Frankrikes finansminister kritiserar nu Tyskland för att ha för låga kostnadsökningar.
Många andra Euro-länder stämmer in i kören. Vilket inte är så konstigt, enligt Exportrådets chefsekonom Mauro Gozzo. Han förklarar "De senaste tio åren har kostnadsläget i de sydeuropeiska länderna ökat 30 procent mer än Tysklands."
Alltså: Ett land som sköter sin ekonomi och håller kostnadsökningarna under kontroll får kritik - från de som inte gör det. De senare kräver solidaritet med sin egen slarvighet och inkompetens.
Skälet är naturligtvis att Euro-samarbetet / EMU låser länder med olika politik, olika ekonomi, olika kostnadsutveckling och olika förutsättningar till en gemensam valutakurs och en gemensam ränta. Vilket vem som helst - i förväg - borde ha begripit skulle bli ett problem.
Och nu är vi framme vid den punkt där de inkompetenta, slarviga, dogmatiska och griniga kräver att få ta kommandot - för att kunna ge sig på de duktiga, ordentliga, företagsamma och framsynta. Det känns lite som en scen ur någon bok av Rand.
Som om det skulle finnas något behov av att toppa dessa galenskaper - så saknas det inte svenska politiker som tycker att Sverige skall införa Euron som valuta. Nu, av alla illa valda tillfällen...
"Och nu är vi framme vid den punkt där de inkompetenta, slarviga, dogmatiska och griniga kräver att få ta kommandot - för att kunna ge sig på de duktiga, ordentliga, företagsamma och framsynta. Det känns lite som en scen ur någon bok av Rand."
SvaraRaderaEller som vilken mellanstadieklass som helst...
Med samma resonemang som de næstan alltid annars før, så borde ju Euron inføras medetsamma. Vi har ju fortfarande inget undantag... som Danmark och Storbritannien så læmpligt har...
SvaraRaderaArtikeln i Financial times
SvaraRaderaLänken fungerade väl sådär.
SvaraRaderaNu är det faktiskt ett överenskommet mål att ligga på 2 %, och då ska man inte långvarigt ligga under det. Jag tycker inte det är att sköta sig, men å andra sidan har ju ECB en roll att kompensera med lägre räntor i så fall.
Men det är klart att detta sätter press på de andra länderna, och det är ju bra det.
Många av länderna har säkert gått in i EMU utan att ha förstått konsekvenserna, men det behöver ju inte betyda att EMU är fel nödvändigtvis.
Om alla eu-länder ägnade sig åt exakt samma typ av av produktion, handel, tjänster osv så vore EMU en alldeles strålande idé.
SvaraRaderaVerkligheten ser dock väldigt annorlunda ut.
Johan
Kan inte PP försöka starta SlösO även i EU? ;-)
SvaraRaderaDet påstås ju att politiker är som människor är som mest, som de flesta människor är och beter sig. Det oroar mig, i så fall.
SvaraRaderaDet kanske det är därför vi har det som vi har det.
Duktiga och kompetenta och framför allt självständiga personer uppfattas naturligtvis som ett hot mot den rådande slackermantalitetens lättjefulla inställsamhet som nu tydligen även står att finna hos maktadeln.
Alltid mer, aldrig nog!
Missa inte – transgenusmotorn polisanmäld! http://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/03/15/transgenusmotorn-polisanmald/
SvaraRaderaVad säger förresten UNT ocgh ST om The Infinite Monkey Theorem: http://en.wikipedia.org/wiki/Infinite_monkey_theorem
En enda (odödlig) apa som gör oändligt många tangenttryckningar kommer förr eller senare att skriva varje känd text – en oändlig mängd apor å andra sidan kommer att börja skriva varje känd text omedelbart. Varje odödlig daktylografisk apas producerade sträng innehåller någonstans i sig varje känd text, någonstans. Ska inte UNT och ST polisanmäla denna apa och de ansvariga forskare vid några universitet i USA som håller på med detta experiment?
