Helgens läs- och video-tips: Oduglingar, idédebatt, bröllops-gate, skatt, Mellanöstern och Argentina

Läs mina senaste texter i Bulletin:

• Liberalkonservatismen är det civiliserade samhällets skyddsvärn »

• Vi styrs av oduglingar! »

Youtube: Vad säger JIMMIE ÅKESSONS BRÖLLOP om SVERIGES FRAMTID? »

Youtube: SVT:s värdelösa rapportering om högre skatt »

Youtube: Bill Maher vs. the Woke Mob on Israel | PragerU »

Youtube: Why I’m Off the Fence About Israel’s War - Konstantin Kisin »

Youtube: Argentinas första liberala år – Katastrof eller framgång? »

De (s)kamlösa

Socialdemokraternas mest utmärkande drag är deras totala skamlöshet i strävan efter makt.

My precious!

Man kan naturligtvis tänka sig att någon är så övertygad om sin egen utopis förträfflighet att ändamålet anses helga medlen.

Men för Socialdemokraterna är själva Makten det enda som betyder något - inte ideologi, det arbetande folkets bästa eller allmänintresset.

Detta till priset av en politik som de själva måste insett var galen och som har skadat landet.

Regeringen Löfven - i vilken Magdalena Andersson var finansminister - fattade medvetet orimliga beslut för att säkra makten med Miljöpartiets stöd.

Sossarna var beredda att riskera vårt välstånd, vår stabilitet och vår säkerhet.

När sedan makten gick förlorad och verkligheten trängde sig på bytte Sossarna åsikt om allt från energi och Nato till invandring. Det som var rätt igår är fel idag och vice versa.

Denna talang att göra svart till vitt är direkt Orwellsk.

Den tyder på långt framskriden principlöshet, intellektuell ohederlighet och arrogant opportunism.

Och när man inte trodde att skamlösheten kunde bli värre - då försöker Sossarna skylla allt de ställt till med på andra.

De är helt enkelt inte beredda att ta ansvar för sin egen politik och sina egna beslut. Vilket är en ynkedom!

Att blåljuga är förvisso en strategi som kan fungera. En lögn som ständigt upprepas kan komma att uppfattas som en sanning. Men den här gången är nog lögnen allt för uppenbar.

Ingen med så mycket som en skissartad uppfattning om svensk politik kan ha missat allt Sossarna offrat på maktens altare.

Åsikter som nyss brännmärktes som hot mot freden, demokratin och anständigheten är nu plötsligt det Socialdemokratiska partiets nya normala.

Cirkulera, här finns inget att se. Så här har vi alltid tyckt!

Det är något närmast sovjetiskt över det hela.

- o -

Prenumerera på mina längre texter på Substack!

Lördagsvideos: Sossemygel och identitetspolitik

Youtube: Hur radikaliserades S? »

Youtube: Socialdemokraternas mygel om lotterierna »

Youtube: Stossel Confronts a Professor »

Youtube: Dr. Phil’s Audience Go Silent as Civil Rights Icon Debunks Systemic Racism »

Youtube: Varan-TV Ted Borg Framtiden »

Mindre stat ger starkare demokrati

Ju mer staten bestämmer, ju viktigare blir det för folk vem som styr. Och ju större blir polariseringen.

I ett land där staten bara ägnar sig åt sin kärnverksamhet och politikerna undviker ideologiska experiment behöver man inte bry sig så mycket om vem som styr.

Men när allt mer av mänsklig verksamhet styrs och kontrolleras av staten; när den enskildes privatekonomi är direkt beroende av politiska beslut; när skatterna stiger; när staten ägnar sig åt att omforma människan och uppfostra folket - då blir plötsligt politiken väldigt påträngande.

När den politiska demokratin dessutom är så utformad att vinnaren tar allt, är det inte att undra på att tonen blir råare och att det konstruktiva samtalet trängs undan.

När staten är stor och politiken klåfingrig minskar många människors förtroende för det demokratiska systemet. Speciellt bland dem som röstat på annat.

Är staten däremot liten, fokuserad på sin kärnverksamhet och ger individen ett stort mått av frihet ökar respekten för vårt demokratiska system - eftersom det inte finns så mycket att störa sig på.

