Det är lite förvirrande. Först kommer ett förslag om att alla EU-stater skall lagra uppgifter om data- och telefontrafik. Sedan säger EU-parlamentet nej till förslaget. Och nu... kommer förslaget att bli verklighet trots allt.
Hur fungerar det här egentligen? Borde inte ett nej i EU-parlamentet ha sänkt förslaget? Eller kringgår man parlamentets beslut genom att komma överens om att genomföra det på nationell nivå - i alla länder - istället för genom ett centralt direktiv på EU-nivå?
EU Observer skriver "EU ministers hammered out a faster timetable for anti-terrorist measures including data storage of phone calls, emails and text messages at a meeting in Brussels on Wednesday..."
Man undrar - spelar det alls någon roll vad EU-parlamentet beslutar?
Det ligger i farans riktning att terroristerna nu har lyckats skrämma EU till att öka övervakningen och att inskränka de medborgerliga fri- och rättigheterna? Och har the bad guys i så fall inte vunnit en delseger?
Dessutom förefaller det lite långsökt att tro att terrorisiter kommer att använda sig av telefon och e-post - nu när EU talar om att man kommer att spara uppgifter om all trafik. Dels finns det många andra sätt att kommunicera. Dels går det att anonymisera sin tele- och internettrafik.
Man får lite känslan av att EU gör något, som till en början ser kraftfullt ut - bara för att man kan. Om detta sedan är bra, effektivt eller önskvärt, det är dock osäkert.
P.S. Läs denna artikel om "de nya terroristerna" i dagens DN. Lite skrämmande. Men det är samtidigt en del i en media-hype som kommer att bli allt starkare nu i sommar. Fast om det skulle vara som det står i artikeln - ja, då är behovet av frihetlig opinionsbildning i vårt land större än vi kanske anade.
Menar du den omröstning som genomfördes i EU-parlamentet 7 juni så hade den inte någon formell betydelse enligt Per Ström (se anteckning från 9 juni). Det som förkastades var ett utkast och förslaget fanns egentligen inte på parlamentets bord. Och nu, som du säger, tar man beslutet på nationell nivå i stället.
SvaraRaderaJag undrar om någon skulle förklara för dessa människor att det finns någonting som kallas kryptering. Men det kanske är lika bra för annars vill de väl förbjuda detta också.
SvaraRaderaÅ andra sidan - krypterade mail orsakar omedelbar varningsflagg hos Storebror.
SvaraRaderaDetta kommer ju att bli helt verkanslöst om stark kryptering samtidigt är lagligt. Och även om det skulle vara olagligt tror jag inte att terroristerna skulle ha några problem med att få tag i sådan programvara. Om man nu förutsätter att terristerna inte kan få tag i stark kryptering finns det inget som hindrar dem från att använda kodord eller engångskrypton. "glad morgon råtta måne" är helt omöjligt att avkryptera om man inte har tillgån till kodboken. Nästan ännu värre med engångskrypton då dessa inte ens går att avkryptera i teorin.
SvaraRaderaOm någon känner intresse av att veta med om kryptering finns det en utmärkt bok: Kodboken av Simon Singh.
Men här kan alla dra sitt strå till stacken. Kryptera regelbunden all trafik. Välj SFTP instället for FTP, SSH istället för telnet, kryptera rösttrafik, webtrafik eller skicka bara krypterat brus.
SvaraRaderaVäl spridda verktyg är svårare att förbjuda och det är något svårare för staten att trakasera folk ohindrat om alla gör samma sak.
För övrigt är hela idén om att förbjuda krypton helt absurd. Vad ska de komma på härnäst? Förbud mot slang? oklara syftningar? dåligt språk?
Klarar staten av att dekryptera all smörja inom rimlig tid? Det finns väl 1024-bitars kryptering nu för tiden?
SvaraRaderaJag kan tänka mig att man måste ha en oerhörd datorkraft för att klara av något sådant här.
Och det här med att förbjuda kryptering. Ahahahaha! Det går liksom inte att förbjuda program som krypterar, för då kommer det att poppa upp otaliga sätt att få tillgång till dessa program... Vi som är lite hemma på internet kommer ju inte ha några problem att fixa sådana program. Detta förutsatt att man inte censurerar all jäkla internettrafik á la Nordkorea.
Det handlar troligen främst om att se vem som skickar till vem och när, vilket är svårt att dölja med hjälp av kryptering.
SvaraRaderaApropå parlamentets makt:
(Med reservation för att jag kan ha fel.)
Om kommissionen och rådet verkligen vill ha igenom ett direktiv så kan parlamentet bara stoppa det om en majoritet av parlamentet röstar ner förslaget. Alltså inte en majoritet av de som röstar. De som avstår eller inte är närvarande räknas alltså i praktiken som mot att stoppa förslaget.
Kommissionen har även veto mot allt som parlamentet kan tänkas vilja få igenom.
Se den utdragna behandlingen av mjukvarupatentdirektivet som slutligen föll häromveckan.
/abo
PS. Måste bara får skriva det här också, i förebyggande syfte: Patent är inte frihet/liberalt/vadmannuvillkalladet. DS.
Signalspaning (d.v.s. att se vem som skickar till vem när) hjälper inte mot anonymiseringstjänster. Om du använder en proxy kan de bara se att du skickar krypterad data till en proxy inte var datan tar vägen sedan.
SvaraRadera