En demokratidebatt har utbrutit i en av denna bloggs kommentarstrådar. Eftersom inget av värde tycks ha skett i vårt land i dag, tänkte jag ta upp den tråden.
Demokrati - i någon rimlig tolkning - är förvisso bättre än de flesta andra tillgängliga system. I vart fall i teorin bygger det på lika rättigheter och på ett stort mått av medborgerliga fri- och rättigheter.
Samtidigt finns det gigantiska problem med i vart fall den parlamentariska demokratin...
Det mest uppenbara är att 51 procent av parlamentarikerna kan driva igenom i princip vad som helst - inklusive sådant som skadar eller inskränker demokratin. Ett annat problem är att även om 99,9 procent av politikerna och folket vill ha saker och ting på ett visst sätt, så finns det alltid människor som inte vill eller kan leva på det av majoriteten föreskrivna sättet. Därtill bör man betänka att den politiska makten alltid upprätthålls med tvång.
I vårt land uppvisar politikerna en total brist på förståelse för dessa problem.
Låt oss för ett ögonblick göra det något vågade antagandet att demokrati är lika med folkvälde. Då blir majoritetsstyre med tvång något absurt. För om folket skall få bestämma - då är det naturligtvis bäst om människor får göra egna, olika, val vad gäller hur de vill leva sina liv. Mindre av parlamentarisk demokrati skulle med andra ord kunna skapa mer av folkvälde. Men det får man inte säga i vårt land utan att någon idiot kommer och drämmer en i huvdet och hävdar att man är "odemokratisk".
En livskraftig demokrati bör inte bara ge medborgarna en omfångsrik rättighetskatalog och visa tolerans mot allt och alla som är annorlunda. Den bör även ha en kompetenskatalog som noga avgränsar vad staten och det offentliga skall få ägna sig åt. Enligt min mening bör det vara så lite som möjligt...
Politikerstyre, byråkratvälde, högljudda särintressen och kravmaskiner har väldigt lite med demokrati att göra. Sådant är snarare ett högst påtagligt hot mot den verkliga demokratin, mot folkvälde och mot mångfald.
Om vi nu antar att en minimal stat är det som vi siktar på så är visst en parlamentarisk demokrati det vi ska eftersträva. Att politikerna sedan har betydligt mindre att bestämma över är en annan sak.
SvaraRaderaFolkvalda politiker som har ansvar för tex kontakten med omvärlden kommer fortfarande att vara ett måste, därför kommer majoritetsval där man väljer politiker att vara legitimit i en minimal stat.
Att demokrati har blivit synonymt med kleptokrati betyder inte att den demokratiska processen med val av ledare som utför en begränsad mängd uppgifter behöver skrotas.
Direktdemokrati är som rednecken säger direkt livsfarligt: det är att gå tillbaka till gamla tiders lynchmobbar och agitatörer.
SvaraRaderaEn paradox existerar i USA (eller i alla fall det USA som fanns för länge sedan): på många sätt det mest odemokratiska av länder där allmän rösträtt existerar när det gäller sin politiska struktur, men samtidigt ett av de friaste länderna.
Det torde ge vissa poänger till tesen att allt som inför lite trögare beslutsprocesser och mer eftertanke i demokratin tenderar att göra det friare.
Demokrati har föga med rättigheter att göra (utom möjligtvis den heligaste av alla rättigheter av dess ivrare: rösträtten): demokrati kommer ur grekiskans demos kratein, "folket härskar". Ett system där bl a Aristoteles avrättades efter demokratiskt beslut för att hans läror var impopulära.
Demokrati i sig är bara ett av många värden, ett positivt sådant, kanske främst pga att det ger möjligheten att avsätta de styrande om de visar på alltför stor korruption och inkompetens.
Men det är viktigt att göra en distinktion mellan demokrati och rättigheter, om inte annat så för att stoppa upphöjandet av demokrati till religion, vilket kan leda oss ned i samma sörja av fascism och nazism som vi hade första halvan av 1900-talet (förhoppningsvis dock inte speciellt sannolikt).
Erik M:
SvaraRaderaSom Redneck nämner så var det inbördeskriget som slog sista spiken i kistan på experimentet USA. Något jag skrev om så sent som igår, och nej, det handlade inte om slaveriet (som avskaffades först flera år efter inbördeskriget).
Lincoln, med sitt fastställande av den federala statens makt över delstaterna (eller avskaffandet av federalismen?) var den som tog kål på det USA som "the founding fathers" ville ha.
Den amerikanska konstitutionen begravdes ca 1865.
Halv-kommunisterna Franklin D Roosevelt med sin "New Deal" och senare Lyndon B Johnson med sitt "Great Society" avslutade jobbet och såg till att USA slutligt gick mot en socialstat.
Men du har en poäng Erik: endast en bit papper, vilket en konstitution i slutändan är, kan knappast garantera några som helst friheter. Det enda som kan garantera friheter är att folk är förevigt vaksamma och ser till att hålla maktförhållandena mellan stat och individ i balans.
F ö vet jag inte om jag ska vara lätt oroad över att jag mer och mer håller med Skånsk Redneck.. ;)