Dessutom finns det skäl att tro att en liten stat är bättre på att leverera kärnverksamhet än en stor, byråkratisk och klåfingrig statsapparat. Vilket också kan bidra till förtroendet för det demokratiska systemet.

Politik hindrar samhällsutvecklingen

Jag är svårt oenig om vissa frågor med det parti jag röstat på. Och de flesta andra partier.

Det finns partier som jag absolut inte skulle kunna rösta på, men som jag ändå tycker kan ha rätt i vissa sakfrågor. (Dock inte alltid av rätt skäl.)

Ju äldre man blir ju mindre svartvit blir partipolitiken, när det kommer till sakfrågor.

Ingen har alltigenom rätt. Ingen har alltigenom fel. Det blir mer en fråga om att väga samlade bedömningar mot varandra.

Ett knep kan vara att granska i vilken grad olika partier är förankrade i verkligheten. Tumregeln är att ju mer utopiskt ett parti är, ju mer orealistisk eller rent av farlig är dess vision och politik.

Ännu värre är det med partier som anser sig själva vara moraliskt överlägsna. För dem helgar ändamålet medlen. Historien är fylld med varnande exempel.

Det räcker inte med att vilja väl. Det räcker inte med att tycka saker som låter bra. Det räcker inte med att haka på sådant som är politiskt trendigt. Man måste tänka och vara i kontakt med verkligheten också.

För mig känns det viktigt att politik bygger på ständigt lärande. På kunskap, erfarenhet och fakta. Att samhällsförändringar växer underifrån istället för att påtvingas uppifrån.

Samt att det finns något slags hållbar logik i vad politikerna säger.

Ett problem med politik är att politiker är så låsta vid sina förutfattade meningar, utopiska visioner och maktambitioner att det blockerar deras varseblivningsförmåga.

Deras prestige hindrar dem från att ta till sig relevanta fakta och logiska resonemang.

Istället drabbas de av confirmation bias, som leder till att de bara tar till sig information som kan tänkas stödja deras politik och världsbild - samtidigt som de blockerar sådant de inte vill höra.

Konsekvensanalyser hoppas över eller ignoreras.

Vårt samhälle utvecklas ständigt. Förutsättningar ändras. Nya fakta tillkommer. Erfarenheter ackumuleras. Tekniken utvecklas. Vårt sätt att göra saker förbättras och förfinas.

Politik i allmänhet - och utopiska idéer i synnerhet - stör denna process. Vilket leder till att saker och ting blir sämre än de annars skulle behöva vara.

Vad vänstern kan lära av Anonyma Alkoholister

Anonyma Alkoholister har en bön för sinnesro:

»Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra - mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.«

Även om man plockar ut Gud ur ekvationen är detta en klok, stoisk strategi. Den kan appliceras i många sammanhang. Till exempel i politiken.

De rödgröna är upprörda över valresultatet och att riksdagens näst största parti enligt praxis fått ordförandeskapet i en del utskott. Stundtals är tonen mycket upphetsad.

Men kan de ändra på valresultatet? Kan de hindra att SD får ordförandeklubban i några utskott? Med största sannolikhet inte.

Upprördhet ändrar inget. Däremot gör negativa känsloreaktioner människor sämre på att fatta rationella beslut.

För övrigt är en utskottsordförande tämligen maktlös. De propositioner som läggs kommer från regeringen. Och i utskotten råder samma maktbalans som i riksdagen. Det enda är möjligen att ordföranden har utslagsröst vid lika röstetal.

Kanske vore det bättre att lägga energin på konstruktivt riksdagsarbete - baserat på fakta, logik och sakliga argument. If any.

Jönssons lördagsvideo om den politiserade förvaltningen

Youtube: Rensa staten - Den politiserade förvaltningen »

Youtube: Magnus Utvik - Har Vänsterpartiet gjort upp med kommunismen? »

Den farliga strävan efter total makt

En av mina teser är att ju mer politiserat ett samhälle blir, ju större blir polariseringen. Insatserna höjs, helt enkelt.

Samtidigt finns en viktig skiljelinje. Vissa vill att staten skall bestämma ännu mer - andra att staten skall bestämma mindre.

