OK, alla lagar handlar på något sätt om moral. Man får inte döda eller skada människor. Man får inte stjäla eller förstöra andras egendom. Detta är moraliska ställningstaganden. Men - det är moraliska ställningstaganden som nästan alla kan omfatta och som är nödvändiga för att ett samhälle skall fungera på ett rimligt sätt.
Problemen kommer när man stiftar morallagar mer lättvindigt. När man försöker tvinga på alla en viss "moral" i meningen samhällssyn - när politikerna upphöjer sina egna nojor, fixa idéer och käpphästar till lagstiftning.
Då blir det plötsligt svårt för medborgarna att se logiken i lagstiftningen.
Då betraktas lagarna som något mindre viktigt, som lättvindigt partipolitiska.
Då flyttas moralen över från medborgarna till staten. Staten får bestämma vad som är "rätt" och "fel". Människor behöver inte ställa sig frågan vilken moral de egentligen själva har och om de är beredda att stå upp för den.
Samtidigt uppstår en konflikt när enskilda medborgare genomskådar de lättviktiga, partiska lagarna och bestämmer sig för att de är fåniga och att de inte förtjänar att respekteras. Att folk genomskådar trams är i och för sig bra - men de dåliga och politiska lagarna solkar på detta sätt även ner de viktiga lagarna.
Resultatet blir i många fall amoral - frånvaron av moral. Och nu talar jag inte om moral som något man försöker pådyvla andra, utan om något man har själv.
Detta är ett problem, tror jag.
Den enda lösning jag kan se är att vi har väldigt få och väldigt tydliga lagar. Och att de i princip bara handlar om grundläggande respekt för andra människors rättigheter.
Funderade själv i dessa banor i förmiddags!
SvaraRaderaJag har precis startat enskild firma och fått tillfälle att reflektera över en massa absurda lagar och regler man åläggs att följa. Jag ser ingen annan anledning till detta regelraseri än att makthavarna VILL att man ska bryta mot lagarna. För bryter man mot lagarna får man något att dölja. Och har man något att dölja så gör man vad man kan för att undvika närmare granskning. Resultatet blir ett, visserligen demoraliserat, men fogligt folk. Eftersom allt i det offentliga Sverige hänger på tjänstemäns godtycke ser man ju förstås till att hålla sig i skinnet och inte ifrågasätta överhöghetens nycker. Både de och du själv vet ju att de kan gräva fram saker som de kan förstöra din försörjning med.
Logiken är precis densamma med krediter, parkeringsavgifter et c. Det är den sortens kunder som missar att betala som företagen vill ha. För det är på dem man verkligen tjänar pengar. Läste nyligen om en bank i U.K. som helt ogenerat tidigarelade förfallodatum på fakturor till kunder som envisades med att betala i tid. Kunder som betalar i tid är bad business.
Och medborgare som tjyvsamhället inte kan luska fram hållhakar på är farliga för makten. Har man inget att dölja kan man ju drista sig till att bli orädd inför sina förmyndare. Genom en finurlig byråkrati och ett obscent skattetryck som tvingar gemene man att fiffla och skattesmita får makten med automatik dig som gisslan, utlämnad åt deras godtycke och välvilja.
Så håll dig lugn och håll tillgodo med de hundralappar du lyckats att undanhålla från beskattning!
Om man tänker sig ett system som baseras på prejudikat borde man klara sig med i princip en eller ett fåtal övergripande grundlagar (icke-aggressionsprincipen och självägandeprincipen t ex).
SvaraRadera