En sak som stör mig något oerhört är när man utvisar människor som lärt sig svenska, sköter sig, har ett jobb och betalar skatt.
När en person fått avslag på sin asylansökan - då borde det finnas utrymme för en rättssäker rimlighetsbedömning.
Har människor etablerat sig i samhället och vårdat sin vandel, då är det idioti att kasta ut dem.
Men lagen kanske inte ger utrymme för en rationell analys av helheten. Det skulle inte förvåna mig. Systemet är fyrkantigt.
Häromdagen hörde jag migrationsminister Forssell på radion. Han menade att folk som tvingas lämna sitt ordnade liv i Sverige kan ansöka om uppehållstillstånd på nytt - från det gamla hemlandet. Vilket är en process som i bästa fall kan ta några veckor. Men som inte ger några garantier för ett bifall.
Och även om personen i fråga - mot alla odds - skulle få förnyat uppehållstillstånd skall hon alltså... efter att ha tvingats lämna arbete, bostad och sitt sociala sammanhang i Sverige... få komma tillbaka som arbetslös, bostadslös och rotlös?
Systemet är fullständigt nipprigt. Och djupt orättvist mot hederliga människor som faktiskt försökt göra rätt för sig och anpassa sig till vårt samhälle.
Det borde i vart fall gå att söka nytt uppehålls-/arbetstillstånd i Sverige, för dem som drabbats av den lagändring (det retroaktivt avskaffade »spårbytet«) som nu får orimliga konsekvenser.
Börja med att kasta ut brottslingar. Det finns så det räcker och blir över. Men ge vanligt, hederligt folk en rimlig chans. Sluta jävlas med folk.
Dessutom behöver vi bättre skilja mellan olika typer av skyddsbehov. Politiska dissidenter, förföljda minoriteter och massflykt från krig kräver olika juridiska verktyg och olika politiska lösningar.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.