Vad trött jag blir! Euron är dömd att misslyckas eftersom den är en politisk konstruktion. Även en amputerad och stendöv apa begriper det inte kommer att fungera och nu ser vi första haveriet med Grekland, men tyvärr fler skall komma.
SvaraRaderaPortugal har redan börjat röra på sig, härnäst står Spanien, sedan Italien och slutligen uppnästa fransoser på tur.
Vill egentligen inte vara pessimist, men har svårt att se en annan utgång med den nuvarande politik som bedrivs inom EU-zonen. Var glada vi inte har Euro.
Valutakurser är också en politisk konstruktion. En konstruktion som låter en regering dölja de faktiska kostnaderna av den förda politiken.
SvaraRaderaOm Grekland hade haft en egen valuta så hade politikerna där kunnat fortsätta muta sina medborgare med statsanställningar och låg pensionsålder. Man hade fortfarande halkat lika långt efter Tyskland, men det hade gått ut över sparande, kapitalägande och köpkraft.
När euron infördes 1999 hade vi kursen 9,08. Nu ligger den på 9,79. En ökning med 7,8 %.
Svenska folkets löner och besparingar har alltså smygdevalverats eftersom vi inte kunnat hålla jämna steg med t.ex. Tyskland. Man måste fråga sig om utfallet i de val som hållits sedan 1999 hade blivit desamma om denna ändring fått slå igenom även på de nominella beloppen.
Flytande växelkurs döljer brister i den förda finanspolitiken. Sådant blir tydligt med en enhetlig valuta.
Självklart går det att samsas om valutaenheten. Det går ju att samsas om längdenhet och tidsenhet.
Hugo har nog rätt utom i ett fall (tror jag), Irland kommer nog falla först efter Grekland...
SvaraRaderaTjäder "men det hade gått ut över sparande, kapitalägande och köpkraft".
SvaraRaderaDet vill säga grekerna själva.
@ Johan Tjäder:
SvaraRaderaVisst har du rätt i att en rörlig valuta också medför vissa problem.
Men hur du än vrider och vänder på saken så är EMU idag en ohållbar konstruktion: den gemensamma penningpolitiken backas inte upp av någon gemensam finanspolitik.
Någon omedelbar strukturell förändring (läs: ett EU-finansdepartement) är heller inte att vänta. I stort sett alla nationella regeringar är trötta och slitna efter oenigheten om Lissabonfördraget, och ingen är sugen på att gå igenom något liknande nu.
Tyskarna är hårdnackade motståndare till idén om en EU-gemensam finanspolitik, och om Tories kommer till makten om några månader så har Cameron lovat att hålla folkomröstning varje gång någon form av makt ska föras över från Storbritannien till EU.
Faktum är att bortsett från enstaka regeringar (läs: de jättefederalistiska belgarna) och eurokraterna som lever i Brysselbubblan så är det inte många som stöder djupare integration just nu, så EMUs problem kommer att kvarstå och bli värre och värre.
Det är som HAX poängterade; just nu är inte ett bra tillfälle att gå över till euron (och personligen är jag mycket tveksam till om något sådant tillfälle kommer att uppstå överhuvudtaget).
Hela Keynesianismen med sin Big Gov. spendaholic-mentalitet och med Riksbanker som några slags kaptener/styrmän på den inhemska finansiella skutan är grundbulten i hela detta nu fallerande system.
SvaraRaderaHoppas förångningen går snabbt och smärtfritt.
Matte, jag glömde Irland i förbifarten. Naturligtvis har du rätt.
SvaraRaderaFör Frankrikes del räcker det att jordbruksstödet slopas, då faller allt som ett korthus.
@HAX
SvaraRaderaÄn så länge så har det ju inte drabbat någon, mer än att man börjar skylla på varandra.
Jag tycker inte det känns övertygande att man skulle behöva en gemensam finanspolitik för att backa upp penningpolitiken. Möjligen blir det enklare.
Men om vi kan leva med standardiserade enheter för mått och vikt, så borde man kunna ha det för värde också. Då får fluktuationer i ekonomin slå igenom på prislappen, för arbete, varor, tjänster, allt.
