TTIP och internets frihet

Nybloggat på HAX.5July.org:

Todays TTIP leak and the Internet »

I dag har det läckt ut material om "frihandelsavtalet" mellan EU och USA, TTIP. Som väntat finns tecken på ett nytt försök att offra vårt fria och öppna internet för upphovsrättsindustrins särintressen.

Kommer TTIP att bli en repris av ACTA?

Nybloggat på HAX.5July.org:

TTIP — What to expect when it comes to Internet related issues »

TTIP (handelsavtalet mellan EU och USA) har redan fått en del hård kritik. Men vad kommer det att medföra vad gäller upphovsrätt och internets frihet? Risken är överhängande att detta kommer att bli en ny ACTA-strid.

Nya försök från underhållningsindustrin att hindra en reformerad upphovsrätt

Nybloggat på HAX.5July.org:

Sony & MPAA to use trade agreements to stop copyright reform »

I dumpen från Sony-hacket sägs det rakt ut: Sony och MPAA ser handelsavtal som TTIP som verktyg för att hindra en reformerad upphovsrätt.

Nätcensur i EU: Fattar Ygeman inte? Eller försöker han luras?

Jag har svårt för att bestämma mig. Antingen är inrikesminister Anders Ygeman (S) farligt godtrogen. Eller så förstår han inte vad som sker. Alternativet är att han försöker luras.

Söndagen tillbringade Ygeman i Paris – tillsammans med EU:s inrikesministrar, EU:s top dogs på terrorområdet och USA:s justitieminister. Där ställde han sig bakom ett dokument, som bland annat flaggar för internetcensur.

Eftersom detta nu har upptäckts och väckt viss uppmärksamhet slår Ygeman till verbal reträtt. Till IDG säger han "Det handlar om de länder som har lagstiftning som förbjuder den typen av material i traditionell media." (...) "Det är inte aktuellt i Sverige eftersom vår grundlag förbjuder det både i papperstidningar och på internet." (...) "Det är inte den bästa delen av det uttalandet, men det var inte möjligt att inte ha med någonting av det när vi åkte till Frankrike med den situation de befinner sig i."

Liknande tongångar kommer från IT-minister Mehmet Kaplan (MP) i DN.

Problemet är att de fullständigt har missat (eller anstränger sig för att missa) poängen.

Nu tar vi detta steg för steg. Med risk för att vara övertydlig...

• Vad är "det" i sammanhanget? Enligt Paris-dokumentet handlar det om "material that aims to incite hatred and terror". Vilket är en rätt svepande formulering.
• Vad vill man göra? Man vill etablera att "partnerskap" med internetleverantörerna för att rapportera och ta bort sådant material från nätet. Ordet partnerskap är ett nyckelord i sammanhanget. Det är i stort sett samma slags språk som användes i Acta-avtalet – när man ville göra operatörerna till nätpoliser med ansvar för att hitta och ta bort innehåll från nätet, i de fall det kan tänkas bryta mot upphovsrätten.
• Med tanke på att det delvis är samma människor och institutioner som ligger bakom så väl Paris-dokumentet som Acta-avtalet, så finns det anledning att vara vaksam och misstänksam.
• Detta handlar med andra ord om något helt annat än det Ygeman och Kaplan far efter. Detta är ytterligare ett försök (från samma aktörer som tidigare) att undergräva principen om mere conduit. Det vill säga att man vill göra nätoperatörerna ansvariga för vad som pågår i deras kablar. (Vilket är lika orimligt som att göra Posten ansvarig för vad folk skriver i sina pappersbrev.)

Och när bollen väl har satts i rullning, då är EU:s och USA:s byråkratiska maskinerier näst intill omöjliga att stoppa.

Nu har principen fästs på papper. Nästa steg blir mötet med EU:s justitie- och inrikesministrar i Riga den 29 januari. Då skall diskussionen fortsätta – och det kan läggas fram (eller utarbetas) konkreta förslag. Sedan blir det EU-toppmöte – då stats- och regeringscheferna kan ta ställning till saken.

Om Europaparlamentet sedan sätter sig på tvären, då kan man göra som vanligt – och säga att detta är något som alla EU:s medlemsstater "frivilligt" åtar sig att göra. Tillsammans. Fast själva. Vid sidan av EU. Samtidigt.

Det är precis så här det brukar gå till i EU.

Enda skillnaden är att just denna mötessvit kommer att krönas med ytterligare ett toppmöte – mellan EU:s medlemsstater, Kanada och USA.

