Vad skall en »gammal moderat« rösta på?

I morgon skall jag gå till ambassaden och rösta. Nu skall jag tänka högt för att reda ut vem som får min röst.

Den rödgröna röran går bort. Inte kaos, bråk, identitetspolitik, socialism, energikris och skakig säkerhetspolitik igen. Det gäller även Centern, som i årtionden varit ett hinder för borgerlig politik i Sverige. (Centerpartister borde rösta på Liberalerna istället.)

Medborgerlig Samling syns tyvärr inte i de nationella mätningarna. Eftersom jag vill att min röst skall påverka valresultatet går de bort även denna gång. Hade jag haft rösträtt i svenska lokalval hade jag dock röstat på dem. (De verkar bland annat bubbla i Göteborg.)

Då återstår Tidö-samarbetet som vänt ekonomin från bland de sämsta i EU till en av de bästa. Som vill att vi skall ha en stabil elförsörjning med kärnkraft som baskraft. Som lagt om kursen för att knäcka gängbrottsligheten. Som återupprustar det svenska försvaret. Som vill ha ett bättre företagsklimat, även om mycket återstår att göra där. Skatten har sänkts. Man är till och med bland de bästa i klassen vad gäller klimatutsläppen.

Liberalerna känns teknikfientliga och är för socialliberala för min smak. Även om Simona Mohamsson är en frisk fläkt och Romina Pourmokhtari är en stjärna.

Kristdemokraterna känner jag ingen direkt samhörighet med. Ebba Busch är skicklig, men hennes stunt med att hemligstämpla offentlig finansiering av gröna projekt får mina varningsklockor att ringa.

Sverigedemokraterna är i stora delar sossiga, känslodrivna och oproffsiga. Möjligen att jag kan tänka mig att rösta på dem i EU-valet, där de ligger rätt vad gäller internetfrågorna och EU:s makt. Men inte nu.

Moderaterna? Det är många frågor där jag är på kant med dem, som massövervakning och drogfrågan. Partiets märkliga turer om juridiskt kön ger dåliga vibbar. Att man inte lyckades desarmera frågan om tonårsutvisningarna innan den blev ett problem var oskickligt. Att inte hantera frågan om kompetensutvisningar och övergångsregler för spårbytare likaså. (Man skall inte jävlas med folk som sköter sig, jobbar, betalar skatt och gör allt rätt.) Fullmaktslagen. Anonyma vittnen. Dousas friflygande i Mellanöstern-frågorna. Med mera.

Å andra sidan har jag hellre Gunnar Strömmer (M) än Teresa Carvalho (S) som justitieminister. Under hans tid har Sverige till och med lyckats få gängkriminella utlämnade från länder som annars är mycket svåra att samarbeta med.

Pål Jonson (M) är en oerhört kompetent och klok försvarsminister. Att ersätta honom med Peter Hultqvist (S) - som ser försvaret som en regional- och arbetsmarknadspolitisk åtgärd - vore en katastrof.

Carl-Oskar Bohlin (M) är inte bara en fantastiskt duktig civilförsvarsminister. Han är dessutom en politiker som inte tar hur mycket skit som helst. Vilket är uppfriskande.

Moderaterna är dessutom ett parti med en realistisk energipolitik. Och de är i förhållandevis god kontakt med verkligheten.

Det kokar ner till att jag - under protest - kommer att rösta på Moderaterna.

Och mitt personkryss går till Carl-Oskar Bohlin, igen.