2022-05-19

Kommer klimatpolitiken att leda till ökade utsläpp?

Den ensidiga satsningen på väderberoende energikällor har - i kombination med avveckling av fullt fungerande kärnkraft - lett till förutsägbara problem.

Enkelt uttryckt kommer vi att behöva el även när det inte blåser. Batterier och vätgas i all ära, men den tekniken är i sin linda och än så länge svår att hantera i stor skala.

Vi måste bygga ny, modern kärnkraft. Men vi måste också ha något att täcka upp med till dess den finns på plats.

Här uppstår ett energiunderskott, om elkonsumtionen utvecklas enligt prognoserna. Ett elektrifierat samhälle kräver el - hela tiden, utan avbrott.

Så varifrån skall backup-elen komma när det inte blåser?

Vill det sig illa är olja det enda realistiskt tillgängliga alternativet. Det kan gå relativt snabbt att bygga oljekraftverk. Och olja finns att köpa på världsmarknaden. (Ett alternativ är gas, men den marknaden bör vi kanske undvika just nu.)

Och i så fall har vi ersatt CO2-fri kärnkraft med ökade utsläpp från olja.

Vilket är precis vad många varnade för.

Men på något sätt måste vi få elektricitet även när det inte blåser.

Det räcker inte med att vilja väl. Man måste tänka också.

2022-05-16

Klimataktivismen hotar demokratin


Härom veckan hade SVT debatt om klimatet. Ett par tankar bet sig kvar.

Speciellt gäller det klimataktivisternas fanatism. De är övertygade om att de har helt rätt, att ingen tid får förloras och att de själva är bättre än alla andra på att bestämma vad man skall göra åt saken.

Låt säga att de har rätt i sina farhågor. Helt och hållet rätt. Vi kommer ändå inte att nå de globala klimatmålen inom utsatt tid. Atmosfären känner inga gränser och det lilla vi kan göra kommer inte att ändra på den saken.

Då kan det vara en god idé att satsa på teknisk utveckling och tillväxt för att skydda oss mot naturens föränderliga krafter. Tyvärr vill klimataktivisterna istället bromsa samhällets utveckling. Vilket i så fall gör oss sämre rustade att möta framtidens utmaningar.

Skall vi minska CO2-utsläppen, då är det till att börja med en fråga som bör hanteras av ingenjörer, forskare, ekonomer och samhällsvetare.

Så att vi handlar så rationellt som möjligt - och undviker fällor som orsakar en kontraproduktiv energikris eller ekonomisk kollaps.

Att peta i dynamiska system utan att veta vad man sysslar med kan ge oväntade och oönskade konsekvenser.

Detta är något som skolkande skolelever, riksdagens minsta parti och fastlimmade XR-aktivister inte behärskar.

De driver istället frågan ur ett känsloperspektiv. Enligt Greta bör vi få panik. Men att handla i panik är ofta raka motsatsen till att handla rationellt.

Om klimataktivisterna får bestämma kommer det att leda till fattigdom och social oro. Förmodligen även till ökade CO2-utsläpp, till exempel om vi snabbt tvingas bygga backup-kraft för de väderberoende energikällorna.

Det finns inte en chans att väljarna kommer att gå med på den resursbrist, de prisstegringar, det minskade utbud, det krympande välstånd och den inskränkta frihet som en ogenomtänkt klimatomställning kommer att medföra. Vilket också påpekades i tv-debatten, av Henrik Jönsson.

Vilket klimataktivisterna vet. Miljöpartiets ledamot av Europaparlamentet Pär Holmgren har sagt att han snabbt skulle vilja avskaffa alla val. Och i SVT:s partiledardebatt förra hösten frågade man vilka som kan tänka sig att inskränka våra fri- och rättigheter i klimatets namn. Miljöpartiets Per Bolund räckte upp handen.

De här människorna är inte intresserade av en demokratisk process. De vill bestämma. Allt. Själva. Bums. Och de kan tänka sig att offra våra grundläggande rättigheter på vägen.

Detta är farlig fanatism. Det är ett problem när en grupp människor lyfter ut en fråga från den demokratiska scenen och kräver att alla andra skall tiga och lyda. Inte minst när deras plan är ogenomtänkt och kontraproduktiv.

Det är egentligen ingen större skillnad mellan dessa klimataktivister och den extremvänster som vill tvinga alla till sin »lycka« med våld och tvång. De anser att de egna dogmerna står över demokratin och människans grundläggande rättigheter.

De är därmed ett hot mot demokratin.

2022-05-12

Politik är problemet, inte lösningen


Det finns tecken på att folket håller på att tröttna på den härskande politiska klassen.

Samhällelig kärnverksamhet missköts, en totalt ogenomtänkt energiomställning hotar vårt välstånd - och politikerna slösar skattepengar på ideologiska experiment och på sina stödtrupper.

Makt utan vettig funktion är svår att acceptera.

Jag tror folk vill ha ungefär det här: Fungerande samhällelig kärnverksamhet. Effektiv användning av skattepengar. Ett minimum av byråkrati och krångel. En säker energiförsörjning. Ordning. Att saker och ting fungerar. Tillväxt och framåtskridande.

Inga utopier. Istället ett samhälle där vi spontant ordnar saker genom frivilligt samarbete, i en ständigt pågående evolutionär process. Och där staten sköter sin uppgift på ett kompetent sätt, utan att komma med ideologiska pekpinnar.

Inför en mer decentraliserad maktstruktur som för besluten närmare dem de berör. Decentraliserade system är dessutom mer stabila än centraliserade, då de senare ofta drabbas av single points of failure.

Gör man ändå fel i ett decentraliserat system är det i vart fall färre som drabbas. Prövas olika lösningar på olika håll kommer så småningom de mest lyckade att bli vägledande. Detta fungerar mycket bättre än påbud från politiker som vill leka dockskåp med vårt samhälle.

Frihet ger individen makt över sitt eget liv och sin egen situation. Eftersom människor är olika måste vi få göra de val som passar oss själva.

Men den politiska eliten verkar dra åt motsatt håll. Politik är som regel inkompetenta aktörer som intar motsatta positioner i frågor de inte behärskar.

Här känns det som att vi börjar se en spricka mellan den självutnämnda eliten och folket.

Detta är en process som är på gång i hela västvärlden. Notera till exempel att 2,8 miljoner röster för Brexit kom från väljare som vanligtvis inte röstar i politiska val. Från folk som tröttnat på överheten. Frankrikes gula västar är ett annat exempel. Och Trump.

2022-05-01

Intervju om yttrandefrihet och nätcensur i EU


Samhällsdebattören, dissidenten och aktivisten Pär Ström har startat en Youtube-kanal. I helgens video intervjuar han bl.a. mig om EU:s nya Digital Services Act och hur denna hotar yttrandefriheten och rättssäkerheten online.

Som alltid i intervjuer blir resonemanget nerklippt och kortat. Den som vill ha en grundligare genomgång kan läsa denna text på 5 juli-stiftelsens blogg: Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad »