I natt var det i Egypten det smällde. Ett 80-tal nya oskyldiga, civila offer. Oerhört upprörande.
Vad vi ser är fega terrorister som hellre spränger folk i luften än tar en hederlig debatt eller verkar inom det demokratiska systemet.
De tror för övrigt inte på fri debatt och demokrati. Ett av deras mål är just att skada den västerländska demokratin - så att den inte får fotfäste i deras makt- och intressesfär.
Därmed inte alls sagt att argument och upplysning inte skulle fungera. En fri debatt är helt nödvändig, för att hindra att unga människor ansluter sig till en våldsam och fundamentalistisk lära. Det gäller även här hos oss.
Värt att notera är att Egypten haft undantagstillstånd i 24 år. Däremot har man haft mindre av fri och öppen debatt riktad mot de religiösa fundamentalisterna. Detta kan ge en antydan om att inskränkningar av medborgerliga fri- och rättigheter inte alls räcker för att hålla terroristerna på mattan. I själva verket är sådana inskränkningar ett sätt för terroristerna att lura oss att "hänga oss själva med vårt eget rep".
Man måste ta debatten, presentera fakta och bedriva upplysning - för att driva tillbaka de idéer som ligger bakom våldet.
Men tar vi debatten? Vad har - över huvud taget - skett på det området i Sverige? Har någon, på allvar, tagit en diskussion kring de idéer som ligger bakom religiös fundamentalism? OK - kanske i en och annan ledarartikel. Och någon enstaka kulturartikel. På sin höjd. Men i övrigt noll, nada!
Istället ser vi högljudda apologeter - som bara trissar upp stämningen. Åsa Lindeborg skriver om bombdåd på tunnelbanan i Bagarmossen. Ali Esbati skriver om en utveckling som snart kommer till en stad nära dig. Skriverier som bara riskerar att inspirera virrpannor här i Sverige.
Men det är klart, Lindeborg och Esbati är kommunister. Konfrontation och oro är kommunismens själva livsluft.
Samtidigt är de goda människorna, i pricip, tysta.
Visst, vi kommenterar upprört det som sker på våra bloggar. Ahlmark skriver sina tidningskrönikor. Men på det hela taget händer det inte så mycket. Och det som sker är ofta rena reaktioner på terrordåd och andra händelser.
Om allt inte skall gå över styr, då måste vi istället ligga ett steg före. Nu gäller det att, på bred front, ta debatten mot de idéer som ligger bakom terrorismen - och att se till att vinna den debatten!
Annars ligger vårt relativt fria, öppna och demokratiska samhälle löst till.
Lycka till. Jag ser ingen lösning annan än övervakningskameror vars bildströmmar är allmänt tillgängliga, à la _The Transparent Society_ av Brin. And that ain't happenin', för även om "national security" är konstitutionens rootlösen så kommer "integritet" i alla fall inte långt efter när det gäller att få Fåren att springa åt rätt (fel!) håll.
SvaraRaderaMåndagen den 27 mars fick jag ett mejl från en reporter på Icakuriren som höll på med en artikel om våld och hot mot politiker. Han undrade om jag hade lust att berätta om mina erfarenheter. Eftersom Icakuriren är Sveriges största veckotidning så svarade jag givetvis ja på frågan.
SvaraRaderaNär vi senare under dagen fick telefonkontakt för en intervju, visade det sig att reportern redan hade grundat ordentligt. Han hade innan vårt samtal tagit del av den tillgängliga dokumentation som fanns i ärendet och även hunnit med att intervjua en annan redaktör som varit väl insatt i det mesta om mitt fall.
Eftersom jag och min familj har skyddad identitet och hemlig adress efter mordförsöket så är det alltid ett vågspel att gå ut i media. Det är alltid en risk att nya skriverier väcker ny revanschlusta från en liten sketen förbrytare som inte lyckades förra gången. Men vem fan orkar bry sig längre. Här är Icakurirens artikel vecka 16, oavsett hotbilden!