Vad skulle ett ökat ansvar för nätoperatörerna då innebära?

• Till att börja med skulle det göra ISP:arna ansvariga för att hålla ilskna jihadister borta från internet. Vilket kan vara både besvärligt och farligt.
• Dessutom skulle det flytta makten över det fria ordet från lagarna och rättsväsendet till enskilda, privata företag. (Vilket bland annat leder till att beslut blir svåra eller omöjliga att överklaga. På så sätt sätts rättssäkerheten ur spel.)
• För att skydda sig skulle ISP:arna tvingas skriva in synnerligen hårda förbud mot allt som kan tänkas orsaka "hat" eller "terror" i sina användarvillkor. Vilket kommer att leda till overkill. Allt möjligt som kan tänkas vara stötande, utmanande eller okammat kan då komma att stoppas genom överdrivet ängsliga terms & conditions.

För oss som följde striden om EU:s telekompaket på nära håll känns försöken att kringgå rättslig prövning igen. Och från Acta-striden kommer idén om att göra ISP:arna till nätpoliser.

Det här är helt enkelt ännu ett försök att få igenom förslag som har stoppats i en demokratisk process vid tidigare tillfällen. Och detta redan innan de dödas kroppar i Paris har hunnit komma i jorden. Det är vidrigt.

Frågan är sedan vad som är värst. Att regeringen inte begriper vad som sker? Eller att den försöker föra svenska folket bakom ljuset?

Sluta använda handelsavtal för att krossa internets frihet!

Nytt på HAX.5July.org:

Intellectual property and trade agreements vs. a free and open internet »

Om hur immaterialrätt i internationella handelsavtal ofta hotar ett fritt och öppet internet. Nyss i ACTA-avtalet och snart förmodligen i TTIP.

ACTA-demonen

Nybloggat på HAX.5july.org:

The ACTA demon rises. Again. And again. And again… »

Enjoy!

TTIP rundar den demokratiska processen?

Det har börjat cirkulera uppgifter i den internationella pressen om att president Obama vill införa ett slags "fast track" för internationella avtal – där makten i allt väsentligt flyttas från kongressen till Vita Huset.

Man kan bara spekulera – men det känns inte speciellt långsökt att anta att den amerikanske presidenten tycker att det är för stökigt att försöka få internationella avtal genom det demokratiska maskineriet. Speciellt nu när avtal som TPP och TTIP är kraftigt kritiserade.

Det gäller att hålla ögonen på det här. Och att vara uppmärksam på vad som sker på vår sida Atlanten. Det skulle knappast förvåna någon om EU har något liknande i rockärmen. EU-Kommissionen och medlemsstaterna är rimligen inte intresserade av att bli överkörda av de folkvalda när det gäller TTIP, på samma sätt som skedde när det gäller ACTA-avtalet.

Korporativismen breder ut sig, på demokratins bekostnad.

TTIP: Slaget om demokratin och den fria ekonomin

Om jag vore i regeringens (eller sossarnas) kläder – då skulle jag vara extremt försiktig vad gäller det handelsavtal som just nu förhandlas fram mellan EU och USA, TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership).

Till att börja med är hemlighetsmakeriet stort. (Precis som när det gällde ACTA-avtalet.) Senaste förhandlingsrundan hölls förra veckan. De positionspapper som avslöjar vad USA vill med avtalet har hemligstämplats. Inte ens EU:s medlemsstater (till exempel Sverige) får ta del av dokumenten. Detta hindrar dock inte statsminister Fredrik Reinfeldt från att offentligt torgföra åsikten att TTIP är bra.

Men saker läcker ut. Det är till exempel klart att TTIP kommer att innehålla regler om Intellectual Property, IP. Det vill säga upphovsrätt. Och det finns all anledning att tro att USA och EU kommer att upprepa sin position från (det fallna) ACTA-avtalet. Det vill säga att offra internets frihet för att nöjesindustrin skall slippa ställa om sig till den nya digitala marknaden.

TTIP kallas ofta för ett frihandelsavtal. Men det är fel. I vart fall om man menar fri handel. Visserligen är det tänkt att en del handelshinder skall bort. Men mest handlar det om att synka amerikansk och europeisk lagstiftning. Vilket riskerar att bli en enkelriktad historia, där EU får anpassa sig till amerikanska regler. (EU-kommissionen har till exempel meddelat att den inte tänker kräva att EU:s nya regler för persondataskydd tas med i avtalet, trots att detta borde vara en central fråga i den nya digitala ekonomin.)

