Sanningen skall göra eder fria

I dag begravdes Expressens politiske seniorreporter Per Wendel i Storkyrkan i Stockholm. En vacker, men tung, cermoni - för en smart och omtyckt kille som gick bort allt för tidigt. Bibelordet blev "Sanningen skall göra eder fria".

Pelle och jag kokade en del spik ihop. Speciellt minns jag en ungdomsmässa i Strängnäs för många herrans år sedan. De politiska topparna var där, liksom alla de tunga politiska journalisterna.

Samtidigt pågick en polisjakt i södra Sverige. En polsk tonårskille, jag vill minnas att han hette Adam Kozlowski, hade rymt från militärtjänstgöringen i det då kommunistiska Polen. Här i Sverige hade han vägrats asyl och var nu på rymmen.

Det hela var en väldigt hjärtknipande historia, som fick våldsamt stor uppmärksamhet i media.

Människojakten hade pågått ett tag och killen var eventuellt på väg att ge upp. Samtidigt hade Expressen rätt bra koll på var han befann sig och vad som skedde.

Ett slags plan växte spontant fram. Om - skriver om - Kozlovski tänkte ge upp - då borde han få hjälp att ta sig till ungdomsmässan i Strängnäs. Där skulle någon av de närvarande politikerna få gå upp på scen, gå igenom en mur av passivt blängande unga människor (anförda av mig) för att hämta den unge mannen och överlämna honom till polisen. Mycket mediamässigt, förödande för politikerna och en god beskrivning av den omänskliga utlänningspolitiken.

Media skall förvisso rapportera - och inte skapa nyheter. Men Pelle Wendel var uppriktigt illa berörd av detta fall och lovade att försöka hjälpa till att få Kozlowski till Strängnäs - om det skulle bli aktuellt. Naturligtvis med första tjing på nyheten och bilderna för Expressen.

I just det här fallet blev det inget av. Kozlowski höll ut någon vecka till och blev sedan omhändertagen av svensk polis för leverans till den polska kommunistregimen. Men det visar ändå hur Pelle Wendel såg på medias makt. Kunde den användas för att - för en gångs skull - konkret låta politikerna ta konsekvenserna av sin egen politik, då var det liksom inget fel i det.

Kvällstidningsjournalistik kan faktiskt användas för att ställa svåra politiska frågor på sin spets.

Efter detta hade vi ofta, om än inte regelbunden, kontakt. Ibland ville Pelle ha hjälp med att förstå vad som sker i de kretsar som jag har viss insikt i. Ibland var det jag som försökte trigga igång honom i någon fråga.

Ett tag bodde Pelle och jag (och Gudrun Schyman!) i samma hus i Gamla Stan. Det blev många diskussioner när vi sprang på varandra i tvättstugan eller i trädgården. Det är sådant jag kommer att sakna.

Pelle skulle ha skockat glatt om han vetat att statsministern och Frihetsfrontens ordförande skulle komma att markera "ytterligheterna" bland gästerna på hans begravning...

Frid!