FRA-domstolen kommer inte att flyga

En av punkterna i uppgörelsen om FRA 2.0 var att avlyssning skulle förhandsprövas av en domstol.

I det förslag som regeringen lagt fram om samma uppgörelse har vi plötsligt fått en hemlig domstol. Som inte är en domstol, utan mer en nämnd, knuten till den verksamhet den skall granska. Länk»

Uppgörelsen om FRA 2.0 måst därmed – rimligen – anses vara bruten. Detta är inte en domstol värd namnet.

Det "integritetsskyddsombud" som föreslås medverka vid "domstolens" förhandlingar tillsätts av regeringen och är belagt med munkavle. Någon insyn från allmänhetens eller medias sida blir det alltså aldrig fråga om. Vilket brukar vara ett hygienkrav för fri, saklig domstolsprövning i en demokratisk rättsstat.

Dennis Töllborg, Mark Klamberg och Clarence Crafoord kommenterar det hela i en nyhetsartikel i DN. Länk»

Töllborg är skpetisk till hela upplägget med en domstol. Istället vill han ha en omfattande efterhandskontroll av alla underrättelseorgan.

"Misstag skulle resultera i rejäla skadestånd och samtidigt verka som avskräckande exempel. På samma gång upprättas en praxis om vad som är tillåtet."

Klamberg pekar på att FRA inte bara skall ägna sig åt avlyssning – utan redan bedriver lagring av trafikdata.

"SVT Rapport har sedan tidigare avslöjat att FRA ägnar sig åt omfattande trafikdatalagring och avser att fortsätta med detta. Lagstiftningen är i vissa delar väldigt töjbar vilket gör att domstolen förmodligen skulle godkänna detta om FRA inkommer med en ansökan. Därför tycker jag det är vilseledande när regeringen anger att FRA endast kommer att avlyssna ett fåtal samtal, när FRA samtidigt ägnar sig åt omfattande trafikdatalagring."

Crafoord är skeptisk till det föreslagna integritetsskyddsombudets möjligheter att göra något vettigt.

"Den tjänsten har funnits inom polisen när de ska söka tillstånd för avlysning, men många har hoppat av från sina uppdrag och säger att det bara är juridisk kosmetika."

Åter visar det sig alltså att hela FRA-upplägget är väldigt, väldigt skakigt.

Kom ihåg att FRA-lagen inte har arbetats fram i någon öppen, demokratisk process.

Den skrevs på försvarsdepartementet – av den man som i dag är FRA:s chef.

F.d. förvarsminister Odenberg (m) gick förbi riksdagen, riksdagsgrupperna och partiernas inre demokratiska processer – och lurade de fyra borgerliga partiledarna att låsa upp sig för en illa skriven och dåligt genomtänkt lag. Och han gjorde det utan att presentera något rimligt beslutsunderlag.

I och med uppgörelsen om FRA 2.0 förra hösten medgav regeringen att den lag som klubbades för ett år sedan har allvarliga brister. Men lik förbaskat har regeringen vattnat ur och hackat sönder det mesta från 2.0-uppgörelsen – så att vi i princip är kvar i precis samma situation som tidigare. Vilket rimligen borde vara ett problem.

Hela FRA-soppan är feltänkt och förhastad från första början. Men det kommer regeringen aldrig att erkänna. Den har målat in sig i ett hörn – och gör hellre fel än stannar upp för att tänka efter.