2015-07-29

Vänstern är ett egoistiskt, reaktionärt särintresse


Är vänstermänniskor mer ego-centrerade än andra?

Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att vänsterfolk är snabba med att låta meddela att de blivit kränkta, av en eller annan anledning. Däremot verkar de inte lika intresserade av att visa respekt för andra människor.

I den kulturella sektorn har vänsterartister som regel inga problem med att de själva är framgångsrika och drar in pengar – samtidigt som de gärna kritiserar kommersialism, kapitalism och masskultur i andra sammanhang.

Vänstern är inte heller sen att stämpla människor som vill behålla mer av sina egna, ärligt intjänade pengar som egoister. Samtidigt tvekar den själv inte en sekund vad gäller att göra anspråk på att få del av andras tillgångar.

Vänstern bygger strukturer för att värna intressen för de människor som har ett jobb, även om det innebär att det blir svårare för andra att etablera sig på arbetsmarknaden. På samma sätt värnar den intressen för de människor som har en bostad, även om det innebär att andra stängs ute från bostadsmarknaden.

Vänstern står bakom en monolitisk välfärdsstat som i princip inte lämnar något utrymme för alternativa lösningar, eget ansvar eller spontant framväxande system i civilsamhällets regi. Detta drabbar främst vanligt folk. I vänsterns välfärdsstat är det bara den med tjock plånbok som kan känna sig verkligt trygg och fri. Mer så där, än i ett pluralistiskt system. Allt detta för att vänstern sätter sina egna etablerade intressen och förmåner främst.

Avundsjuka är en central drivkraft för vänstern. Den ser hellre att alla har det lika dåligt än att några tillåts lyckas och bli framgångsrika. Den är blind för att fri företagsamhet och entreprenörskap skapar jobb för andra, tillväxt för vårt samhälle och utveckling. Den tycks tro att livet är ett nollsummespel.

Dessutom lyckas vänstern med allt detta mot en undertext som gör gällande att den skulle vara "snällare" och "mjukare" än andra politiska krafter. Vilket är ett imponerande illusionsnummer – med tanke på att vänstern vill bestämma över andra och minska människors möjlighet att kunna göra fria, frivilliga val efter eget huvud.

I själva verket är vänstern bara ett reaktionärt särintresse.

2 kommentarer:

  1. Mja, inte riktigt. Det vi ser nu som den organiserade, parlamentariska, mediala och popkulturella vänstern är snarare en rest, eller bättre, det övermogna etablissemanget, som inte vill förändras för att passa bättre i tiden, utan vill dröja sig kvar vid perspektiv, metoder och teori som passerade bäst före-datum vid slutet av åttiotalet.

    Om vi tar det från början: Vänstern var en gång framstegsinriktad, progressiv; vi skulle bort från semi-feodal samhällsordning till en välfärdsstat. Bort med svultna statare, dragiga skjul och allsmäktiga brukspatroner. Fram med folkrörelseägda företag, modernt samhällsbyggande, allmän vård, skola, omsorg och lyfta kvinnor ur närmast medeltida mörker till rösträtt, utbildning och så vidare. Alliansen mellan arbetarrörelse/folkrörelse kunde köpslå med storkapitalet för bättre villkor.

    Detta fungerade bra. Nej. Det fungerade mycket bra. Sen kom åttiotalet. Systemet börjar hosta. Ökade kostander. Mer konkurrens. Koppar- och järnbörskris. Sedan kommer nittotalet. Hela systemet krisar. Globalisering. Oljekris. Sovjet faller samman.
    Det system som de byggt upp börjar bågna för det omgivande trycket. Ledningen, som gått hela vägen genom 68:an till redaktioner, mediahus och toppolitik vägrar av någon anledning lägga om kursen. Vid millennieskiftet, trots flera statliga avyttringar, är likviditetskrisen i den socialdemokratiskt styrda jättemaskinen Sverige akut. Industrier flyttar ut, folkrörelserna blöder, pengarna rinner ur rörelseägda verksamheter och företag.

    Här någonstans bestämmer sig en kritisk massa inom vänstern att fortfarande vägra lägga om kursen. Detta visar sig i dagens vänster. Den har blivit konservativ. De vill bevara det Sverige som de stog på barrikaderna för och såg växa fram. Men någonstans sprang tiden ifrån dem. Förmodligen i samma veva som den sista nationella skärvan av folkrörelsesverige, Statsföretag AB började falla samman. Alltifrån paraboler till fritt vårdval var ett hot mot status quo och skall motarbetas. Det är det vi ser nu. De var inte så här hela tiden. Jag tror alla blivit bittra, motsträviga och ludditiska om man fick se sin ungdomskärlek, i deras fall ett socialistiskt folkrörelsesamhälle, dö sotdöden i sina armar, hostandes blod i spasmer.
    -Det ursäktar inte deras beteende, dock. Inget, inte ens folkrörelserna, kan stå emot tidens tand.

    SvaraRadera
  2. https://www.youtube.com/watch?v=HLlTW2Ie-_Y

    Avundsjuka och oförmågan att själv ta initiativ för att hjälpa andra kan ha fysiologiska/genetiska förklaringar.

    SvaraRadera

Kommentarer skall vara sakliga och hålla god ton. De skall föra diskussionen framåt - och får gärna vara intressanta, underhållande och intelligenta. Se det som en insändarsida: Kvalitet ökar chansen att kommentarer publiceras.