Nyspråk, del 2

Ett av de ord (s) har lyft fram i det svenska språket är tolerans.

Det används ständigt av ledande politiker och av politiskt korrekta debattörer.

I sig är det naturligtvis inget fel med ökad tolerans. Men låter inte själva ordet lite... snipigt?

Att tolerera innebär i en vidare mening att acceptera. Men ordet har fler bottnar och inbyggda brasklappar. När man tolererar något, då omfamnar man det inte. Det handlar mer om att låta folk hållas, även om man inte gillar det.

Svenska Akademiens ordlista definierar begreppet som tillåttlig, uthärdlig, dräglig, fördragsamhet, förmåga att tåla läkemedel eller gift och som en tillåten måttvariation.

Vad politikerna säger är alltså att vi skall ha fördragsamhet med till exempel svartskallar, bögar, muslimer, och judar.

Meningen skulle kunna fortsätta "...även om vi egentligen inte gillar dem".

Eller "...vilka är avvikelser som vi med röstsiffrorna 14-12 har bestämt oss för att ändå acceptera".

Själv älskar jag mångfald! Därför skall jag försöka sluta använda det sossiga ordet tolerans.

Vi skall inte tolerera svartskallar. Istället skall vi ge dem lika rättigheter, samma chanser som alla andra på deras egna meriter och samma plats i vårt samhälle som vilken rågblond och blåögd Jönsson som helst.

Samhället skall inte tolerera bögar. Istället skall vi ge fan i vad folk gör i sängkammaren och bedöma människor utifrån deras egna meriter, inte etiketter.

Möjligen kan jag tänka mig att använda ordet tolerans i ett sammanhang. Men då skall det ske med medvetenhet om dess begränsande innebörd. Jag skall använda ordet tolerans när det gäller religion. Kristen, muslim, jude, asa-dyrkare eller hindu - de tror alla på hokus pokus och lägger sina liv i trons händer istället för att tänka rationellt och ta ansvar för sina liv. Det tycker jag är är idiotiskt. Men jag skall försöka tolerera det...

Ordet tolerans visar möjligen också hur det - rent praktiskt - står till i den småskurna, homofoba, främlingsfientliga så kallade arbetarrörelsen. I den miljön är det möjligt att tolerans, med ordets alla förbehåll, ändå är ett fall framåt...

För (s) är tolerans också ett viktigt ord av ideologiskt taktiska skäl. Med klasskampen mer eller mindre på historiens sophög behöver vänstern nya kollektiv att bygga sin kollektivism på. Kollektiv som kan ställas mot det gamla och etablerade.

Invandrare, bögar och kvinnor är exempel på sådana kollektiv, som vänstern utnyttjar. Och för att hålla kollektivismen levande, måste de olika grupperna tydligt definieras. Då kan ordet tolerans - med alla sina förbehåll - fylla en högst politisk funktion, då det samtidigt som det "låter bra" bygger på att människor delas in i grupper.

Det innebär, samtidigt, att ett samhälle där alla lever lyckliga och respekterar varandra skulle beröva vänstern dess själva livsluft. Rödskäggen behöver kollektivism och konfrontation för att kunna spela sitt politiska spel.