Nu är det dags att ställa vänstern till svars.
Ordföranden för Ung Vänster kallar sig fortfarande för kommunist. Vänsterpartiets ledare, Lars Ohly, är fortfarande kommunist - men vill inte längre använda den etiketten. Vänsterprtiets program och idéer återspeglar tankar som inte kan kallas annat än kommunistiska.
Därför finns det en del frågor, som vi måste kräva svar på.
1) Ägandet.
Att överföra företag och egendom till statens ägo - hur skall det gå till?
Kommer det att ske genom konfiskation och tvång? Vad kommer att hända med dem som inte frivilligt lämnar ifrån sig sin egendom?
Denna fråga brukar bemötas med ett påstående om att "kapitalisterna" kan komma att ta till våld för att försvara sin egendom. Men så lätt skall vänstern inte komma undan.
Hur - exakt hur - skall företag och egendom överföras till statens händer?
2) Det klasslösa samhället.
Hur har man tänkt sig att införa det klasslösa samhället? Hur skall det, rent konkret, gå till?
Ett klasslöst samhälle förutsätter att ingen tillåts äga mer än någon annan. Detta måste, i rimlighetens namn, ske med ett stort mått av tvång och kontroll som verktyg.
Berätta nu hur det klasslösa samhället - som Lars Ohly fortfarande säger sig vilja ha - skall införas!
3) Demokratin.
Vänstern kan mycket väl tänka sig att komma till makten på demokratisk väg. Det är uppenbart.
Den fråga vi däremot, under alla år, inte fått något klart svar på lyder:
Är vänstern sedan beredd att frivilligt lämna ifrån sig makten, om medborgarna i allmänna val så skulle vilja?
Om svar anhålles...
Vad gäller min tredje fråga har jag - faktiskt - visst hopp om en tillnyktring inom vänstern på senare år. Men jag är inte alls säker.
Och när det gäller de två första frågorna har vänstern över huvud taget inget rimligt och trovärdigt svar att komma med...
Som jag skrev i en kommentar på min egen blogg:
SvaraRaderaVad jag vet finns det inget exempel på något samhälle där man lyckats med att införa ett kommunistiskt system utan våld, tortyr, terror, förtryck, mord och etnisk rensning ("nödvändiga" medel för att genomföra "proletariatets diktatur").
Meningarna går isär när det gäller antalet människor som mördats/"offrats" i kommunismens namn - siffran pendlar mellan 60 och 95 miljoner!