EU är på väg mot en existentiell kris som kan göra oss fattiga på riktigt. Lösningen på detta är inte mer politik, utan mindre.
Katastrofer börjar ofta långsamt, utan att folk tar någon större notis om vad som sker. Sedan går plötsligt allt väldigt snabbt och innan man vet ordet av ställs man inför fullbordat faktum. EU befinner sig nu vid en sådan tipping point.
Plötsligt talas det öppet om att årtionden av överreglering, byråkrati och höga skatter fått EU att halka efter. Det sägs rent av vara en existentiell fråga. Vilket kan stämma.
Frågan är vad man ska göra åt saken. Det ropas efter politisk handlingskraft.
Man vill investera genom att ta upp lån i en skala som får den gigantiska Corona-fonden att framstå som kaffepengar. Dessutom propageras för fler offentliga satsningar - som i slutändan måste finansieras av oss skattebetalare.
Men problemet är inte för lite politik, utan för mycket.
Nya EU-regler driver IT- och AI-företag bort från EU. Viss ny AI-teknik (till exempel i iPhone) erbjuds inte på den europeiska marknaden, på grund av politiska beslut. Vilket drabbar användare som annars skulle kunna öka sin produktivitet och kreativitet.
Den tekniska infrastrukturen i många medlemsstater är under all kritik, även i länder som Tyskland. Det gäller såväl ny som traditionell infrastruktur - från bredband till järnvägar och broar.
Styvmoderlig behandling av nya rön inom till exempel växtförädling, nanoteknik, stamcellsforskning och ny kärnkraftsteknologi gör att EU hamnar på efterkälken.
Klimatomställningen leder till högre energipriser, förlorade jobb, dyrare transporter, högre priser och nedlagda jordbruk. Detta ofta utan uppenbar nytta för klimatet.
Miljarder av skattebetalarnas och pensionsfondernas pengar pumpas in i förnybar energi, men som inte klarar att ge oss en stabil och säker elförsörjning. Som dessutom ägs av företag i skatteparadis och av kinesiska staten.
En klimatpolitik som bygger på känslor snarare än fakta, tekniska realiteter och sunt förnuft har sitt grepp om politiken. Med påtagligt negativa konsekvenser.
Företagare som borde få vara produktiva dränks i blanketter och förföljs av politisk micro management. Höga skatter och ett jämförelsevis fientligt företagsklimat gör andra delar av världen mer attraktiva för entreprenörer.
Som Mario Draghi nyligen påpekade, har vi under en tid kunnat leva med att halka efter. Men plötsligt blir problemen påtagliga och akuta. Plötsligt kan det börja gå snabbt utför.
Lägg till detta att själva fundamentet för en fri ekonomi och fredlig mänsklig samexistens - den demokratiska rättsstaten - hotas inifrån.
Ständigt ser vi politiker som motiverar inskränkningar i de grundläggande mänskliga rättigheterna.
Nu senast med förslaget om Chat Control 2, som strider mot rätten till privatliv och privat korrespondens. Ny EU-lagstiftning är samtidigt på väg att begränsa yttrandefriheten.
EU håller alltså inte bara på att tappa sin tekniska och ekonomiska ställning. Vi är även på väg att förlora det som i någon mening varit det moraliska fundament som människor i andra delar av världen beundrat oss för.
Om saker och ting får fortsätta som hitintills, då kan det mycket snabbt gå utför. Då kan vi bli fattiga, på riktigt. Med katastrofala samhälleliga effekter. Vilket är konsekvensen av medvetet fattade politiska beslut.