Detta är dock inte det mest kontroversiella. Med TTIP är det dags att lära sig ett nytt begrepp: Investor-state dispute settlement.

Detta är politisk dynamit. Det handlar – enkelt uttryckt – om att storföretag skall kunna stämma länder som stiftar lagar som de ogillar.

Den lite längre förklaringen: Med detta instrument kan företag begära skadestånd från länder för utebliven förväntad vinst som är konsekvensen av lagar och andra demokratiskt fattade beslut. Skadeståndsprocessen initieras av företagen och drivs i form av en förlikningsprocess (utanför det ordinarie rättsväsendet, med affärsjurister som domare) utan möjlighet att överklaga.

Om Fredrik Reinfeldt inte begriper vad som är problematiskt med detta, då skall han få ett par ledtrådar här...

I en demokrati är det folkets valda representanter som bestämmer reglerna, inte utländska storföretag.

(Man kan förvisso tänka sig att utländska företag skall kunna ta länder inför rätta, till exempel vid nationaliseringar. Men den möjligheten finns redan. Och det är inte vad det är fråga om här. Här handlar det om utebliven förväntad vinst och uppgörelser utanför det rättsliga systemet.)

I en demokrati väljer vi politiker utifrån vilket samhälle vi vill ha. Och det är sedan dessa politiker som skall ställas till svars för hur makten utövas. Detta är varken enkelt eller oproblematiskt, men demokratin är ändå det bästa och mest civiliserade system vi har. Denna process skall inte ersättas med att särintressen bestämmer spelreglerna.

I en demokrati gäller lagen lika för alla. I detta sammanhang – oavsett om de företag som berörs är inhemska eller utländska. Utländska storföretag skall inte ha speciella rättigheter / förmåner.

Om en lags giltighet skall prövas – då skall det ske i svensk domstol (prövning mot grundlagen), EU-domstolen (prövning mot EU:s fördrag) eller Europadomstolen (för prövning mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna). Det skall ske på ett öppet och rättssäkert sätt.

I en fri ekonomi spelar alla företag efter samma regler. Utländska storföretag ges inte några speciella fördelar som de lokala företagen inte har.

I en fri ekonomi konkurrerar företag med pris, kvalitet och kreativitet – inte med speciallagstiftning.

I en fri ekonomi väljer förtag själva vilka länder och marknader de vill vara verksamma på. Om reglerna och förutsättningarna inte passar, då är de fria att låta bli. Och det är inte företagens roll att sätta reglerna.

Politiker skall syssla med politik, företag med företagande. Vi skall inte ha ett korporativistiskt system där särintressen tjänar mer på att lobba fram speciallagstiftning än på att sköta sig på en fri och öppen marknad.

Listan kan göras längre. Men jag hoppas att min poäng har gått hem. Detta är bortom att vara dåligt. Det är helt enkelt oacceptabelt.

För att knyta ihop säcken: Regeringen (och sossarna) bör tänka sig för väldigt, väldigt noga när det gäller TTIP. I ena vågskålen finns demokrati och en fri ekonomi – i den andra korporativism och crony capitalism av sämsta sort.

Här hjälper det inte att blunda och hoppas att frågan blåser förbi. Det kommer att bli strid. Och det är en mycket god idé att noga fundera igenom var man står (och varför) innan man ger sig in i den striden.

EU om TTIP | Wikipedia om TTIP

Saker regeringen inte kommer att ta upp med president Obama

På onsdag kommer USA:s president Barack Obama till Sverige – och våra politiska ledare tindrar som små barn på julafton.

Det intressanta är vad man kommer att tala om. Och vad man inte kommer att tala om.

Elefanten i rummet är USA:s och NSA:s övervakning av internet, avlyssning av telekommunikationer och buggning av till exempel EU. Man kan känna sig rätt säker på att detta inte kommer att tillåtas störa den goda stämningen på onsdag. (Den svenska och den brittiska regeringen har ju till och med lagt in sitt veto mot att EU skall diskutera sådana saker med USA.)

Vad som däremot kommer att komma upp på dagordningen är det frihandelsavtal som håller på att förhandlas fram mellan USA och EU. Nu handlar det tyvärr inte om fri handel, för det skulle man ju kunna införa ögonblickligen om det är det man vill ha. Istället handlar det om regleringar och utformning av olika handelshinder. Vilket är en helt annan sak.

