Övervakningsstaten och medborgarna

All debatt till trots, så skall vi komma ihåg att den FRA-lag som gäller från den 1 januari är exakt samma dåliga lag som klubbades den 18 juni förra året. Exakt. Inte ett kommatecken har ändrats än så länge. I samband med beslutet hängde man visserligen på lite extra pynt. Men det handlade mest om att ge några riksdagsmän svängrum för att kunna backa i FRA-frågan, snarare än omsorg om medborgarnas integritet. Och de förslag till förändringar som kommer upp i höst verkar bli rätt så bleka, efter att ha tvättats sönder i försvarsdepartementet.

Senare i höst kommer striden om teledatalagringen. Uppgifter om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden och internetuppkopplingar skall lagras. Liksom uppgifter om var vi och våra mobiltelefoner befann oss när samtalen påbörjades och avslutades. Även om det (tills vidare) inte handlar om innehållet i våra kommunikationer – utan bara om trafikdata – så är det lätt att se integritetskränkningen.

Om vi bortser från det tekniska en stund, så kan man undra hur den nya övervakningsstaten kommer att påverka Sverige och svenskarna.

Från Tyskland vet vi redan att teledatalagringen har inneburit att folk drar sig för känsliga kontakter med till exempel läkare och själavårdare över telefon och e-post. Man har alltså skapat ett system där medborgarna är rädda för att tala om sina problem.

Man kan också undra om människor kommer att våga diskutera till exempel politiskt känsliga och inkorrekta ämnen om det finns en risk för att innehållet uppsnappas (FRA) och att uppgifter om vem man kommunicerade med kommer att sparas (teledatalagringen). Detta är fantastiska verktyg för politisk åsiktsregistrering. Och sådan har vi ju erfarenhet av i vårt land. På den tiden minst lika bagatelliserad och förnekad av makthavarna som den övervakning som är på väg att sjösättas nu.

Detta för att inte tala om kommunikation som kan avslöja eller ens antyda saker som religion, sexuella preferenser, ekonomiska förhållanden och relationer.

Kommer det att vara lämpligt att röra sig genom "skumma kvarter" om staten kommer att kunna se att man har varit där? Eller att vara i närheten av en fotbollsmatch där polisen trålar efter potentiella bråkmakares mobilnummer? Vad händer när människor inser att myndigheterna kan komma att koppla ihop dem med våldsverkare, skurkar och ligister – bara genom att de råkat befinna sig i samma byggnad?

Är det att "lämpligt" att tala i telefon med en arbetskamrat som har en flick-/pojkvän som skulle kunna tänkas syssla med droger eller som kommer från något knepigt muslimskt land? Kommer folk att börja betrakta människor i sin omgivning med misstänksamhet, i flera led?

Vad kan telefonsamtal, fax och e-postmeddelanden avslöja om ett företags affärer, planer och andra känsliga förhållanden?

Vågar eller kan en offentligt anställd tjänsteman avslöja missförhållanden i sin verksamhet för en journalist – om han eller hon vet att uppgifter om denna kommunikation kommer att sparas av staten?

Hur vet man att dessa system inte kommer att läcka information till obehöriga, som dagens olika system och register gör? Hur vet man att inte även folkhälsobyråkrater, sopspioner, nyfikna socialtanter och Försäkringskassan så småningom kommer att få tillgång till den lagrade informationen? Hur hindrar man att dessa verktyg missbrukas i smyg eller av en framtida regim som inte tar så allvarligt på våra fri- och rättigheter?

Hur påverkas egentligen ett folk och ett land av att alla medborgare vet att alla deras kommunikationer loggas av staten? Vilka konsekvenser kommer det att få att folk vet att staten kan ta reda på var de har befunnit sig vid en viss tidpunkt? Hur påverkas samhällsdebatten och samhällsklimatet av att vi vet att FRA trålar efter politiskt intressant information?

Detta för att nu bara ta några få exempel. Än mer märkligt, fel och farligt kan det bli när övervakningsstatens blotta existens börjar förändra människors beteende på sätt som ingen hade förutsett. När tystnaden breder ut sig och människor börjar titta åt annat håll.

Och naturligtvis är det den som är oskyldig som har mest att frukta när fantasilösa byråkrater börjar lägga pussel med våra liv. Välkommen till Kafka-land!

Men skurkarna, terroristerna och spionerna – de har andra och säkrare sätt att kommunicera.

Jag tycker att det är lite märkligt att övervakningsdebatten nästan bara förs i tekniska termer – och att det sägs så lite om övervakningsstatens praktiska och psykologiska konsekvenser. För det är här som perspektiven är riktigt svindlande.