Det är fascinerande med alla dessa politiska aktivister som anser sig veta bättre hur människor skall leva sina liv än nämnda människor själva.

De som strävar efter total makt. De som kräver att alla andra skall underkasta sig. De som ägnar sig åt mobbning och härskartekniker i debatten.

En säker varningsklocka är när någon anser sig vara bättre eller mer moraliskt högtstående än andra. Det är då ändamålet kommer att helga medlen, även om dessa medel är förfärande.

Mycket av världens elände är resultatet av missriktad välvilja, storhetsvansinne och bristande förståelse för verkliga förhållanden och samband.

Ett problem med utopiska idéer är att de i princip aldrig lämnar något utrymme för opposition. Historien är fylld med avskräckande exempel.

Utopier kräver alltid ett stort mått av tvång, förtryck och våld för att nå sina mål om att omforma samhället och den enskilda människan. Alla skall med.

Därför skräms jag av aggressiva aktivister som vill påtvinga alla andra sina idéer. De är förtryckets förtrupper.

Politiken måste få mindre makt och individen mer frihet att bestämma över sitt eget liv. Makten bör i möjligaste mån decentraliseras. Civilsamhället måste få utrymme att spontant bygga fungerande, stabila strukturer baserade på erfarenhet och mångfald.

Detta är utopiernas motsats: Att låta människor bygga vårt samhälle underifrån, i frivilligt samarbete - istället för att styra det med diktat uppifrån.

Dumheter måste alltid bekämpas

De rödgröna partiernas lösningar vad gäller allt från socialismens införande till klimatomställning har visat sig ha förödande konsekvenser. Som det brukar bli med utopier.

Det räcker inte med att tycka saker som låter fina och känns bra. Man måste vara i kontakt med verkligheten också.

Att till exempel avveckla kärnkraften i världens mest stabila och miljövänliga (för att inte nämna CO2-fria) energisystem, till förmån för el som bara produceras när det blåser är uppenbart en väldigt dålig plan.

Kärnkraften är bara ett exempel. Rödgröna partier vill alltid experimentera med vårt samhälle, ändra på folk, styra och ställa.

De tycks sakna förmåga till konsekvensanalys. Och de verkar inte förstå att samhället är ett dynamiskt system.

Petar man här, då förändras något annat där. Allt hänger samman och strävar mot något slags balans. Vad politiken gör är att störa denna process.

För att nå sina utopier måste de rödgröna ha total kontroll på och över allt i samhället. Hur skall de annars kunna förverkliga sina respektive utopier?

Man kan inte förvänta sig att de själva ser bristerna i sina resonemang. De rödgröna måste ständigt ifrågasättas, deras förslag granskas i detalj och deras argument bemötas. Det kan ske på olika sätt. 

Sitt ner med någon vänstermänniska och be henne till exempel förklara hur visionen om lika utfall (ekonomisk jämlikhet) är tänkt att uppnås. Hur? Rent praktiskt.

Fördjupa gärna med frågor om hur den stora omfördelningen skall kunna genomföras utan ett stort mått av kontroll, tvång och våld...

Eller fråga exakt vad i vår vardag, våra liv och våra samhällen som de rödgröna vill ändra i klimatets namn.

Fråga varifrån elen skall komma 24/7. Speciellt som vi står inför en fördubblad elanvändning de närmaste 15 åren. Fråga tills du får ett begripligt, realistiskt svar - if any.

Sådana sessioner slutar inte sällan med att den som svarar inser att hon har besvärande luckor i sitt resonemang. Själv behöver du inte vara det minsta konfrontativ. Ställ bara de enkla men viktiga frågorna - och fördjupa.

»Att ställa en fråga är som att knacka på en dörr, för att se om det är någon hemma« som fransmännen säger.

Det finns andra sätt att argumentera med folk som har konstiga politiska idéer. Ibland fungerar det att resolut debattera sönder dem och att skjuta ner deras antaganden i sak. Ibland fungerar känsloargument. Det varierar med situation och person.

Man kan ta diskussionen i vardagen. Vilket är viktigt. Drygt hälften av svenskarna instämmer enligt forskarna i följande påstående "I dagens politiska klimat kan jag inte öppet uttrycka mina åsikter eftersom andra kan tycka de är stötande."

