Gen Z behöver mer Sokrates och mindre revolution

Jungfruoffer ur Roy Anderssons Sånger från andra våningen (2000)

De utlovade Gen Z-kravallerna här i Berlin tycks ha uteblivit. Lite gruff här och där.

Jag såg i någon nyhetssändning att det inte var mer än femtusen demonstranter vid Brandenburger Tor. Och en del vänsterfolk vid Rosenthaler Platz.

Tydligen hade vissa medarrangörer hoppat av eftersom de var rädda för att arrangemanget skulle leda till våld. Andra för att manifestationens olika paroller och deras bakomliggande organisationer inte var helt kompatibla.

Ku'damm ser ut som om man förberett sig för flyganfall, med igenspikade lyxbutiker. Än är kvällen ung, men plundringen verkar vara inställd.

En del stök i Hamburg och några andra städer. Framförallt vänstergrupper. När de flesta andra gått hem för att göra läxorna.

Så den tyska ungdomen har varit förhållandevis återhållsam. Men man kan inte komma runt att många av deras paroller behöver ifrågasättas.

De på tv intervjuade ungdomarna klagar över att man inte lyssnar på dem.

Vi lyssnade på Greta - när hon hetsade västvärlden in i en ogenomtänkt klimatomställning som kan komma att kosta oss och kommande generationer vårt välstånd.

Så att låta barn leda oss är kanske ingen toppenidé. De är usla på konsekvensanalys och har begränsade referensramar.

Det är lätt att kräva förändring. Det svåra är att förklara hur den skall genomföras, vem som skall betala och vilka konsekvenser den får.

Ingen i historien har haft det så bra som dagens unga. Ingen. Så vi kan kanske börja med att visa en smula tacksamhet.

Ungdomen får utbildning och man kan i stort sett bli vad man vill. Om man vill.

Aldrig tidigare har så många haft så stora möjligheter. Ändå får man ibland intrycket att ungdomen lever i den värsta av världar.

Vad som behövs är lite sokratisk dialog. Att tvingas tänka igenom saker. Vilket möjligen kan vara ett sätt att bemöta populism, alarmism och känslomässigt betingade politiska trender.

Unga människor behöver utmanas intellektuellt, inte bara bekräftas i sina känslor och övertygelser.

Om man ser till Z-upprorets rötter, de franska skolornas förfall är det värt att notera att dessa får mer och mer pengar - men att resurserna inte når eleverna, på grund av byråkrati och enorma pensionsåtaganden.

Det är trädet man bör skälla under istället för att hata miljardärer.

Är vuxenvärldens uppgift att ge ungdomen rätt eller att hjälpa den att tänka bättre?

Vilket dagens vuxenvärld tyvärr inte klarar av att hantera, på grund av politisk finkänslighet. Eller feghet. Eller bekvämlighet. Vilket leder till att gamla misstag riskerar att upprepas.

Det är tragiskt att många unga dras till politiska rörelser i olika nyanser av rött som inte tänker längre än näsan räcker - och som huvudsakligen fokuserar på att riva ner och förstöra, om än ibland med demokratiska medel.

Vad som är tänkt att ske efter revolutionen är högst oklart. Som vanligt.

Tänk om all denna energi istället hade lagts på skapande, kreativitet och entreprenörskap. På omsorg, kärlek och samarbete. På att tillföra värde och bidra till samhällsutvecklingen.

På att bygga sin framtid. Om man vill ha någon.

Och det tror jag att väldigt många unga faktiskt begriper.

CC0 | Patreon »