Vad jag har uppsnappat från dagens svenska partiledardebatt härifrån Belgien så har Göran Persson lovat, lovat och lovat. Mer till fler.
I den ekvationen måste man fråga sig vem som skall betala. Trycket på skattebetalarna kommer, ofrånkomligen att bli större.
Persson säger väldigt lite om tillväxten, företagsklimatet och de riktiga jobben. Förmodligen eftersom han inte har något att säga. Samtidigt är det här som alla offentliga utgifter i slutändan måste finansieras.
Jag förstår mig uppriktigt sagt inte riktigt på (s). Om de nu vill spendera pengar som en drucken sjöman - varför satsar de då inte på tillväxtfrågorna, på allvar? Mer snurr på ekonomin ger ju mer pengar till staten, så att man slipper beskatta de enskilda så hårt...
Och varför är (s) fortfarande så njugga mot företagarna, entreprenörerna och de människor som kan investera kapital i landet? Har de alls insett att ett land som inte låter folk lyckas, i längden inte heller kommer att ha råd att ta hand om dem som misslyckas?
På sikt håller Göran Perssons ekvation helt enkelt inte. Hur gärna han än vill kan ett land inte gå runt på en växande offentlig verksamhet. Någonstans måste det in nya, fräscha, riktiga pengar i systemet.
"Det går lika bra med en depressierad krona" vet du väl... (men det gör det ju tyvärr inte)
SvaraRaderaUndrars om det finns nåt "knä" i det svenska förfallet, där raset intensifieras? Så länge inte arbetslösheten ändras dramatiskt, d v s den öppna+dolda endast ökar långsamt, så lär vi väl sossetryggt och kontrollerat i steg depressiera oss till nån närmast pinsamt låg OECD-position?