Men då vinner ju de intoleranta galningarna. Det är i sammanhanget värt att notera att det är fler till höger än till vänster som undviker att säga sin mening.

Min poäng är att vi som är för ett fritt, öppet, demokratiskt samhälle i ständig utveckling måste bli bättre på att säga nej - när klåfingriga politiker vill leka dockskåp.

Idiotiska, farliga och kontraproduktiva idéer måste alltid bekämpas. Annars får de fäste, blir till praktisk politik - och orsakar skada i vårt samhälle.

Allt för länge har de vettiga människorna hållit tyst när missriktad välvilja lett politiken in på farliga vägar.

Allt för ofta rycker vi på axlarna när människor som möjligen vill oss illa gömmer sitt budskap bakom sådant som låter bra och passar deras syften.

Allt för många gånger har vi lämnat walk over, inför en gåpåig motståndare. Och då går det som det går.

Ta diskussionen. Var nyfiken. Ifrågasätt. Utan att brusa upp. På ett sätt som inte kan avfärdas som varken hat eller hot.

Varje handling - eller frånvaro av handling - formar vår framtid.

Stöd denna blogg »

Jönssons lördagsvideo: Demagogi och demokrati

Youtube: Maktens språk - Demagogi och demokrati »

Youtube: Ska vem som helst få bli svensk medborgare? - Richard Jomshof & Bilan Osman »

Youtube: Andrew Doyle: "Vote Left or Right, You Still Get Woke Politics" »

Youtube: The Greens' New Target »

Youtube: Habecks Blackout-Horror: Polizei bereitet sich auf Plünderungen vor! »

Youtube: How to Build Self-Discipline: The Stoic Way »

Jag avskyr valrörelser

Valrörelser lyfter fram det sämsta hos de politiska partierna. Men, som någon påpekade, är det kanske lika bra att vi får se deras rätta ansikte emellanåt.

Ju mer politiken bestämmer över våra liv och i vårt samhälle - ju viktigare blir det vem som styr. Ju högre blir insatserna. Ju större blir polariseringen.

I en sådan miljö frodas Platons demagoger. De som kan förleda folket genom att lova förmåner. Som om resurserna för dessa uppstår ur tomma intet.

Allt måste betalas av någon. Vilket kanske fungerar fram till en viss punkt. Men som Bastiat påpekade är staten den stora illusion i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad.

Ju mer politikerna lovar, ju större blir bördan på dem som skall producera vårt välstånd, det vill säga entreprenörer och företag.

Problemet med fördelningspolitik är att förr eller senare får man slut på andra människors pengar. Och att man måste ta till allt mer drakoniska åtgärder för att tvinga den produktiva delen av befolkningen att betala mer i skatt.

Lika utfall kräver förr eller senare ett stort mått av kontroll och tvång. Det slår aldrig fel. Historien är fylld av varnande exempel. Men inte för att det låter stoppa den ständigt expanderande politiska makten...

Många partier drivs av något slags utopisk vision. Vissa mer än andra. De har en uppfattning om hur samhället skall vara när det når sitt slutmål. Som om ett bestämt slutmål vore önskvärt.

Vårt samhälle är en ständigt pågående dynamisk, evolutionär process utan bestämt slutmål. Det är hela poängen. Allt kan alltid bli bättre.

Genom frivilligt samarbete, vår kollektiva önskan om framåtskridande och spontan ordning utvecklas sådant som är stabilt, fungerande och bra. Medan sådant som inte fungerar hamnar på historiens skräphög.

Detta sker bäst utan politisk styrning. I ett levande civilsamhälle med fria människor och en fri marknad. Utveckling bygger, som Hayek påpekar, på att det finns utrymme för tillfälligheter att inträffa.

Vilket är så långt från politisk klåfingrighet, centralstyrning och politisering man kan komma.

Det ligger något djupt arrogant i att tro att man som politiker äger all den kunskap och den oväldiga resning som krävs för att kunna bestämma hur allt skall vara och hur alla skall leva sina liv. Att man vet bättre än alla andra.

