Folket väljer representanter till riksdagen och Europaparlamentet. Sedan tar det slut.
OK, regeringen (eller i vart fall statsministern) speglar styrkeförhållandet i riksdagen. Där har vi ett steg mellan folket och ledarna för den indirekta demokratin. Det betraktas som normalt och är det kanske också.
Europaparlamentet inte så mycket väljer som godkänner en EU-Kommission, som består av kommissionärer – som i praktiken är utsedda av de nationella regeringarna. Där har vi ytterligare ett steg mellan medborgarna och de styrande. Så långt går det fortfarande kanske att förstå. Men sedan går allt helt bestämt över styr.
EU har givit sig självt kompetens-kompetens. I och med Lissabonfördraget kan EU utöka sin egen "kompetens", sitt eget mandat och sin egen makt. Detta kan från och med nu ske utan att makthavarna behöver fråga folket. Det krävs inga nationella parlamentsbeslut eller ens debatter. Man behöver inte fråga Europaparlamentet. Och det behövs inga fler "störande" folkomröstningar. Det räcker med att EU:s ledare vill.
I det nu aktuella ACTA-avtalet ser vi hur detsamma skall upprätthållas av en styrgrupp som ingen ännu har förstått eller förklarat hur den skall utses. Men den kommer själv att själv kunna sätta upp, ändra och utöka sina egna regler. Den kan ändra sitt mandat. Och den kan peta i själva avtalet. Detta utan att behöva fråga någon annan om lov.
ACTA är även demokratiskt tveksamt ur andra perspektiv. Avtalet reglerar till exempel hur dess parter skall hantera vissa frågor i ett civil- och straffrättsligt perspektiv. Det är, de facto, ett lagstiftande dokument. Men det förhandlas fram som ett handelsavtal, under sekretess och utan att ens avtalsparternas (ländernas och EU:s) folkvalda har ordentlig insyn. Det handlar om lagstiftning, eller i vart fall lagstiftningsliknande beslut, som fattas av byråkrater – som saknar all form av demokratiskt mandat och som det aldrig går att utkräva demokratiskt ansvar av.
Det finns många andra exempel. Men min poäng är att beslutsfattandet och lagstiftningen flyttar allt längre bort. Inte bara från folket, utan även från de folkvalda. In i slutna rum – där byråkrater, "utvalda" politiker och diplomater gör upp på sätt som passar dem. Och ingen vet i vilken mån det sker i samråd med vilka andra...
Houston, we have a Problem!
(Uttrycket den post-representativa demokratin har jag snott från Amelia Andersdotter.)
Frågan är om det inte möjligen är precis tvärtom. Själv fick jag lära mig på SSU kurser på slutet av sjuttiotalet att om man ville driva igenom lagstiftning som inte hade stöd i folkviljan så skulle man se till att det skapades ett internationellt avtal eller s.k. konvention och helst ett internationellt kontrollorgan för detta.
SvaraRaderaSen var det enkelt att fixa lagen för då behövde man inte längre argumentera för sakfrågan utan bara driva frågan om hur viktigt det vara att även Sverige anslöt sig till den internationella konventionen.
Olof Palme var en av de skickligaste statsministrar som funnits när det gäller att använda just den metoden.
Min poäng är att detta är inget nytt, det har gått till så här väldigt länge, men det har blivit mycket svårare för makthavarna att dölja vad som faktiskt pågår.
Så frågan är om det inte egentligen håller på att bli bättre?
Sitter här med ögonen lätt i kors, betar av det sista i RSS-läsaren och slås av en insikt av vår nya värld.
SvaraRaderaHur troligt hade det varit för, säg 10 år sedan, att en sådan som du hade jobbat ihop med, och citerat, en sådan som Amelia?
(Hoppas ingen av er tar illa upp av "en sådan som"-benämning)
Jerker Wågberg: Om du nu vill stryka folk medhårs så rekommenderas nog "en person som" istället för "en sån sån" nästa gång ;-)
SvaraRadera@Rasmus: Jag håller nog egentligen med. Det blir svårare för politiker och byråkrater överallt att komma undan med dylikt fulspel. Problemet är väl att det går så otroligt långsamt, och att vi mer eller mindre konstant tvingas slåss med näbbar och klor för att undvika att falla tillbaka i gamla vanor.
SvaraRaderaNotera även att i slutändan tenderar de att få sin vilja igenom oavsett protester.
för att spinna vidare på Rasmus och Aldains inlägg...
SvaraRaderaVad som också hänt är att allt går mycket fortare nu, makthavarna får bråttom att genomföra allt de vill nu när de blivit upptäckta av folket. Därför är det mer brottom för oss att göra något åt det, det har blivit en enorm kapplöpning.
Ett bra motmedlet är också att folket ignorera lagar som förstör demokratin och yttrandefriheten.
@Rasmus, @Aldain, @Anonym 13:49
SvaraRaderaImportant new discovery: the diqule
Nej nej nej, nu har du fått det till alldeles för få led:
SvaraRadera1. Folket röstar på *partier*. Här sker allt i hyfsad demokratisk ordning (bortsett fråm 4% spärrar och jämkade uddatalsmetoder).
2. Partierna nomimerar sina riksdagskandidater. Tja, vi kan ju välja valsedel och sätta ett kryss.. men riksdagen är tillsatt av partierna.
3. Riksdagen tillsätter en regering. De flesta i regeringen har inte röstats in alls, utan *tillsatts*.
4. Regeringen tillsätter en kommisionär. Som är alltså tillsatt av en tillsatt regering av en tillsatt riksdag av framröstade partier.
Fyra led, men jag kan låta det prutas ner till tre...