Till att börja med borde Sverige kräva transparens och öppenhet kring dessa förhandlingar. Det handlar trots allt om ett handelsavtal som kommer att få politiska konsekvenser och som på vissa områden kan få samma ställning som lagstiftning. Det borde vara fullständigt självklart att sådant skall skötas på ett öppet och transparent sätt – och inte bakom stängda dörrar.

Här kan vi utgå från att Sverige kommer att förbigå frågan med största möjliga tystnad. Vi får väl hoppas att någon modig journalist får tillfälle att ställa frågor om detta. Men det kommer naturligtvis inte att ske. Även om någon skulle vilja fråga, så är presskonferenser av detta slag hårt regisserade.

Dessutom borde Sverige kräva att frågor om upphovsrätt och fildelning lyfts ur det nya frihandelsavtalet. Mycket talar nämligen för att man kommer att använda detta avtal för att göra ett nytt försök att strypa internets frihet, på samma sätt som i det fallna Acta-avtalet. (Det vill säga att man tvingar internetoperatörerna att bli nätpoliser för nöjesbranschens räkning. Och att man ålägger nätoperatörerna ansvar för vad deras kunder har för sig i kablarna.)

Även här kommer Sverige att vara artigt tyst och sitta ner i båten. För i själva verket är Sverige ett land som är pådrivande i sådana frågor. (På order av USA, framgår det i de amerikanska ambassadtelegram som Wikileaks offentliggjort.)

Man kan även känna sig rätt säker på att våra svenska politiska ledare inte kommer att ta upp fall som Bradley Manning, Barret Brown och situationen för NSA-läckan Edward Snowden.

Så man kan nog säga att svenska politiker och den sittande regeringen är en del av problemet.

TTIP - ett ACTA i repris?

Det pågår förhandlingar mellan EU och USA om ett frihandelsavtal, TTIP. Eller snarare ett handelsavtal som reglerar det mesta utan att för den sakens skull åstadkomma fri handel.

Precis som när det gäller ACTA-avtalet finns det misstankar om att TTIP innehåller IP-frågor, som kan komma att begränsa internets frihet. Och på samma sätt som ACTA omgärdas TTIP av hemlighetsmakeri.

Kommer folkets valda representanter i Europaparlamentet att få insyn i förhandlingsmandatet och själva förhandlingarna? Kommer detta avtal, vars konsekvenser är att jämställa med lagstiftning, att bredas under öppna demokratiska former? Kommer medborgare och media att få veta vad som sker – innan de ställs inför fullbordat faktum?

I klippet ovan debatterar Pirate MEP Christian Engström saken med EU-kommissionär Karel De Gucht – i Europaparlamentet i går kväll.

Kommissionens mångordiga svar på frågorna ovan är, föga förvånande, ett nej.

Läs även: Hemlighetsmakeriet från ACTA fortsätter i TTIP »

[Direktlänk till klippet]

Lästips

Dagens artiklar från Pirate MEP Christian Engström...

Europaportalen: Insmuget Acta riskerar frihandelsavtal med USA »

Newsmill: Euro-krisen ödelägger demokratin »

Enjoy!

#TAFTA: Fri handel, frihandel eller frihandelsavtal?

EU ingår ständigt nya frihandelsavtal med andra länder. Nu är ett nytt sådant avtal på gång mellan EU och USA: TAFTA/TPIP.

Och det låter ju fint, för frihandel är ju bra. Men är det verkligen fri handel man sysslar med?

Jag tror att vi har lite olika saker att förhålla oss till här...

Fri handel är fri handel – utan begränsande regler mer än möjligen de mest grundläggande som krävs för att affärsverksamhet skall kunna bedrivas. Allt som krävs här är att politikerna håller fingrarna borta.

Frihandel är reglerad fri handel – men som fortfarande syftar till att handeln skall vara rimligt fri. Här brukar ett visst mått av politiska beslut styra verksamheten, om än ofta åt rätt håll.

Frihandelsavtal kan – å andra sidan – vara nästan vad som helst. Inklusive avtal som begränsar och inskränker fri handel. Det kan ibland ske genom tullar, handelshinder, kvoter, produktregler och anpassning till olika legala modeller. Och de innehåller ofta förbehåll där parterna slår vakt om sina respektive industriintressen.