Dogmer och utopier blockerar sina anhängares förmåga att ta till sig ny och bättre information samt att handla i enlighet med denna. Att politisk styrning ofta går fel är en förutsägbar konsekvens av detta.

På söndag skall vi välja vilka som - med smal majoritet - skall bestämma över alla andra. Vilka som skall styra och ställa över stort och smått.

Vi skall välja vilka som skall fatta tvingande beslut som medborgare, konsumenter, marknaden och civilsamhället vore bättre skaffade att fatta själva - utifrån sina skiftande behov, önskemål och preferenser.

Jag har röstat på det riksdagsparti som jag bedömer vill styra och ställa minst över folk. Vilket i dagens politik mest är en gradskillnad.

I politiken har du ett val vart fjärde år, på marknaden tusentals varje dag.

Jönssons lördagsvideo: Hat & makt - Demagogi och dubbelmoral

Här kommer Henrik Jönssons lördagsvideo, ett par dagar försenad eftersom jag ägnade delar av helgen åt att träffa honom IRL...

Youtube: Hat & makt - Demagogi och dubbelmoral »

Lördagsvideos: Jönsson om våld och makt m.m.

Youtube: Våld och makt - Om socioekonomi och socialdemokrati »

Youtube: Valets viktigaste fråga - Magdalena Andersson har inga svar »

Youtube: Chile’s Proposed Left-Wing Constitution Could Spell Chaos »

Youtube: Jordan Peterson: The fatal flaw in leftist American politics »

Youtube: Ingen forskning visar att cannabis är dödligt - Cannabisforskaren Amir Englund »

Youtube: The Neuroscience of Creativity, Perception, and Confirmation Bias | Beau Lotto »

Lördagsvideo: Jönsson om »extremväder« m.m.

Youtube: Extremväder eller extrema tolkningar? »

Youtube: Why Ordinary People Have Less and Less Power with Joel Kotkin »

Youtube: Glenn Greenwald on Tucker Carlson, Chelsea Manning, Russia, and Big Tech »

Våra problem är konsekvenser av medvetet fattade beslut

I Nederländerna har man ett bondeuppror, vars rötter kan spåras till en ogenomtänkt klimatomställning. Sri Lanka har i stort sett kollapsat som nation, vilket bland annat utlösts av en verklighetsfrånvänd uppifrån styrd omställning av jordbruket.

Det som förvånar mig är att folk är förvånade. Detta är konsekvensen av medvetet fattade beslut.

Spåren finns överallt. I FN:s Agenda 2030. I World Economic Forums egna dokument. I nationella politiska planer och lagstiftning. Allt finns i öppna källor.

Man har fattat beslut som låter bra - men som är ogenomtänkta, som saknar konsekvensanalys och som är verklighetsfrånvända.

Vilket möjligen är ett tecken på att den härskande politiska klassen lever i en bubbla.

I Sverige kan vi se något liknande. Vi förväntas enligt EU-kommissionens beräkningar få EU:s lägsta tillväxt. Vilket också är konsekvensen av medvetet fattade beslut. Fattade av de partier folk har röstat på.

En företagsfientlig politik, en onödig energikris och absurda miljökrav gör oss alla fattigare. Det borde inte komma som en överraskning för någon.

Ett betydande problem med allt politiskt korrekt men verklighetsfrånvänt lullull är att det utgår från ett fåtal centrala noder. Alla i hela världen skall göra likadant.

Vilket innebär dramatiska och förödande konsekvenser för alla, när man fattar felaktiga beslut.

Samtidigt dödar denna centrala styrning naturligt framåtskridande, kreativitet och entreprenörskap.

Politiken av idag förnekar en evolutionär utveckling av samhället - byggd på spontan ordning, erfarenhet, frivilligt samarbete, sammanträffanden, rationellt egenintresse, en fri marknad och ett livskraftigt civilsamhälle - till förmån för sina fixa idéer.

Som F.A. Hayek uttryckte saken: Hur förödmjukande det än kan vara för den mänskliga stoltheten, måste vi erkänna att civilisationens framsteg och även dess bevarande är beroende av att det ges maximala möjligheter för tillfälligheter att inträffa.

Försöker media mörka vad som sker?

I mitt Twitterflöde ser jag rapporter om att bönder i Nederländerna protesterar.

