En vettig EU-kritik?

Debatten i bloggposten om hamndirektivet (nedan) har fått mig att fundera lite kring hur en vettig EU-kritik kan se ut...

EU pysslar med för mycket och lägger sig i för mycket. Harmonisering är ofta dålig, eftersom olikheter och konkurrens länder emellan bör eftersträvas. Och EU kommer med tiden att lägga allt mer makt under sig, för det är så politik fungerar.

EU är å andra sidan bra - vad gäller fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital.

Så långt kan man tycka att EU borde bantas, trimmas och få hårda kompetensramar. Man kan också tycka att så mycket som möjligt bör beslutas så nära medborgarna som möjligt - på riktigt, inte bara som paroll.

Jag tycker att det borde vara så. Problemet är bara att detta endast är tyckande. Och medan jag sitter och tycker rusar EU vidare. Oavsett vad man tycker om unionen som sådan, så finns det en politisk vardag - där man måste försöka minimera skadorna så mycket som möjligt.

Därför fruktar jag att vi frihetsvänner måste ge oss i kast med EU:s vardagsfrågor. Vi kan inte ställa oss vid sidan, bara för att vi ogillar EU. Gör vi det, då kör vänstern och de konservativa över oss. OK, det kanske de gör ändå - men vi måste i vart fall göra motstånd.

Vägrar vi vara med i matchen, för att vi egentligen inte gillar spelet - då ger vi våra motståndare öppet mål.

Med tanke på hur mycket EU bestämmer (och mer blir det för var dag) måste vi börja formera våra styrkor för att lägga oss i sakfrågorna, myglet och surdegarna.

Tror jag.

Men samtidigt får vi inte förlora det övergripande målet ur sikte: Ett minimalt EU - vars uppgift är att värna den fria rörligheten.

Det här är lite knepigt. Åsikter?