Nu får det nog anses vara officiellt: Jan Nygren är ett av de riktigt heta namnen som efterträdare till Göran Persson. Ledarskiftet kan komma att ske redan på (s) partikongress om en månad.
Vi länge kunnat se tecken på att starka krafter inom (s) har matchat fram den före detta samordningsministern och vice statsministern Jan Nygren som ny ledare för socialdemokraterna.
Med sitt mycket stora kontaktnät och erfarenhet från det privata näringslivet är Nygren närmast en drömkandidat. Få nytillträdda (s)-ledare skulle kunna få ett lika stort förändringsmandat. Man skulle kunna göra liknelsen med Tony Blairs omdaning av brittiska Labour.
Nygren var högaktuell som kandidat redan förra gången. Då sade han nej av familjeskäl. Det är tio år sedan. I dag borde han vara både redo och villig. Med en månad kvar till partikongressen är det just nu som startskottet bör gå för hans kampanj. Nygren har allt att vinna på ett kort och snabbt nomineringsförfarande.
Och det är verkligen hög tid för ett ledarskifte. Till Expressens Per Wendel säger en ledande, anonym, socialdemokrat "Det är ett jävla gnöl. Mycket kritik. Björkvikstalet gjorde inte stämningen bättre. Det är mycket spekulationer om hur Persson ska göra. Han måste tänka på sitt eftermäle också."
Kommungubbarna, riksdagsledamöterna, de partitrogna byråkraterna och ambassadörerna börjar helt enkelt bli rädda att förlora sina jobb nästa höst. Detta är en kraft som kan försätta berg - och till och med få Göran Persson att kasta in handduken.
Missar (s) denna chans till ett snyggt och snabbt ledarskifte - då har de förlorat all markkontakt.
Länk
Det började bubbla rejält i samband med boken / tv4-filmen om Persson i våras. En del påstod att hela projektet egentligen handlade om att bana väg för Nygren. Vilket var rätt uppenbart.
SvaraRaderaNygren har det största kontaktnät man kan tänka sig inom (s). Han är dessutom en av partiets skickligaste spelare.
Lyssnar man med folk inom (s) - så är han oerhört populär och önskad.
I Nygrens team finns gissningsvis Wallström, Pagrodsky, Messing, Lundby-Wedin, Repalu och Göran Johansson. Han har god kontakt med tungviktarna.
Nuder spelar dock för ett annat lag. Vilket förmodligen även gäller Östros. Så det kan mycket väl bli Rörelsen vs. Perssons Pojkar som kommer att brottas om makten. I den kampen lär Rörelsen och Nygren vinna.
Min gissning är att Persson väldigt snart annonserar sin avgång - eller "råkar ut" för någon motgång / affär som får honom att ruttna och lägga av.
Underskatta f.ö. inte Wendels källor - även om de är anonyma. Den mannen är rätt bra på att ta pulsen på (s).
Dessutom vet Wendel att det inte går att komma med tomt prat i denna fråga längre. Här gäller det att ha bra på fötterna.
Vad du säger HAX är att om sossarna skall leva vidare som maktparti-1 så måste de göra denna taktiska förändring nu, det är sista chansen innan 2006 som det kan göras med låg kostnad.
SvaraRaderaDu säger också (och helt riktigt) att det finns otaliga priviligierade människor därute i satsapparaten vars inkomst och livsföring är direkt beroende av ett socialdemokratiskt maktinnehav.
Men sen säger du att alla dessa skulle utgöra en pådrivande kraft för att åstadkomma den strategiska förändringen som ett partiledarbyte om en dryg månad skulle innebära.
Där är jag inte lika säker. De längre ut i sossesfären är nog mest bara dess klienter. I tider som dessa, när maktbasen erroderar, när skandalerna duggar tätt, när media inte bara snällt
återger luftpastejerna, när media tom gräver för att hitta mer skit, när samarbetspartierna har egna problem och intern splittring, när tvivlet pyr i rörelsen, och självsäkerheten där är på nergång, när upprorsstämningen ligger under ytan, kort sagt när alla de som baserat sitt liv och sina val på att sossestyret finns för evigt blir rädda, osäkra håglösa och tom desperata ...
... då kommer den innersta kärnan i 'rörelsen' att dra sig samman, vända sig inåt, se om sitt eget hus först och främst och bli mer misstänksamma mot tryck utifrån och ägna mer energi åt att vidmakthålla den egna positionen, även om det kostar för 'rörelsen' som helhet. JAg tror även att serviliteten mot dem som har reell makt i rörelsen kommer att öka (även om inte övertygelsen gör det).
