
Jag har god pejl på hur EU och Europaparlamentet fungerar. 2009-14 arbetade jag i Europaparlamentet, för Piratpartiets ledamot Christian Engström. Det var en lärorik tid.
Så jag vet hur det fungerar. Jag kan knepen. Och jag vill som sagt fokusera på att tillföra kritiskt tänkande.
Enstaka ledamöter kan göra stor skillnad. När Piratpartiet kom in i Europaparlamentet var dess formella inflytande visserligen begränsat, men det tillförde ett perspektiv i debatten som i sig påverkade saker på riktigt.
Inte minst har ledamöter möjlighet att ställa jobbiga frågor och kräva svar av EU-kommissionen. »Hur tänkte ni då?«
Man är som effektivast om man är artig men pregnant, så att man inte kan viftas undan som haverist. Att på ett värdigt sätt representera medborgarna, förnuft och logik. Att bestämt säga nej till dumheter.
Jag går helt enkelt till val på att bli en av de där griniga gamla gubbarna i Europaparlamentet som kan kosta på sig att säga som det är.
Det skulle kunna flyga. Men då måste vi få lite uppmärksamhet på det här.
- o -
Få mina längre texter och uppdateringar från min valkampanj som e-post via Substack »