2015-04-20

Schulman-effekten


Mitt sociala flöde har det senaste dygnet varit fyllt med kommentarer om att skribenten Alex Schulman är förbannad på en polis som inte lät honom parkera fel. Denna incident tycks ta upp mer utrymme i sociala media än att vi har haft ytterligare en flyktingtragedi på Medelhavet, i samma storleksordning som Estonias förlisning.

Kanske är detta mänskligt. Det är enklare att bli engagerad i något trivialt än att försöka ta tag i de stora, svåra frågorna.

Eller, för att uttrycka saken annorlunda: Vanliga människor känner sig maktlösa i dagens samhälle.

Sverige, EU och världen styrs av krafter som de flesta varken kan förstå eller påverka. Själva systemet driver därför folk till att lägga sin tid på småsaker eller på privata projekt istället. Det är inget fel på privata projekt, som sådana. Men jag får ofta ett intryck av att människor gärna skulle vilja engagera sig i större saker – men att de kapitulerar inför en känsla av att sakna syfte och makt.

På så sätt töms demokratin på liv och innehåll. Istället fattas besluten av en maktelit – som kommit att bli något slags autonom, självorganiserande organism. Och med det följer ännu större, mer svårpåverkade och slutna maktsystem. Det blir en ond cirkel.

Tilltag som Decemberöverenskommelsen förstärker denna trend. Nu spelar det inte ens någon roll vem man röstar på – när de flesta av riksdagens partier ändå har bestämt sig för att rösta för en och samma ekonomiska politik. Folkets röst i politiken har gått förlorad.

Det hela blir bara värre av bristen på insyn och av att systemen blir allt mer svårgreppbara. Ta euro-krisen som exempel. Åratal av krisåtgärder har skapat en soppa som ingen vanlig människa (eller för den delen journalist eller enskild riksdagsledamot) kan överblicka. Man spelar ett högt spel med hela det monetära systemet, utan att vanligt folk har en chans att hänga med.

Toppa sedan detta med att den självgoda tyckande klassen ständigt kommer med pekpinnar, moralkakor och förhållningsregler. De vill ändra språket. De vill ändra vår bild av historien. De vill politisera kulturen. De vill in och peta i mänskliga relationer. De har åsikter om sex, mat, droger, fritid och våra livsval. De finns överallt, hela tiden.

Så människor tröttnar och ger upp. De gör annat istället – och hoppas att allt ändå kommer att ordna sig. (Vilket man inte skall ta för givet.)

Det är här Alex Schulman kommer in i bilden. Systemet behöver människor som honom – för att avleda uppmärksamhet från sådant som är viktigt på riktigt.

11 kommentarer:

  1. Nästan kusligt välformulerat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi lever på en farlig planet, som strävar mot kaos, som i bästa fall kan undvikas, men långtifrån alltid. Dessutom uppfylld av den farligast tänkbara varelsen någonsin, människan. Att ha i åtanke, i stort såväl som i smått. Idag är dessutom dom förment "goda" dom onda. En del av mänskligt kaos.

      Radera
  2. Förstår inte problemet.

    Det har ju nyligen tillsatts en högnivågrupp bestående av Ernman, Greider, Romson, Virtanen, Gardell, Arnstad, Pascalidou och Feiler (adjungerad) vilka skall komma med förslag på lösningar på allt.

    Med ett sådant koncentrat av god vilja och de bästa av avsikter finns det nog inte något som kan gå fel.

    SvaraRadera
  3. Vi vänsterliberala ståckholmare kräver våra undantag från de regler ni andra är till för att följa!
    Konstigare än så är det ju inte.
    Varför skulle någon viga sitt liv åt att tillhöra den självutnämnda eliten om det inte gav några små fördelar?

    SvaraRadera
  4. Eller otroligt insatta kulturarbetare(med viss slagsida åt vänster) som på DN VÅGAR VÄGRA NATO?
    För vem hade väl varit intresserad av vad 62 Ica-kassörskor tycker om NATO?
    Eller 12 usk:or?
    44 postiljoner?

    SvaraRadera
  5. Lever man i en inbillad förställning om att,det ordnar sig alltid om tar det som det kommer. Tror du inte då att faran är större, d v s att när man är så berusad av sin sömn, och sen vaknar upp en dag, då blir skadan så mycket större? Men jag förstår vad du menar.

    SvaraRadera
  6. Jag För vem hade väl varit intresserad av vad 62 Ica-kassörskor tycker om NATO?
    ----------------------------------
    Inte ni när ni blir tvugna att göra samma samma sak som Miljöpartiet fast med Moderaterna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem behöver sälja ut sig som MP för att få sitta med Löfven?
      Språkröret Romson vred sig som en mask på kroken när svar skulle levereras.Sötebrödsdagarna är över och MP måste förklara sina svek.
      Jobbigt!

      Radera
    2. Ni måste sälja ut er om ni ska få något inflytande. Det är tämligen uppenbart.

      Radera
  7. Signaturen Micke går all in och försvarar sina kulturarbetare.
    Som vanligt i någon diffus koppling till några ni fast vi ju inte ställer dom mot oss.
    Gissar att Micke känner sig som en kulturarbetare i dag?

    SvaraRadera
  8. Sociala medier ska fyllas med "likes" och retweets.
    Allt annat kallas näthat.
    Alltså om det inte passar med agendan för då heter det storm;twitterstorm.Man rasar på sociala medier.Märkligt nog alltid som ett journalistiskt bevis för just det journalisten objektivt påstår.
    Är man det minsta betydelsefull utsätts man för näthat, oförmögen som man är att avstå från att läsa allt det hemska.
    Det blir en nyhet i sig, varje seriös tabloid och de goda rasar.
    MEN, och det är själva essensen, eliten avgör vad som är substantiellt och vad som bara är simpelt näthat.Så applåder för Alex Schulman,Aftonbladet och allt annat med substans...

    SvaraRadera

Kommentarer skall vara sakliga och hålla god ton. De skall föra diskussionen framåt - och får gärna vara intressanta, underhållande och intelligenta. Se det som en insändarsida: Kvalitet ökar chansen att kommentarer publiceras.