Egentligen är allt mycket enkelt...
När flodvågskatastrofen inträffade klappade den svenska statsapparaten och utrikesförvaltningen igenom. Människor strandsattes, utsattes för onödigt lidande och behandlades illa. Ytterst vilar ansvaret för detta på regeringschefen och utrikesministern.
Men inget är så enkelt att det inte går att blanda bort korten.
I de nu pågående KU-förhören reduceras katastrofen och skandalen till byråkratiska futiliteter. För varje inkompetent tilltag finns en "förklaring". För varje underlåtenhetssynd finns ett skäl. För varje regelbrott finns en undanflykt.
Fortsätter det så här - då reduceras historien ner till ett administrativt irritationsmoment.
De skadades lidande förminskas till byråkratiskt surr om handläggning, praxis och rutiner.
Det är som om tsunamikatastrofen egentligen aldrig inträffat.
Detta är förmodligen precis vad den byråkratisk-politiska hydran hoppas skall ske...
Klantiga och dumma människor finns det ju lite överallt. Poängen är ju inte heller att Göran Persson är en klantskalle (vilket han inte är), utan att detta är reslutatet av en medveten politk från hans sida. Han har skapat ett organisationsklimat där ingen våga ta initativ. Han har prioriterat politisk kontroll före att ha oberoende krishanteringsorgan (som då vore utanför hans direkta kontroll).
SvaraRaderaLåt oss nu inte göra detta till ännu en meingslös "uj de är så korkade"-fråga utan till den politiska fråga om offentlig och oberoende makt det faktiskt är.