Förvisso, sossarna i medgång har varit en formidabel maktmaskin som lyckats med de flesta bedrifterna, även med att vända smärre missgrepp, internstridigheter, och motgångar till sin fördel och ffa utmanövrera den sk 'oppositionen' till att spela loser-rollen utan att dessa ens fått vara i närheten av eget exakutivt ansvar.
Men när medgången inte längre känmns självskriven, när där existerar påtaglig riktig och befogad förlustvittring, då imploderar nog sossebygget snabbare än andra mer sunda organisationer skulle göra i tider av motgång.
Jag håller med om att Jan Nygren skulle vara ett klokt val. men att Göran Pompös skulle lägga sig på rygg med den bleka uppblåsta magen i vädret, och det av rörelsestrategiska skäl håller jag för extremt osannolikt. Även möjligheten att de mer nyktra nära maktcentrat skulle drista sig att utmana honom om hans maktposition utan uppenbar egenfördel, och med risk att hamna ute i kylan håller jag för mindre sannolikt.
Jag tror att vi kommer att få ser större och mer omfattande konvulsioner när denna apparat innifrån faller samman och behöver hantera nya och väldigt oönskande obehagliga förändringsvindar som ingen tidigare ens våga nämna vid namn.
Och när dinosauriern kämpar för sin överlevnad kommer spasmerna både inom den och bland alla runtomkring som lever under dess beskydd att bli mer och mer vilda och oförutsägbara, och rädslan för det kommande fallet och den duns som då är att vänta påverka allt mer, så att vi kommer att få se mindre och mindre samordnad strategi och beräknande logik och konsekvens. Iaf om vi tittar bakom kulisserna.
Jag tycker att vi har sett mycket av den varan redan det senaste decenniet. Och jag tror inte att det kommer att bli mindre!
I vart fall lär han få halverad lön...
SvaraRaderaJonas N:
SvaraRaderaJag hoppas du har rätt. Konvulsioner har ett visst underhållningsvärde.
Rödnacke:
Se http://dodvinkel.blogspot.com
En detalj:
SvaraRaderaOm Göran Persson leder (s) till ett valnederlag, då är det nog tveksamt om Nygren eller någon annan - bortsett från Nuder - är beredd att ta över...
Alexander, jo en till, jag tror han heter Per i förnamn ...
SvaraRaderaSärskilt HAX, jonas och fritte, intressanta kommentarer.
SvaraRaderaJag håller nog med jonas om att socialdemokraterna kan vara helt körda som stort maktparti, men man kan nog även se detta ur ett ideologiskt perspektiv utifrån vilka politiska krafter som har lösningar på dagens problem och svar på dagens frågor. Socialdemokraterna blev stora under en tillväxtperiod och skrev historien om folkhemssocialismens succé, men när den historien inte längre fungerar... Kontinuitet över tid är säkert oftast bra, men inte på falska föresatser. Socialdemokratins fall blir en parallell till 1989.
HAX har säkert rätt i att det inom socialdemokratin finns pragmatiker (Jan Nygren är sannolikt - om han nu längre ska ses som inom S - ett praktexempel på en sådan!) och att dessa kan tänkas vilja förändra S med en attraktivare, arbets- och företagsvänligare, politik för att möta upp den opinion som strömmat över till M torde ju inte vara så svårt att räkna ut. (Men Wendel kanske "drömmer sött" eller hoppas att artiklarna ska sätta fart på något.)
Jonas analys är nog annars bra, vilket skulle innebära ett större S-fall innan en förändring sker.
(Iofs är det ju idiotiskt att så här publikt skriva om detta, ist för att, optimalt, låta S klanta sig maximalt... Om inte, som frippe skrev, Reinfeldt blir sosseledare oxå förstås :-) Så jag slutar väl här... :-] Nästan:
Sen kan man ju alltid spekulera i - eller drömma mardrömmar - om vilket parti ett förnyat S mindre kommer att söka som regeringspartners; knappast V eller MP om inte även dessa drar från yttervänstern mot mitten, vilket väl är rätt osannolikt. En "stöld" av ett regeringsbärande koalitionsparti den dag S strukit ordet socialism och röda fanor (om 10, 15 eller 20 år?) är väl vad som är att vänta? Tills dess ett eller annat decennie av stabilt konstant ickesocialistiskt styre (efter jobbigt mänga sossedecennier).
Sossarnas återkomst som underdog och Blair-triangulerande Reinfeldt-kopior när de borgerliga äntligen har förändrat Sverige till ett ansvars- och livfullare samhälle (med framtidstro och tillväxt), kanske blir utsikten den dag man kaffe och tårta-firar sin pension... (Nä, fy tusan va små-deppigt detta sista orerande va')
Och varför ta ut en förlust i förskott. Sossarna kan ju bli ett småparti, om de står fast vid de drygt sekelgamla röda fanorna...