Hur ser det då ut vad gäller avtalet mellan EU och USA? Jo, syftet är fortfarande att öka handelsutbytet de två unionerna emellan. Eller, snarare, ett av syftena. Samtidigt kan man lugnt utgå från att det nya avtalet kommer att omgärdas av ett massivt regelverk – som till stora delar kommer att vara anpassat till vissa särintressens önskemål. Det handlar alltså inte så mycket om fri handel som om ett knepigt frihandelsavtal (enligt min definition ovan).

Hur kan jag då veta detta? Avtalet är ju inte färdigförhandlat...

Nej - men förhandlingsmandatet har läckt ut. Och förhandlingarna, de bedrivs bakom stängda dörrar av icke-valda byråkrater – som sedan mer eller mindre ställer folkets valda representanter inför fullbordat faktum.

Förvånar jag någon om jag nu presenterar: ACTA-demonen?

ACTA-avtalet var ett internationellt handelsavtal som röstades ner av Europaparlamentet förra året – eftersom det innehöll långtgående skrivningar om upphovsrätt och "intellektuell egendom". Bland annat var det tänkt att ge internetoperatörerna rollen som upphovsrättspoliser. Vilket skulle ha inskränkt internets frihet på flera olika sätt.

Och när det gäller frihandelsavtalet mellan EU och USA – då slår förhandlingsmandatet fast att man åter igen skall ge sig på frågorna om upphovsrätt och "intellektuell egendom". Och precis som när det gäller ACTA, kommer förhandlingarna att ske bakom stängda dörrar – utan demokratiskt inflytande eller insyn.

Det verkar med andra ord som om man tänker försöka finta igenom ett ACTA i nya kläder.

Som sagt – frihandelsavtal är tyvärr ofta politiskt nyspråk för sådant som handlar om helt andra saker än fri handel.

Och till dem som ändå vill ha det nya transatlantiska avtalet: Dumpa avsnitten om upphovsrätt och IP! Annars blir det bara en ny ACTA-strid, i repris.

Länkar:
EDRi: Civil Society Wants No Intellectual Property Provisions In TAFTA
FFII: Issues with EU draft mandate for the EU – US trade agreement

Hallå EU..!

(Via Erik L & Obeveklig)

ACTA: Alla kan! (För eller senare)

Kul att så många vill vara med och ta åt sig äran för att Acta-avtalet stoppades i Europaparlamentet i somras. Det kan vara ett tecken på att något håller på att hända i frågorna om nätets frihet.

Även om många av nej-sägarna bestämde sig sent (först efter anti-Acata-demonstrationerna och efter att massor med människor började höra av sig till Europaparlamentet) så visar det att de ibland lyssnar på väljarna.

När det gäller mittenpartierna får vi hoppas att ledamöterna i Europaparlamentet talar lite förstånd med sina kollegor i Stockholm – som ju var för ACTA, utifrån sin plattform i regeringen. (Svenska regeringsföreträdare går för övrigt fortfarande omkring i Bryssel och muttrar irriterat över att Acta föll.)

Engström: ACTA-framgångens tusen fäder
SVT: (Pp), (m) och (mp) i morgonsoffan | SVT Rapport

Jo, det lär bli fight om CETA (ACTA2)

Det var ju ovanligt godtroget av mig att anta att EU-kommissionen skulle dra några rimliga slutsatser av att ACTA-avtalet röstades ner i Europaparlamentet. (Se bloggposten nedan.)

Det ser istället ut som om kommissionen faktiskt tänker köra CETA-avtalet ända in i kaklet. Det lider av samma problem i substans som ACTA. Det blir samma laguppställning som i ACTA-striden. Det råder samma hemlighetsmakeri som kring ACTA. Och hela den politiska fighten kan komma att gå i repris. Typ.

Så här: I går hölls ett post-ACTA-seminarium i Europaparlamentet, mest tänkt att handla om kommunikation och PR i samband med striden. Naturligtvis kom frågan om CETA upp. Detta är ett ännu inte färdigförhandlat handelsavtal mellan EU och Kanada - som bland annat innehåller samma hot mot internets frihet som det nyligen fällda ACTA-avtalet.

EU-kommissionens representant, John Clancy, gjorde då klart att man tänker köra på med CETA som om inget hade hänt. Det vill säga att kommissionen inte tycks bry sig om att den fick bakläxa i exakt samma sakfrågor när ACTA föll.

Pirate MEP Christian Engström var med på mötet och ger en del intressanta interiörer på sin blogg.

