I sömdrucken dvala lyssnade jag i morse på SVT:s morgonprogram. Huvudnummret var att trissa upp förväntningarna inför morgondagens möte mellan den borgerliga alliansens ledare i Bankeryd.
Nu, menade stats-tv:s tyckare, bara måste de borgerliga göra upp om ersättningsnivåerna. Allt annat vore, enligt samma morgonfrid-störare, fullständigt otänkbart.
Hallå! Det är ett drygt år kvar till valet!
Varför skulle Alliansen spela ut ett av sina bästa kort redan nu, när det ändå går rätt bra i opinionsmätningarna?
Varför måste fyra olika partier avkrävas att tycka exakt samma sak? Är inte hela vitsen med demokratiska val att partierna tycker olika, man röstar på det man gillar bäst och att partierna sedan får förhandla sins emellan, utifrån den styrkeposition de uppnått?
Om Alliansen avkrävs enhetliga besked i förväg - varför gäller då inte samma sak för den rödgröna röran?
Är det inte rätt uppenbart att SVT och många andra media ägnar sig åt att hetsa Alliansen att spela ut sina kort för tidigt - och att spela enligt tuffare regler än motståndarlaget?
Eller så är det som den eminenta PR-panelsen i P5 Radio Stockholm, med b.la. Timbroanställde Martin Borgs, sa i lördags att det är Alliansen själva som har sett til att det är just ersättningsnivåerna media diskuterar. Detta för att man ska kunna diskutera mer komplexa frågor ostört. Om detta stämmer så är det ju ett genialiskt PR-trick från Alliansens sida.
SvaraRaderaDet vore ju intressant om de ställde ett liknande krav på "motalliansen" (fast att kalla det "allians" är förstås lite tveksamt; snarare fiender som slåss men håller ihop -- d v s dansar inför micropartierna -- för sossarnas/GP:s maktönskans skull?), men när det kommer till förhandlingar/bataljer om budgeten minuter innan (eller timmar efter?)dead line, så görs det ingen affär om det överhuvudtaget.
SvaraRaderaMen en annan sak är nog att det faktiskt är en trovärdighetsfråga om alliansen har trovärdiga utgångspunkter inför regerandet eller ej. Partierna är väl (och har i synnerhet varit) mer jämnstora samt har haft problem förr. Dock ofta i symbolfrågor.
Men här känns det nog, som du antyder, just som att media i ganska hög grad har bidragit till att göra denna fråga till just en stor symbolfråga. Men den är säkert också central, och bör naturligtvis vara någorlunda färdigberedd innan vårens valhetta når, typ, temperaturvredets steg 2 av 6 steg... Fr o m då kan det nog bli en svårare balast.
Smartast vore nog att istället utnyttja media till att visa på en samarbetsvilja i botten och stegvis
presentera de framsteg man gör, liksom att man samtidigt slipper svara på andra frågor... nej, nu ska jag inte "spindoktorera" mer-a...
(Hm... Man blottar väl lite osmart "taktiktänk" här :-/ ;-)
(En fördel kan det nog f ö vara om moderaterna blir ett mycket större parti än de övriga, för regerandets skull. Sossarna har ju klarat sig, fast med många svindyra och idiotiska beslut, 10 års skillnad mellan syskon lär ju vara bra för enighet och styrkeskillnader i politiken kanske också underlättar beslut...)
...Magnus "tangentbords-orerade".
PS. Apropå moderaternas taktiserande. Frågan är kanske om moderaterna som ett modernt dialektiskt parti inom 5-10 år inte måste förändras mot socialdemokratiska ståndpunkter. Jag har t ex inte kommit att bli en kollektivavtalsentusiast på alla de premisser som den svenska modellen i dag implicerar (för att deklamera en kanske inte alltför smart moderat) och frågan är om inte budskapet i större eller mindre grad (och kanske alltså i värsta fall i större grad) måste _bli politik_, även om man nu säger sig ha andra långsiktiga mål?
Är i så fall ett flöde från moderaterna till de konsekventare politiska budskapen hos andra borgerliga partierna troligast, och att något av dessa blir främsta bärare av klassisk ekonomisk liberalism, eller finns det en möjlighet att något nytt skapas? Jag tror inte det senare, framför allt då marknadsliberaler är individualister och inte så jätteförtjusta i politik. Kanske även problematisk att inte "högerparti" eller "nattväktarstat" är sånt som attraherar mer än kanske tiotalen promille av svenskarna... Läste lite ur KD:s ekonomiska program igår. Ganska radikalt om skattesänkningar, men en konservativ syn på staten som ju knappast du/nyliberaler delar. Folkpartiet har ju kvar socialliberalismen som nu kombineras med en starkare stat (det anser jag nog ligger närmast en socialdemokratisk syn) medan centern nog kan svälja företagare och statsfjärmande marknadsliberaler.
DS (oops... slut-orerat - blev något sagt? ;-)
Är inte hela idén med alliansen (åtminstone nu, ett år före valet) att visa att man samarbetar, umgås, etc - inte att komma med några konkreta förslag till lösningar på politiska problem?
SvaraRadera[Förlåt den raljerande tonen som följer, den är bara ett resultat av min obändigt snurriga kvällshjärna, och har absolut inget med attityd att göra (hoppas jag!)]
SvaraRaderaNja... inte nödvändigt va? Då hade man väl lika gärna kunnat spela in en film med någon form av umgänge (osedlig fantasi undanbedes!).
Och spela fotboll kan jag tänka mig att göra med Ohly, givet att han slutar kalla sig kommunist... eller deklarera med Schyman (för att ta ett exempel med en ickekommunist som jag inte delar politisk syn med).
Så lite politik får de nog ändå tala om, givet att de ska umgås. Ett annat alternativ hade ju kunnat var att de kör på varsitt håll och kanske ställer upp på foto ibland, som du påpekar, men nu vill ju media/opinionen ha borgerlig enighet för att finna dem så regeringsdugliga och därmed attraktiva som de annars inte hade framstått som.
Klart att du har rätt, att dessa partier fixat regerandet även om de inte enat sig i frågor innan valet, men chansen att vinna hade nog minskat då; typ nån "rättvisa mobbens/väljarkårens hårda lag" kanske...