2005-08-12

Tryggheten har ett pris, del 2.

Ett snabbt överslag ger vid handen att den genomsnittlige skattebetalaren i Stockholm betalar drygt 20.000 spänn per år till sjukvården.

Om folk fick behålla de pengarna och pröjsa en försäkring själva skulle de få en god slant över...

Plus att de då skulle kunna kräva att få rätt vård i rätt tid. Annars kan de släpa försäkringsbolaget inför domstol - vilket är mer än man kan göra med landstinget, när det inte levererar vad det påstår sig ha tagit betalt för.

9 kommentarer:

  1. Det intressanta här är ju huruvida de skulle ta de sparade pengarna och donera till välgörenhet riktad mot fattiga som inte kan betala för en försäkring.

    SvaraRadera
  2. Det antal människor som inte skulle göra en nettovinst är så litet att jag tror att den uppgiften inte vara bli speciellt stor...

    SvaraRadera
  3. Det där är väldigt intressant! Vad baserar du det på? Jag har hört någon siffra om att 5% av medborgarna i ett samhälle, under idealiska förhållanden, inte kan "dra sin egen vikt".

    Jag har förresten precis börjat blogga. Det är kul!

    SvaraRadera
  4. Intressant siffra, men hur kom du fram till det?

    Följer spänt!

    SvaraRadera
  5. Jag skrev ett litet inlägg här där jag jämförde en brittisk låginkomsttagares nettoresultat med privat sjukförsäkring jämfört med en svensk låginkomsttagares inkomst utan privat försäkring.

    Beräkningsgrunderna jag använde finns på slutet.

    SvaraRadera
  6. Storbritannien stavas med ett T och två N.

    SvaraRadera
  7. Väldigt intressanta siffror. Men för att kunna använda det som ett slag i ansiktet på nån behöver jag veta vilka siffror som använts och varifrån dom kommer.

    Jag har förresten också börjat blogga!

    SvaraRadera
  8. Ett sätt att få till mera marknad inom sjukvården är att ge varje enskild kommun rätten att lämna respektive landsting.

    Sedan får de kommuner som inte tillhör något landsting själva klura ut hur de skall ordna fram bra och prisvärd vård.

    Jag tror att man skulle kunna göra så att svenska staten tillhandahöll försvar, utrikespolitik och domstolsväsende.

    Polisväsende liksom all social service blev antingen kommunala eller landstingskommunala angelägenheter. Kommunerna gavs rätten att utträda ur respektive landsting om de så önskade och alla minimikrav angående vad kommunerna hade att erbjuda slopades.

    Sedan kunde man ha alltifrån mycket socialdemokratiska kommuner med höga skatter och omfattande offentlig verksamhet till helt nyliberala kommuner där kommunen endast tillhandahöll polisväsende.

    Och givetvis skulle man kunna tänka sig allt däremellan.

    SvaraRadera
  9. Diskuterade detta med skattesakkunnig i går. Siffran bygger på att ca 70% av landstingsskatten i Sthlm går till sjukvården.

    Normalinkomst x landstingsskatt x 0,7 tror jag var den modell han använde.

    SvaraRadera

Kommentarer skall vara sakliga och hålla god ton. De skall föra diskussionen framåt - och får gärna vara intressanta, underhållande och intelligenta. Se det som en insändarsida: Kvalitet ökar chansen att kommentarer publiceras.