Protesterna tycks rikta sig mot nya lagar som kommer att tvinga många jordbrukare att lägga ner sin verksamhet - för klimatomställningens skull.

Jag ser konvojer av traktorer som blockerar vägar och bönder som sprutar gödsel framför förvaltningsbyggnader.

Jag ser bilder som påstås visa tomma grönsakshyllor i holländska butiker.

Och jag ser videoklipp som förefaller visa polis som skjuter skarpt för att hindra en 16-åring med traktor från att protestera.

Jag vet inte så mycket om vad som verkligen sker i Holland. Men det förefaller rätt dramatiskt.

Så till min poäng: Jag ser inte ett ord om detta i traditionell svensk media.

Från det lilla jag sett i mitt flöde på nätet verkar det som sker helt klart nyhetsmässigt. Och rimligt trovärdigt.

Så jag kan inte låta bli att spekulera: Är skälet till att dessa händelser befinner sig i medieskugga att traditionell media drar sig för att rapportera orimliga konsekvenser av en ogenomtänkt klimatomställning?

Men det är som sagt bara en spekulation.

Vad som talar emot en organiserad mörkläggning är att en sådan kräver folk och planering - vilket i så fall borde ha läckt ut.

Eller är mediekåren så hårt hållen att alla svenska journalister samtidigt håller tyst om sådant som strider mot den påbjudna klimatdoktrinen? Alla journalister? Det känns inte heller speciellt plausibelt.

Inte desto mindre är det stort buller, hallå och dramatik i Holland - utan att ett ord nämns om saken i svensk media.

Det räcker inte med att vilja väl. Man måste tänka också.

Samhällsdebatten är polariserad och gapig. Vilket bland annat är en reaktion mot att vänstern drivit sin sak för hårt.

Det har helt enkelt gått för långt när vänsterns ideologiska experiment hotar vår energiförsörjning, vår välfärd och vår fredliga samexistens. När människor upplever att kaoset breder ut sig.

Så tonläget skruvas upp. Dock vill jag varna för att ta samhällsdebatten till en allt för känslomässig nivå.

Det vore att falla i vänsterns fälla. Den vänster som reflexmässigt och okritiskt faller för allt som vid första påseende låter fint eller bra - även om det omsatt i praktiken får ödesdigra konsekvenser för vårt samhälle och dess medborgare.

Att främst agera utifrån känslor blockerar det sunda förnuftet. Dessutom tar ilska och rädsla tid och kraft från sådant som verkligen gör saker och ting bättre, från rationellt handlande.

Det räcker inte med att vilja väl. Man måste tänka också.

Greta kräver bokstavligen talat att vi skall drabbas av panik över klimatet. Politikerna svalde betet. Och nu står vi här med en växande energikris.

Ironiskt nog kan klimatomställningen i slutändan leda till ökade CO2-utsläpp. Eller fattigdom och social oro. Eller båda delar.

Detta är konsekvensen av medvetet fattade beslut. Fattade av människor som antingen inte begriper vad de sysslar med eller som vill oss illa.

Jag har sagt det förr: Om CO2 är ett det problem man påstår - då är det en fråga för ingenjörer, forskare och ekonomer. Inte skolkande skolungdomar, aktivister som sitter fastklistrade på vägarna och politiker med utopiska visioner.

Vi har just provat panik. Det går inte särskilt bra. Kan vi nu pröva att vara rationella istället?

Riksrevisionen: Landet styrs av inkompetenta lallare

Riksrevisionen meddelar att endast fem av de 25 mest kostsamma samhällsreformerna år 2000-2017 uppfyller grundläggande kvalitetskrav. Fyra av fem gör det inte.

I de flesta fall är det otydligt vilka samhällsproblem man avser åtgärda, vilka konsekvenser man räknar med samt vad kostnaderna förväntas bli.

Det finns inte heller någon rutin för uppföljning. Så långt Riksrevisionen.

Man kan även notera att de flesta politiker saknar den kompetens som krävs för att hantera komplexa system. Ofta finns varken relevant utbildning eller erfarenhet från arbetsliv eller näringsliv.

Många är politiska broilers som nått sin position utan någon nämnvärd kontakt med verkligheten. Andra har en bakgrund i den skyddade verkstaden hos särintressen, som fack och intresseorganisationer.