Det sätter helt klart fokus på det som vi borde bekymra oss för: varför vi får ständiga lönesänkningar och stigande priser i det här landet.
Alternativet, det är att medge att vi människor behöver bli lite lagom lurade. Vi vill ha samma siffra i lönebeskedet varje månad, även om värdet av lönen är olika varje gång.
Men i så fall måste man ju också kunna motivera varför Sverige ska vara bara ett valutaområde. Man kan väl tänka sig tre: storstadskrona, landsortskrona, glesbygdskrona (läs Norrland). Med olika räntelägen för olika bygder skulle Riksbanken kunna finjustera penningpolitiken än mer. Centralt förhandlade löneökningar kan få olika utslag på grund av behoven i olika delar av landet osv.
@ Johan Tjäder:
SvaraRaderaJag beklagar att det inte "känns övertygande"; ska se om jag kan förklara det tydligare.
Problemet med en gemensam penningpolitik är att eftersom olika länder har olika ekonomiska förutsättningar, så har de olika behov av styrräntor. Men den europeiska centralbanken, ECB, sätter bara en enda styrränta som gäller för hela eurozonen.
I flera år har nu ECB haft en ganska låg ränta, relativt anpassad efter Tysklands behov. Denna låga ränta har inneburit att länder i stark expansion, som PIIGS-länderna, har översvämmats av billiga pengar, vilket har överhettat deras ekonomier.
I Spanien tog det sig formen av en jättestor bostadsbubbla, och i Grekland har politikerna använt sina billiga lånade pengar till att bygga en stor, dyr och väldigt generös offentlig sektor.
Eftersom dessa länder nu har en gemensam valuta kan de inte använda den vanliga nödlösningen, devalvering, utan måste hitta nån annan lösning. (men observera alltså att jag inte rekommenderar devalvering som något annan än en akut nödlösning)
För att kunna komma tillrätta med den här typen av problem behövs generellt två saker. Den ena av dessa är en gemensam finanspolitik, för att kunna överföra pengar från regioner som går bra till de ställen som har fastnat i fällan.
Den andra faktorn är en flexibel arbetsmarknad. Jämför med USA, där folk flyttar från delstat till delstat när de får nytt jobb - den europeiska arbetsmarknaden är inte lika lättrörlig som den amerikanska.
Faktum är alltså att EMU i sin nuvarande form innehåller ett kroniskt systemfel, och att ingen omedelbar lösning finns synlig på horisonten. Sverige bör även i fortsättningen hålla sig utanför.
(Du har för övrigt rätt i att olika delar av Sverige hade kunnat ha olika valutor; den motivering som finns idag är att enhetsstaten Sverige har valt att ha en valuta för hela riket.)
@Delysid
SvaraRaderaNja, då har man ju inte tänkt varvet färdigt. Att gå in i EMU innebär - helt sant - att man ger upp möjligheten till en egen penningpolitik.
Vilken slutsats ska man dra av det? Jo, att penningpolitik inte längre kan kompensera för brister i lönebildning och i politisk styrning. Det betyder alltså att arbetsmarknadens parter och finanspolitiken måste ta ansvar för att landet hålls konkurrentskraftigt, annars kommer det att leda till sänkta löner eller, om inte det går, till färre jobb. Det är för övrigt samma krav som ett litet exportberoende land behöver klara av i vilket falls om helst.
PIIGS-ländernas problem är inte den gemensamma styrräntan. Den visste man ju att man skulle få när man gick in i EMU.
PIIGS-ländernas problem är att varken parterna eller regeringarna förmår fatta de beslut som är nödvändiga nu när inte lönerna kan smygsänkas genom depricering av valutan.
Det här är alltså inte någon ny kunskap. LO krävde inför den svenska EMU-folkomröstningen att det skulle byggas upp strukturfonder som regeringen kunde ta till när den inte lyckades driva igenom de mest impopulära besluten. LO sa nej när de inte blev av.
Nu talar allt fler om en europeisk strukturfond. Sic transit gloria mundi!
Att flytta över hela Europa är inget måste - men det är en trade-off, men de som kan och gör det kommer antagligen att kunna tjäna på det.