Jag kommer väl ihåg de där sommarveckorna för tio år sedan. De flesta av landets politiker och ledarsidor visste inte riktigt hur de skulle förhålla sig till situationen i Bosnien. Samma sak gällde nyhetsredaktionerna. Ett undantag var Ekots Staffan Heimersson som, med allt högre röst, i radio försökte förklara att en massaker var omedelbart företående. Någon måste göra något. Bums!
Men ingen gjorde något.
Själv hade jag debattartiklar ute i en oherrans massa tidningar, på samma tema som Heimersson. Men inte heller dem tog någon notis om. Det var sommar och det politiska Sverige var på väg från Almedalen till hängmattan på Gräso och segelbåten på Koster. Då kan inte ens ett folkmord få komma i vägen.
Srebrenica-massakern genomfördes, trots att den hade kunnat stoppas.
De enda i det etablerade politiska landskapet som levde rövare, det var vänsterpartiet. Men inte för att hindra folkmordet. Vad de bråkade om - det var om att stoppa de militära insatser mot serberna som krävdes för att få ett slut på mördandet. Hatet mot USA och dess allierade var det viktiga. Att ett folkmord pågick, det hade vänstern inga åsikter om. Att den värsta massakern sedan andra världskriget var omedelbart förestående, det ville Schyman & Co inte höra talas om.
Det är många i Sverige (och andra länder) som har ett ansvar för det som skedde i Bosnien och i Srebrenica - under rubriken underlåtenhetssynder.
Men med vänstern är det annorlunda. Den tog aktivt ställning mot de insatser som trots allt gjordes för att stoppa folkmordet. Vänsterns ansvar är därför extra stort.
Tro dock inte att rödskäggen lärt sig något alls. Fortfarande är det viktigare för dem att i varje läge och under alla omständigheter hata USA än att göra det rätta. Det är både tragiskt och upprörande.
Länk: SR Ekot om tioårsminnet av Srebrenica
Att beskriva händelserna i Srebrenica som en massaker ger inte hela sanningen. Den så kallade "säkra zonen" - vars säkerhet skulle skyddas av FN-soldater - fungerade som en bas för de muslimska styrkorna som var stationerade där. Regelbundna räder utfördes mot byar i området, varvid civila serber mördades och hus brändes upp. Detta kunde uppenbarligen ske under officiellt beskydd av FN. Beaktar man detta framstår det inte som särskilt anmärkningsvärt att de bosnienserbiska styrkorna intog den "skyddade zonen"
SvaraRaderaNär det stod klart att den belägrade staden Srebrenica skulle falla valde många civila att följa de muslimska soldaterna som längs "Dödens väg" försökte bryta sig igenom de bosnienserbiska styrkorna.
Utredningar visar klart att övergrepp begicks i Srebrenica. Men att hänvisa till tusentals döda som "mördade" och "massakrerade" ger inte en rättvis bild. Beväpnade soldater som dör i strid blir inte mördade.
Stryk under obeväpnade soldater och diskutera det med krigsförbrytartribunalen.
SvaraRaderaBland de som sökte skydd hos FN fanns naturligtvis även människor som tidigare deltagit i striderna. Men - som nu var avväpnade av FN.
Bland de män (från unga pojkar till gamla gubbar) som FN överlämnade till serberna hade många över huvud taget aldrig deltagit i striderna. Det handlade i princip om traktens alla manliga innevånare. De kom att ställas framför serbernas gevär.
Att överlämna dessa människor och tro att de skulle komma att behandlas som krigsfångar var bortom godtroget. Det var, med tanke på vad som föregått, direkt enfaldigt.
Vad FN "lyckades" med var alltså att överlämna traktens alla män - obeväpnade - till serberna på ett silverfat. Sedan drog massakern igång.
(De enda som kom undan, var en del av de som inte litade på FN, utan flydde upp i bergen.)
Det var detta som vi - ett fåtal - med mycket hög röst försökte uppmärksamma alla andra på. Innan det skedde. Men ingen lyssnade. Och om de lyssnade, då sket de i det.
"Underlåtenhetssynder"? Trams. En klar majoritet av Sveriges befolkning (t.ex.) kunde inte göra någonting för att hindra det som skedde, och det är absolut ingen synd.
SvaraRaderaÄven om man hade kunnat göra något åt saken så är det tveksamt om man måste, det är väl rimligen upp till var och en? Alla har sin egen moral.
Tyvärr får jag intrycket av att du HAX blir mer och mer av en krigsförespråkare, precis som alla andra i Frihetsfronten... Mycket tråkigt.
Folk orkade inte ens bli upprörda. Det känns lite blekt.
SvaraRaderaFolk blir upprörda. Politikerna anser att detta kan komma att påverka sympatierna för dem själva. Politikerna gör något. Så ser det ut i dag. Och så länge vi har den modellen känner jag att det är viktigt att leva jävul när något katastrofalt håller på att inträffa.
Det hindrar inte folk från att engagera sig på egen hand - om de vill. Det är naturligtvis upp till var och en. Vad jag förstått är vi snälla människor dock dåligt motiverade på den fronten.
Det vara väl bara någon från den mörka sidan, Jackie Arklöv, som engagerade sig på plats i ex-Jugoslavien - och det var kanske inte helt lyckat...
I Lyckorike har vi ingen nationalstat, tror jag. Bara det skulle kunna rycka undan förutsättningarna för en hel del krig - om principen vore universell. Och då finns det naturligtvis inte heller några politiker att trigga till att göra det rätta. Så då är det helt och hållet den resandes ensak.
Sedan, krigsförespråkare... Jag vet inte. Jag är nog (som du kan se i en del av mina bloggposter) rätt mycket för att man försöker med argument och idéer på ett helt nytt, effktivt sätt.
Problemet är dock, åter, att vi frihetsvänner, liberala demokrater, är så förbannat dåligt organiserade och så lata. Och om vi inte orkar predika och kampanja för våra idéer där de som mest behövs - då är risken att någon annan till slut skickar kryssningsrobotar i stället.
Men jag föredrar absolut att man pratar med människor istället för att skjuta på dem. Man får dock inte vara naiv. I vissa skarpa lägen, till exempel när ett folkmord uppenbart pågår rakt under vår näsa, då kan militära lösningar vara de enda möjliga.
Men krigshetsare vill jag nog inte kalla mig. Och "anonymus" behöver inte leta speciellt länge för att hitta folk av olika uppfattningar i denna fråga, hos oss i FF.
Religion = krig.
SvaraRaderaOm religiösa människor dödar varandra utan att jag tar skada bryr jag mig inte det minsta.
Varför skulle jag bry mig? Är man religiös har man bevisat att man inte är helt frisk i huvudet.
Stå på dig, Henrik. Att hindra en massaker är inte en fråga om ideologi, utan om anständighet.
SvaraRaderaAlltså, det där med att religioner skulle vara en direkt orsak till krig är väl ett ganska korkat påstående. Titta på de religiösa ledare som startar krig, så har de inte direkt varit särskilt friska.
SvaraRaderaSedan finns det extremt många exempel på när religion inte varit en utlösande faktor i ett krig, till exempel:
WW1, WW2, Vietnamkriget, Irakkriget, Gulfkriget, Koreakriget och de två senaste i Afganistan.
Dessutom läser de "religiösa" krigshetsarna sina heliga skrifter som, tja, fan läser bibeln helt enkelt.
Hittade inga vänsterbloggar som tyckte det var värt att uppmärksamma Srebrenica 1995. Är det en slump, månne?
SvaraRadera