2006-01-18

Kulturpolitik?

Opera, muséer, konsthallar, teatrar och Skansen är sådana där saker som politikerna anser vara viktiga. Tillräckligt viktiga för att de skall hamna under "kulturpolitikens" breda vingar. Väl där får dessa verksamheter skattestöd - det vill säga att alla tvingas betala för dem.

Då är frågan - vad är det som gör de ovan nämnda verksamheterna bättre och mer angelägna att stödja än till exempel rockfestivaler, kultfilm, smörgåsbord, stand up comedy eller tangoaftnar?

Varför skall alla tvingas betala för somligt, samtidigt som annat får klara sig på egen hand?

Är det kanske så att kulturpolitiken är till för att hålla sådant under armarna som inte skulle klara sig av egen kraft, om människor fick välja själva?

Hur man än vänder och vrider på det blir all "kulturpolitik" oerhört subjektiv.

Dessutom är det rätt hårresande att det svenska kulturlivet över huvud taget accepterar statlig inblandning i och styrning av kulturen.

Nej, jag tror inte att vi skall ha någon kulturpolitik. Alls!

19 kommentarer:

  1. Men var ska vi gå på Opera då?

    Ja, det är sanslöst. Och M skäms inte.

    SvaraRadera
  2. Kul att mina skattepengar gar till att subventionera den fina kulturhogern... Fyfan!

    SvaraRadera
  3. För att inte tala om vad kulturvänstern sörplar i sig av skattepengar till fria teatergrupper, filmverkstäder, kulturtidskrifter och små obskyra förlag...

    SvaraRadera
  4. Varje skattekrona jag betalar till finkulturen ar en skattekrona mindra jag kan anvanda till att kopa yngwie malmsteen-album.

    SvaraRadera
  5. Umberto Eco:
    "Because before you start talking about a Minister of Culture you have to decide what you mean by "culture." If it refers to the aesthetic products of the past - beautiful paintings, old buildings, medieval manuscripts - then I'm all in favor of state protection; but that job is already taken care of by the Heritage Ministry. So that leaves "culture" in the sense of ongoing creative work - and I'm afraid that I can't support a body that attempts to encourage and subsidize this. Creativity can only be anarchic, capitalist, Darwinian."
    http://www.wired.com/wired/archive/5.03/ff_eco_pr.html

    SvaraRadera
  6. Skattepengarna som går till konst och kultur glädjer och ger tröst till mig som måste vara med och betala avgift till ett infantilt och parasiterande EU.
    Av de skattepengar jag betalar anser jag att jag får tillbaka mest av det som satsas på kulturen (och sjukvården).
    MVH Humle

    SvaraRadera
  7. Kulturpolitik är helt klart bland det sämsta. Till skillnad från fördelningspolitik (vars skadlighet kräver lite mer analys för att inse) borde det vara uppenbart för alla hur orättvist och onödigt det är. Jag har hittills inte fått ett enda bra argument till varför Opera ska ha mer pengar än flipperspel. Båda har/skulle ha kämpigt att stå på egna ben, men den ena anses av någon anledning som objektivt viktigare. Skamligt.

    SvaraRadera
  8. Med denna syn kommer framtidens muséer enbart visa prylar som "säljer", kanske en Big Brother-utställning eller världens största erektioner. Att enbart ha en kulturpolitik som enbart tillåter verksamhet som betalar sig själva skulle bli förödande och jävligt ytlig, vulgär och trendig.

    SvaraRadera
  9. Vadå "endast tillåter"?

    Utan kulturpolitik är allt "tillåtet" - på lika villkor.

    SvaraRadera
  10. Vi har försvarspolitik för att skydda oss från militära angripare och vi har kulturpolitik för att skydda oss mot kulturella angripare.
    De militära hoten har minskat medan vår kultur utsätts för allt större hot både utifrån och inifrån. Det är därför önskvärt att pengar förs från militärt till kulturellt försvar. I alla tider har det funnits människor som har hånat och bespottat vårt militära försvar och hävdat att det är onödigt. Likväl får det anses ha tjänat oss väl.
    Likså förhåller det sig med kulturella försvaret. Det har skyddat oss mot att dränkas i amerikansk dumkultur och enklare underhållning av Åsanisse karaktär. Tack vare kulturförsvaret, dvs kulturpolitiken, kan vi njuta kultur av hög klass och förfining.

