En av förmiddagens nyheter handlar om att svenska ambassader i andra länder behandlar sina anställda illa.
Nu är det säkert inte fullt så enkelt. Det kan vara fullt rimligt att en svensk (som har kvar en dyr lägenhet och studielån i Sverige) har högre lön än en lokalanställd som utför samma jobb. Trots "orättvisan" kan den lokalanställde ändå vara rätt väl avlönad, med lokala mått mätt.
Sedan blir det lite parodiskt när inspektörerna klagar på brist på utvecklingssamtal och annat fackligt svenskt lullull för de lokalanställda i länder där ingen människa ens hört talas om sådant.
Så långt är nyheten kanske eller kanske inte en anka. I vart fall är den nog lite uppblåst.
Men - det finns en sak som gör det hela intressant. Storsvenskheten!
Det handlar om svenska staten; En stat som tvingar på alla företag här i landet en massa politiskt korrekt trams; En stat som tar till brösttoner, så fort den anser sig ha hittat någon orättvisa någonstans; En stat för vilken millimeterrättvisa tycks viktigare än framsteg och utveckling; En stat som ser sig själv som världens samvete.
Det är denna självgoda stat som högaktningsfullt skiter i sådant som den tvingar på alla andra. Det är denna stat som - enligt sin egen måttstock - beter sig som kolonialherre.
Länk
Vad hände egentligen med utredningen om svartjobben - f'låt, stipendierna - i ambassadsvängen?
SvaraRadera"lite uppblåst"? SR har totalt ballat ur och har drivit denna anti-ambassad-personalpolitik-kampanj hela veckan.
SvaraRaderaHalvtimme in och halvtimme ut "sveriges radios granskning av.." bla, bla, bla
Man undrar vad denna opinionsbildning kostar dels i reda pengar från licensbetalare och dels vad reklamfilm till samma publik lika länge hade kostat.
Har vi ingen räknenisse som vet hur många som lyssnar på sr och vad reklam kostar?