FRA: Kulturkrock

Ett par ord om politiken:

Politiken drivs inte längre av principer och ideologi.

Beslut fattas ofta utan allt för mycket faktaunderlag. En kultur har utvecklats där politikerna drar upp de stora linjerna. Sedan litar de på att tjänstemännen i departementen och i förvaltningen gör ungefär vad de blivit tillsagda.

Ett par ord om bloggosfären:

Bloggosfären drivs till stor del av människor med starka principer, för vilka ideologi är viktiga saker. Folk som tar idéer på allvar.

I bloggosfären pågår hela tiden ett gigantiskt grupparbete. Det finns alltid människor som har nya fakta och nya pusselbitar att bidra med. Den samlade sakkunskapen är enorm. Analysen är som regel god och intressant. På detta område kan bloggosfären lätt mäta sig med den statliga förvaltningen eller med vilken jour-inkallad PR-byrå som helst. Och ofta slå dem.

Politiken, bloggosfären och FRA:

Jag är rätt säker på att många av de FRA-kritiska borgerliga riksdagsledamöterna verkligen är övertygade om att torsdagens kompromiss satte bollen i mål.

På sätt och vis har de rätt. De har, i princip, drivit frågan så långt det är möjligt i det traditionella politiska spelet.

Problemet är bara att FRA-lagen inte är en traditionell politisk fråga. Den fortsätter där alla normala politiska strider brukar sluta.

Detta skapar problem för riksdagens ledamöter. De är inte vana (och vissa fall inte kompetenta nog) att ta upp en närkamp med hela den samlade byråkratin. En del av dem förstår kanske den kritik som nu framförs. Men de vet inte riktigt hur de skall kunna ta striden vidare.

Därför är det utomordentligt viktigt att vi FRA-kritiker (inom och utom bloggosfären) tar upp närkampen med byråkratin.

Vi har en sportslig chans att finna de flesta fel och luckor i FRA-lagen och i förra veckans kompromiss. Det är vi som måste identifiera dessa, klargöra problemen och få upp dem på dagordningen.

Då kan vi sätta press på de tjänstemän som nu skall skriva det förslag där alla detaljer om FRA 2.0 skall benas ut.

Då kan vi ge underlag till de FRA-kritiska riksdagsledamöterna – så att de kan ställa rätt frågor, genomskåda när byråkraterna bluffar och sedan peka på nya alternativ. Då kan de känna att deras motstånd vilar på en god idémässig klangbotten. Då kan de vara frimodiga – och förhoppningsvis göra rätt.

Bollen ligger på sätt och vis hos oss FRA-kritiker utanför partipolitiken nu. Utan att underskatta enskilda riksdagsledamöters sakkunskap och mod – så har den politiska kampen just nu kommit så långt som den, under rådande omständigheter, har förutsättningar att komma. (Ok, kanske rent av lite längre.)

För att den politiska processen nu skall kunna fortsätta åt rätt håll – då måste frågan vattnas. Då måste de grundläggande principerna göras pedagogiska och extremt tydliga. Då måste svagheten i kompromissens detaljer exponeras. Då måste vi peka på alternativen. Och få upp allt detta på agendan.

Ingen annan kommer att göra jobbet åt oss. Många skulle helst se att vi lät bli.

Och att regeringen backar om den möter tillräckligt motstånd, det har den ju redan bevisat. Flera gånger... ;-)