"Medan domarna och medierna pekar finger åt varandra, kan det vara klokt att försöka hålla två saker i huvudet samtidigt: Dels att brott ska beivras och gärningsmän straffas, gärna hårt: Dels att vägen dit är och ska vara kantad med att skyldiga faktiskt går fria. Det senare är hela poängen med en rättssäker straffprocess, som får sin fulla uppskattning först om man själv står oskyldigt anklagad.
För närvarande har vi dock ett tillstånd, där den svenska allmänheten uppeldad av medierna samtidigt kan begråta det faktum att en svenska sitter dömd på livstid i Kalifornien för passivt medgärningsmannaskap ("varit på platsen") och samtidigt förorda att enbart passiv närvaro vid ett brott görs straffbar också i vårt land. Man behöver inte vara schizofren för att inta en sådan ståndpunkt, men det underlättar förmodligen.
Inget parti har än så länge förordat att den tilltalade i brottmål ska bevisa sin oskuld, även om vissa feministers argumentation när det gäller sexualbrott pekar i den riktningen. Detta processuella grepp skulle onekligen öka antalet fällande domar, dock till priset av alla oskyldigt dömda."
Rekommenderas varmt! Läs hela krönikan här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.