Många av dem sätter en eller annan utopisk vision framför verklighetskontakt och allmänintresse. De tycks mena att deras egna ideologiska experiment är viktigare än fungerande samhällelig kärnverksamhet.

Fixerade ideologiska idéer tränger då undan den inre frihet som är viktig för varseblivningen. Rationella grunder överskuggas då av dogmer och emotionella låsningar. På så sätt blockeras förmågan till rimliga beslut och konsekvensanalys.

Detta blir särskilt allvarligt eftersom politik bygger på tvång - vars syfte är att allt skall vara eller fungera på ett visst sätt, lika överallt. Alla skall med.

Vilket står i kontrast mot den spontana, decentraliserade ordning och det frivilliga samarbete som råder i civilsamhället och på marknaden. Där prövar man sig fram till vad som fungerar bäst och där ges individen frihet att välja mellan olika alternativ, utifrån egna preferenser.

För att möta framtiden krävs ett öppet sinne och ständigt lärande. Vilket är raka motsatsen till utopiska visioner som sätter dogmer före verkligheten.

Jönssons lördagsvideo: Vänster-vilden - Om makt och manipulation

Youtube »

Trosvisshetens svarta hål

Jag har allvarliga invändningar mot samtliga riksdagspartiers politik. Fast på olika områden. Såpass allvarliga att jag inte kan rösta på något av dem. I vart fall inte med gott samvete...

Jag noterar också att personer och organisationer vars åsikter jag inte delar ibland ändå kan ha en poäng. Eller relevant information att tillföra. Om inte annat är det värdefullt att försöka förstå varför folk tror och tycker som de gör.

Att lyssna och ställa frågor kan ibland ändra motpartens åsikt. Faktiskt.

Fransmännen har ett talesätt: Att ställa en fråga är som att knacka på en dörr, för att se om det är någon hemma.

Samtidigt har jag svårt med politiska krafter som påstår sig representera en viss grupp.

Som om kön, hudfärg, religion, sexuella preferenser eller klass skulle vara något slags ursäkt för att åsidosätta fakta, logik och verkliga förhållanden?

Det viktiga är inte vem du är, utan hur du handlar och att du tar ansvar för dina handlingar. Att du respekterar andra människors frihet, värdighet, säkerhet och egendom. Att leva och låta leva.

Det ligger en stor fara i att handla utifrån hur man tycker att världen borde vara, istället för hur den faktiskt är. Det leder till att man försöker ändra på andra människor och att det fattas suboptimala beslut.

Och inte sällan till förtryck, brist, lidande och död. För det är ju så det går när man styr utvecklingen utifrån färdigformulerade teser - istället för att låta samhällets spontana utveckling finna ut vad som fungerar bäst.

Samhället är en närmast evolutionär process - utan bestämt slutmål.

En bonus med att låta samhället utvecklas organiskt istället för med ideologiska påbud är att det då blir mindre viktigt vad andra människor tycker.

Medan å andra sidan omfattande politisk makt leder till konfrontation och polarisering. När andra bestämmer allt mer över dig blir det viktigare vem som styr.

Man bör inte fatta politiska beslut bara för att man tycker att något skall vara på ett visst sätt. Man måste även förhålla sig till verkligheten som den faktiskt är.

Gör man inte det riskerar man att göra mer skada än nytta. (Klimatomställningen kan som den är utformad vara ett tecken på dålig verklighetskontakt och bristande konsekvensanalys.)

Det är tragiskt hur mycket tid, kraft och energi som läggs på att fördöma andras åsikter. På att försöka ändra på andra människor. På att leka dockskåp med samhället.

Demokratins dilemma är att den även ger utrymme för katastrofala beslut. Den kan paradoxalt nog avskaffa sig själv. (Vi ser redan hur vissa fri- och rättigheter inskränks eller kompromissas bort i kampen mot olika förmenta faror.)

Risken för att allt skall gå över styr är särskilt stor om de politiska makthavarna saknar kompetens för att sköta allt de genom åren lagt under sin kontroll.

Ju mindre makt politiken har, desto stabilare och mer harmoniskt blir samhället.