Nu kommer teledatalagringen

Av FRA-debatten har vi lärt oss att det tar tid innan opinionen vaknar. Och ännu längre tid innan media kommer igång. Därför är det nu hög tid att börja debattera den teledatalagring som riksdagens skall fatta beslut om i höst. Lagen är tänkt att träda i kraft redan vid årsskiftet.

Så här sammanfattar utredningen själv lagens krav på vad som skall lagras ”Enkelt uttryckt rör det sig om uppgifter som svarar på frågorna vem kommunicerade med vem, när skedde det, var befann sig de som kommunicerade och vilken typ av kommunikation användes.”

Lagringen skall gälla data om alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden, all internettelefoni och alla internetuppkopplingar i Sverige. Och uppgifterna skall hållas tillgängliga för myndigheterna i ett års tid.

Detta är på sätt och vis värre än FRA-avlyssningen. Det handlar visserligen inte om att granska innehållet i våra kommunikationer. Men alla uppgifter om alla svenskars all elektroniska kommunikation kommer å andra sidan att fastna i trålen. Ingen kommer undan.

Utredningen, SOU 2007:76, slår själv fast att "Trafikuppgifter är i många fall uppgifter om enskildas personliga förhållanden och korrespondens." Man skriver även att "Intrånget i integriteten sker enligt vår mening redan genom att det allmänna säkrar tillgången till trafikuppgifterna genom lagringen." Och "Generella åtgärder som innebär att uppgifter om enskilda samlas in är mer problematiska från integritetssynpunkt än specifika åtgärder i enskilda fall. Lagringsskyldigheten innebär att trafikuppgifter som på något sätt rör praktsikt taget alla medborgare kommer att finnas lagrade. Uppgifterna kan ge kännedom om förhållanden av privat natur som man inte vill att andra skall få insyn i."

Man berör även farhågor om att människor kan bli rädda och misstänksamma och uppleva att de lever i ett kontrollsamhälle. Man tar också upp risken för informationsläckage och ändamålsglidning.

När detta väl är avklarat säger man ett par ord om tystnadsplikt, om att det är viktigt att skydda sig mot hackers och att man skall upprätta statistik över användningen. Sedan trycker man gasen i botten.

Det kommer att räcka med "teleadresser med viss anknytning till den misstänkte" för att brottsbalken skall tillåta att uppgifterna lämnas ut vid utredning av mindre allvarliga brott. Viss. Det vill säga även ragg, släktingar, affärskontakter, vänner och vännernas vänner. Eller bara folk som man talar med i telefon misstänkt ofta. Dock föreskriver brottsbalken att utredarna måste få klartecken från domstol först.

Gäller det grövre brott är det lagen om elektronisk kommunikation som blir avgörande. Den föreskriver bland annat följande:
- Det behöver inte finnas en skäligen misstänkt person.
- Uppgifterna behöver inte vara av synnerlig vikt för utredningen.
- De uppgifter som hämtas in är inte begränsade till vissa teleadresser.
- Den brottsbekämpande myndigheten bestämmer själv när den anser att den behöver hämta in uppgifter, så det behövs inget domstolsbeslut.

I den nedre delen av skalan bland de brott som det kan bli aktuella att använda teledatalagringen för att utreda märks bland annat koppleri, skattebrott, smugglingsbrott och dopingbrott. Med den lagskärpning som är på gång kommer förmodligen även sexköp att ingå i paketet.

Kostnaden för kalaset skall tele- och internetoperatörerna stå för. Det vill säga vi abonnenter. Starkostnaden beräknas till ungefär 100 miljoner kr och den årliga driftskostnaden till 20 miljoner kr.

Teledatalagringen uppfanns av Thomas Bodström (s) när han var justitieminister. Han fick med sig sina kollegor i EU på att göra den obligatorisk i hela unionen. Så även de borgerliga partier som röstade mot förslaget i Europaparlamentet lär nu känna sig tvingade att vara för det här hemma.