    MVH Humle

    SvaraRadera
  11. Humle: Om jag inte läst vad du skrivit tidigare hade jag varit övertygad om att det där var ironi. "Hög klass och förfining", ja det är ju jävlig objektiva värden. Varför skulle den enes opera vara finare kultur än den andres ovanligt ståtiga erektion? Det ligger väl ändå helt i betraktarens öga?

    SvaraRadera
  12. Jonas Det finns inga "objektiva värden". Kultur handlar inte om värderingar det handlar om kvalitet. Vissa kulturyttringar och kulturutövare har högre kvalitet än andra. Bildade människor konsumerar en typ av kultur och obildade en annan. Eftersom samhället anser att mer bildning är bättre än mindre och att bildning är något gott, så blir ju dessa människors kulturpreferenser eftersträvansvärda. Kulturpolitiken är bildninges lans i kampen mot skräpkulturen och kulturförflackning.

    Hälsar Humle

    SvaraRadera
  13. Så, skall vi börja skattefinansiera champagne och Chateau Latour då också - efter som de är "bättre" än vodka och Parador?

    SvaraRadera
  14. Nej Henrik, det är skillnad på alkohol och kultur. Det ena är uppbyggligt och det andra är det inte. Bra kultur skapar lyckliga och harmoniska samhällsmedborgare som bygger vidare på vårt samhälle. Jag vill faktiskt hävda att med en bra kulturpolitik, en motvikt till dekadent skräpkultur, kommer våld och kriminalitet att minska i vårt samhälle.
    Hälsar Humle

    SvaraRadera
  15. Nej, Henrik, jag håller inte med.

    Som jag ser det är kulturpolitiken den enda politiska diciplinen som främjar utnyttjandet av yttrandefriheten, alla andra grenar syftar på sin höjd till att förhindra begränsningar.

    Kulturpolitikens främsta syfte bör vara att göra det möjligt för många att utöva sin yttranderätt. Därför anser jag att det behövs kulturpolitik.

    (Jag utvecklade det där lite mer på leiph.se)

    SvaraRadera
  16. H&D: Ursäkta mig, men jag reagerar väldigt dåligt på människor som anser sig ha rätt att bestämma vad som är "bra" respektive "dekandent" kultur.

    Leiph: Att staten går och in och ger stöd till viss kultur, som den gillar, och som därmed också med all säkerhet är välkammad, okontroversiell, lydig och välputsad - hur skulle det stärka yttrandefriheten?

    SvaraRadera
  17. Henrik, det är ett faktum att den publik som går på opera och balett eller poesiaftnar och konstutställningar är mindre benägna att begå bestialiska våldsbrott än människor som konsumerar skräpkultur. God kultur skapar goda människor.

    Hälsar Humle

    SvaraRadera
  18. Henrik: Kulturpolitik är inte bara stöd till operan eller annan finkultur. I det vidsträckta begreppet kulturpolitik ryms också stöd till de kommunala kulturskolorna, stöd till studiecirklar, lokala musikföreningar, tetersällskap och liknande.

    Du har ju helt rätt när du skriver "För att inte tala om vad kulturvänstern sörplar i sig av skattepengar till fria teatergrupper, filmverkstäder, kulturtidskrifter och små obskyra förlag...".

    Min poäng är att dessa verksamheter är de enda (utöver de rent politiska) där man tränas i att uttrycka sig. Och att medborgare som är vana att uttrycka sig är en förutsättning för en fungerande liberal demokrati.

    Det som kulturpolitiken bör syfta till är att skapa arenor där dessa kan verka. På samma sätt som den liberala rättspolitiken bör sträva till att skapa balans mellan starka grupperingar och enskilda individer, så bör kulturpolitiken sträva efter att skapa balans mellan individen och de röststarka grupperingarna.

    Det är därför jag inte håller med dig om att kulturpolitik är obehövlig.

    SvaraRadera
  19. Enligt min uppfattning innebär kulturstöd en försämring av yttrandefriheten. Eftersom kulturyttringar som av politikerna anses önskvärda ges stöd minskar möjligheterna att utöva "mindre önskvärda" kulturyttringar.

    Detta blir tydligt när jag spelar teater och tvingas sänka biljettpriset för att konkurrera med föreställningar som får större delen av sina kostader täckta av bidrag.

    SvaraRadera

Håll en hyfsad ton. Kommentarer bör vara intressanta, fyndiga eller på annat sätt tillföra något - för att slippa igenom nålsögat.