Bra bloggar...

Kent Persson (m) utmanar åter på bloggdebatt. Frågan denna vecka är vilka bloggar som är "bra".

Jag tänker inte göra någon tio-i-topp-lista, eftersom även politiska bloggar är väldigt olika. Det blir lite som att jämföra äpplen med päron. Men några skall jag nämna.

Jag tycker att Christian Engström (pp) och Karl Sigfrid (m) är bra exempel på politiker som använder sina bloggar för att förankra, fördjupa och föra en dialog med sina väljare. Jag gillar Klambergs kyliga, juridiska analys - som ofta blir ett bra komplement till mina försök att förenkla och popularisera. Dick Erixon måste beundras för sin ihärdighet i att leverera något slags svenskt Fox News på sin blogg, även om det är en del som jag inte håller med honom om. Erik Laakso förtjänar också ett speciellt omnämnande som landets mest självständiga sossebloggare. Sagor från livbåten känns som en blogg som kan växa till något stort. Men där slutar jag. Bli inte ledsen om inte just din blogg är omnämnd. Det finns massor av andra bloggar, politiska och andra, som jag verkligen gillar. ;-)

Men, för att ge denna bloggpost lite mer substans, så skall jag även fundera högt över vad jag tror och tycker är kännetecknande för en bra politisk blogg...

Till att börja med bör den vara uppdaterad helst en gång om dagen. Annars är det ju ingen idé att gå dit i sitt dagliga bloggsvep. (Och uthållighet är det som över tid bygger en stor, trogen läsekrets. Uthållighet kräver i sin tur engagemang och en viss tjurskallig envishet.)

Man kan aldrig skriva för kort, aldrig för kul och aldrig ha med tillräckligt mycket fakta. (Där vet jag själv att jag ofta syndar.) Jag gillar när politiska bloggar innehåller nyheter. Och kritisk, självständig analys.

Sedan uppstår något magiskt när flera inbördes länkande bloggar kan komplettera varandra. En förklarar frågan, någon berör juridiken, någon tekniken, någon spinnet o.s.v.

Lustmord är alltid underhållande. Genomarbetade totalsågningar av till exempel en bok, ett tal, en artikel, ett tv-program eller en rapport roar mig. Detta kan nästan beskrivas som en egen genre.

En framgångsrik politisk blogg är också ibland först med en story. Den som är först kan formulera problemet, sätta namn på det som sker och peka ut riktningen. Men man får tänka sig för, eftersom ur-bloggposten om något ofta blir den som folk kommer att referera till. Så det gäller att tänka till och att få saker och ting rätt från början.

För övrigt skulle jag vilja se fler bloggare jobba med podcasts och videoklipp. Det ger mer liv och man får ett mer personligt förhållande till bloggaren i fråga om man kan höra eller se honom/henne. (I min iPod kan det vara riktigt trevligt att lyssna till långa, kvalificerade och djupa samtal - som jag uppriktigt sagt nog inte hade hunnit eller orkat ta mig igenom i skriven form.) Fler egna foton från event, möten och vardagen vore också trevligt.

En sak till... livebloggande! Jag gillar livebloggande. Speciellt från event och tillställningar som andra media inte rapporterar ifrån.