OK, CETA är ännu inte färdigförhandlat. (Och förhandlingarna sker som vanligt mellan byråkrater, bakom stängda dörrar.) EU-kommissionen kan fortfarande ta sitt förnuft till fånga. Men med den input vi har, så ser det alltså ut som att det blir skarpt läge, igen.

Men det får vi ta i höst. Nu skall vi använda semestern till att ladda batterierna. Det är en order! (Själv skall jag inleda semestern med en långhelg, i stort sett offline. Åter söndag kväll eller måndag, eller så.)

Engström | Geist | The Independent | Falkvinge

Uppdatering: EU-kommissionen verkar inte så road över uppmärksamheten...

CETA?

I veckan har nyheten om CETA – det Kanadensisk/Europeiska handelsavtalet – väckt uppmärksamhet.

CETA innehåller i stort sett samma hot mot internets frihet som det kritiserade ACTA-avtalet, som Europaparlamentet ju sköt i sank i onsdags förra veckan.

Innan vi kastar oss över CETA kan vi dock kosta på oss att ge EU-kommissionen en viss (begränsad) betänketid. Som Falkvinge mycket riktigt påpekar är CETA inte något som skrivits sedan i onsdags. Detta handelsavtal har förhandlats fram innan ACTA sänktes – och är följdriktigt (enligt kommissionens sätt att se saken) i linje med ACTA.

Vad vi nu skall hålla ögonen på är följande: Kommer EU-kommissionen att dra tillbaka eller förhandla om CETA, som en konsekvens av ACTA:s fall? Eller kommer den att låtsas som om det regnar och bara köra på?

Om EU-kommissionen sansar sig och stoppar / förhandlar om CETA, då är det bra. Annars blir det en ny fight. Och jag har mycket svårt att tro att Europaparlamentet skulle uppskatta att bli pådyvlat en karbonkopia av ACTA.

Så riktigt ännu behöver vi kanske inte dra svärd. Det kan räcka med att följa vad som sker med CETA mycket, mycket noga. Därmed inte annat sagt än att det mycket väl kan bli skarpt läge även i denna fråga. Inget förvånar en längre.

All ny input om CETA mottages tacksamt.

Uppdatering: EU-kommissionen har tydligen inte fattat något. De tänker nog ändå köra CETA ända in i kaklet. Samma fight som ACTA. Samma laguppställning. Mer info följer inom kort.

Uppdatering 2: Vi håller just på att synka och följa upp den information vi har. Mer information kommer i eftermiddag, i dag torsdag.

ACTA: Blomsterregnet fortsätter

Det kommer fortfarande massor med blommor till de ledamöter i Europaparlamentet som röstade nej till ACTA i plenum förra veckan. Här är några ledamöter ur den gröna gruppen och Piratpartiets två ledamöter med en liten del av skörden. (Bilden är fri att använda, CC0.)

Så duktiga de är... ;-)

"Actaavtalet avvisades av en majoritet i Europaparlamentet och det är tack vare ett mycket noggrant och medvetet arbete i den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet."

MEP Jens Nilsson (s) i Sundsvalls Tidning och en del andra landsortstidningar.

Sharing is caring!

Maktens outtröttliga arrogans

Nybloggat på Nyheter24:

Maktens outtröttliga arrogans

En drapa om att EU:s maktelit aldrig accepterar när folket eller Europaparlamentet säger nej.

ACTA: Blomsterregn över Europaparlamentet

Jag har just varit nere på godsmottagningen i Europaparlamentet och hämtat en stor, fin blomsterbukett till Pirate MEP Christian Engström - från en okänd avsändare, med ett tack för att han röstat nej till ACTA.

Hela godsmottagningen såg ut som en blomsteraffär när jag kom dit - och ännu fler buketter bars in medan jag var där. Rent överväldigande.

Och sedan i onsdags eftermiddag har vi också fått en hel massa mail från folk som tackar för nej-rösten.

Detta är rörande, på riktigt. Tack alla!

Uppdatering: Nu har jag varit nere och hämtat fler blommor. På vägen mötte jag ett gäng från Amelias kontor som var på väg att göra samma sak. Jag överdriver inte om jag säger att jag nu har sett hundratals buketter nere i godsmottagningen. Är det någon som har en vas?

Uppdatering 2: Se även Christian Engströms blogg. Och så finns det fler bilder (CC0) här.

Uppdatering 3: Falkvinge