Den ökända hästen från Troja

Visst finns det terrorister. Och visst skall man vidta mått och steg så att de inte spränger oss alla i luften. Men i Sverige har vi ändå ett rätt begränsat problem med självmordsbombare. Och man kan konstatera att det finns länder som har konkreta problem med terrorism – som ändå tycker att det vore övervåld att bedriva automatiserad massövervakning mot hela folket, FRA-style.

Men islamistiska terrorister har fler mål än att bara ha ihjäl folk. De ogillar vår demokrati, vårt öppna samhälle, vår tolerans, våra fri- och rättigheter och vår jämställdhet mellan könen. De är inte roade av att sådant skall sprida sig till deras länder.

Så de ser gärna att vår demokrati och våra fri- och rättigheter inskränks. Så att "smittorisken" minskar.

(Händelsevis råkar just dessa värden även vara ett... störningsmoment för många av våra egna politiker. De som vill styra och ställa över oss. De som sätter kraft bakom uppfattningen om att en storlek passar alla.)

Militanta islamister vill också inskränka vår demokrati, minska vår öppenhet och tolerans, begränsa våra rättigheter och motverka vår jämställdhet för att de anser sig ha ett religiöst uppdrag att göra just det.

Så när de smäller av en bomb i London eller Madrid – då uppnår de flera saker. De dödar några av oss, vilket de uppenbarligen anser sig ha mandat att göra. Men de får även våra makthavare att jaga sin egen svans. Den demokrati som terrorismen hotar, den begränsar politikerna själva i terrorbekämpningens namn.

De medborgerliga fri- och rättigheter som terroristerna är motståndare till, de inskränks av våra egna parlament.

Våra egna femtekollonare går terroristernas ärenden genom att resa krav på att yttrandefriheten skall inskränkas och att rättsstaten skall åsidosättas.

Och om islamistiska terrorister vill skrämma upp oss – då har de trogna medhjälpare i våra politiker och media.

Vad många politiker inte fattar, det är att man inte kan försvara demokratin genom att inskränka den.

Och man kan absolut inte försvara demokratin genom att vidta så svepande åtgärder att hela folkets rättigheter och integritet kränks.

Gör man det, då går man fiendens ärenden.

Det är ju fan att en borgerlig regering skulle gå i just den fällan.

Och det är obehagligt att se hur de borgerliga ledarna försöker tysta och trycka ner alla avvikande åsikter om detta i sina respektive partier. De som manar till sans och besinning utmålas som naiva idioter som riskerar vårt lands säkerhet. De som står upp för individens rätt och frihet blir utskällda och hotade.

Att behandla hela svenska folket som misstänkta men ännu inte gripna terrorister är kränkande. Att avlyssna ett helt folk "för säkerhets skull" strider mot så många av rättsstatens principer.

Inte ens hemliga polisen tycker att FRA-avlyssningen är en speciellt fiffig idé. Och Rikspolisstyrelsen (som aldrig brukar vara sen med att vilja avlyssna folk) säger följande i sitt remissyttrande "Förslaget [...] innebär ett integritetsintrång som saknar motstycke i ett internationellt perspektiv. [...] Det är helt främmande för vårt statsskick att ge regeringen eller Regeringskansliet befogenheter att i politisk ordning fatta de avgörande besluten om avlyssning av telekommunikationer."

Till och med polisen tycker alltså att det är dumt och farligt att snoka allt för mycket i folks liv om man inte har en konkret brottsmisstanke. Rikspolisstyrelsen är dessutom ofin nog att påpeka att FRA-avlyssningen till stor del är förklädd politisk avlysning.

Men regeringen lyssnar inte. Istället fortsätter den att gå terroristernas ärenden. Det tycks vara snabbaste vägen till den kontroll- och övervakningssat som förefaller vara alla politikers mål.

Man kan bli bedrövad för mindre.